Efter år av tvivel och motgångar får Anna Neander äntligen upprättelse. Den gynekolog som utförde vad som nu bekräftats vara onödiga livmoderoperationer, och som ställde hemsnickrade diagnoser, har nu fällts av Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Detta är en dramatisk vändning i ett fall som avslöjats genom Dagens Nyheters omfattande livmodergranskning.
– Jag känner mig både lättad och arg, säger Anna Neander, en av kvinnorna som trätt fram i granskningen.
När Anna Neander först vittnade om sina upplevelser möttes hon av skepsis från flera håll. Läkarkåren slöt upp bakom sin kollega, och Ivo friade initialt gynekologen från anklagelserna. Det var som om hennes berättelse, tillsammans med andra drabbade kvinnors vittnesmål, inte togs på allvar av vårdens tillsynsmyndighet.
Men nu har Ivo gjort en omvärdering av fallet. I sitt nya beslut slår myndigheten fast att gynekologen faktiskt gjorde fel. Detta representerar en sällsynt helomvändning från myndighetens sida och ger bekräftelse åt de kvinnor som under lång tid försökt få sin röst hörd.
Fallet är en del av ett större mönster som uppdagats genom DN:s granskning av gynekologisk vård i Sverige. Undersökningen har belyst hur kvinnor utsatts för onödiga ingrepp, där livmodern – ett centralt organ för kvinnors hälsa och välbefinnande – avlägsnats utan tillräcklig medicinsk grund.
Särskilt anmärkningsvärt i detta fall var gynekologens metod att ställa vad som beskrivits som ”hemsnickrade diagnoser”. Dessa ovetenskapliga bedömningar ledde till operationer som nu bedöms ha varit medicinskt omotiverade. För många kvinnor har dessa ingrepp inneburit både fysiska och psykiska men, samt långvariga hälsokonsekvenser.
För Anna Neander och andra drabbade kvinnor har vägen till upprättelse varit lång och fylld av motgångar. Att inte bli trodd när man rapporterar om felbehandling inom vården är en dubbel kränkning – först den ursprungliga felbehandlingen och sedan avfärdandet av ens upplevelser.
Ivos omsvängning väcker också frågor om tillsynsmyndighetens rutiner och processer. Hur kunde myndigheten först fria gynekologen för att sedan, efter medial granskning, komma fram till motsatt slutsats? Detta understryker vikten av oberoende journalistik som granskar makthavare och institutioner.
Händelsen belyser också den maktdynamik som kan existera inom vården, där patienters – särskilt kvinnliga patienters – upplevelser ibland förminskas eller avfärdas. Läkarkårens initiala uppslutning bakom den nu kritiserade gynekologen visar på en problematisk kollegialitet som kan stå i vägen för patientsäkerhet och ansvarsutkrävande.
För svensk sjukvård i stort är detta fall en viktig påminnelse om betydelsen av att lyssna på patienter och ta deras upplevelser på allvar. Det understryker också behovet av robust kvalitetskontroll och transparens inom vården.
Den gynekologiska vården har länge varit ett område där kvinnors smärta och symtom inte alltid tagits på samma allvar som mäns hälsoproblem, något som bekräftats i flera vetenskapliga studier. Detta fall blir därmed en del av en större diskussion om jämlik vård och genusbias inom medicinen.
Ivos nya beslut kan förhoppningsvis leda till förbättrade rutiner och ökad medvetenhet inom vårdsektorn. För Anna Neander och andra drabbade kvinnor är erkännandet av felbehandling ett viktigt steg mot upprättelse, även om det inte kan gottgöra de fysiska och känslomässiga trauman de genomgått.
– Det här handlar inte bara om mig, utan om alla kvinnor som inte blivit trodda, säger Anna Neander i en kommentar.
Fallet aktualiserar också frågan om patienters möjlighet till ekonomisk ersättning efter felbehandling, samt hur vården ska arbeta förebyggande för att liknande fall inte ska upprepas i framtiden.
I kölvattnet av Ivos beslut väntas nu fler kvinnor potentiellt träda fram med liknande berättelser, vilket kan leda till ytterligare utredningar av gynekologens verksamhet. För svensk sjukvård blir detta en utmaning att hantera, samtidigt som det ger en möjlighet att lära och utveckla bättre rutiner för patientsäkerhet och ansvarstagande.
10 kommentarer
En välkommen, men försenad, korrigering av ett allvarligt misstag. Jag hoppas det här fallet kommer att leda till ökad granskning av vårdkvalitén.
Ja, och framför allt att kvinnors vårdberättelser tas på allvar från början.
Det är skamligt hur lång tid det har tagit för att rättvisa skulle bli gjort. Kvinnors berättelser ska aldrig behandlas med skepsis på detta sätt.
Övergiven av kollegor, ifrågasatt av myndigheter, men ändå fortsatte hon kämpa. Hennes uthållighet har slutligen gett resultat.
Det är ett stort steg för de drabbade, men jag undrar hur många andra liknande fallen det finns som aldrig kommer att avgöras?
Just det, det är ett oroande tankesätt att det kan finnas fler fall som faller mellan stolarna.
Ohyggligt att en patient luras att tro att hon behöver sådana ingrepp utan grund. Det får inte hända igen.
Hur kan en professionell verksamhet som vården låta sådana fel slippa igenom så länge? Det här visar på systemfel.
Ja, det känns som om hela systemet strular när det handlar om kvinnors hälsa.
En religiös vårdkår som gör fel och inte vill erkänna det borde inte ha trazarna på sig.