Historisk bantningsmetod får ny uppmärksamhet i tider av injektioner

I en tid då bantningsinjektioner vinner allt större popularitet på marknaden reflekterar många över kostnaderna och effekterna av dessa moderna metoder. Samtidigt väcker äldre bantningsmetoder förnyat intresse, särskilt William Bantings historiska diet från 1863, som faktiskt gav upphov till själva begreppet ”bantning”.

Bantings kost, som dokumenterades i ett öppet brev, gav honom remarkabla resultat. Den 1,65 meter långa begravningsentreprenören från Kensington vägde 92 kilo när han påbörjade sin viktresa. Efter ett år hade han förlorat hela 23 procent av sin kroppsvikt – en siffra som många med dagens moderna injektioner också eftersträvar.

Den historiska dieten är anmärkningsvärt proteinrik med särskilt fokus på kött och fisk. En typisk dag enligt Bantings metod börjar med en frukost bestående av 140 gram kött – biff, får, njure eller bacon, alternativt stekt fisk. Till detta en stor kopp te utan mjölk eller socker samt en begränsad mängd bröd.

Lunchen fortsätter i samma spår med 140 gram fisk (dock inte lax) eller kött (inte fläsk), kompletterat med grönsaker – med undantag för potatis och rotfrukter. Till detta serveras en begränsad mängd vitt bröd, viss frukt och, anmärkningsvärt nog, två till tre glas vin av specifika sorter. Bordeaux, sherry och madeira var tillåtna medan champagne, portvin och öl var förbjudna.

Efter ett mellanmål bestående av frukt, skorpor och te, avslutas dagen med en middag innehållande ytterligare 113 gram fisk eller kött samt ett till två glas bordeauxvin. För den som önskade fanns även möjlighet till en ”nattfösare” i form av gin, whisky eller brandy.

Det som gör Bantings metod särskilt intressant i dagens sammanhang är inte bara dess historiska betydelse utan även dess kontrast till moderna bantningsmetoder. Medan dagens injektionsbehandlingar kan kosta tusentals kronor per månad, erbjuder Bantings diet ett betydligt mer ekonomiskt alternativ – dock med en alkoholkonsumtion som ur hälsosynpunkt knappast skulle rekommenderas av dagens läkare.

Bantings egen berättelse om sina resultat är slående. Vid 66 års ålder led han av vad han kallade ”fettsot” och var så överviktig att vardagliga sysslor som att knyta skorna var närmast omöjliga. Han beskriver hur han gick baklänges nedför trappor för att skydda sina knän och hur han undvek offentliga platser av rädsla för att bli hånad.

Efter att ha förlorat drygt 20 kilo och minskat 30 centimeter i midjeomfång rapporterade Banting dramatiska förbättringar i sin livskvalitet. ”Jag har aldrig mått så bra på tjugo år. Jag går med lätthet nedför trappor framlänges”, skrev han i sin pamflett som senare skulle spridas vida omkring och göra hans namn synonymt med viktminskning.

I dagens samhälle, där bantningsmarknaden omsätter miljardbelopp globalt, erbjuder Bantings historia ett intressant perspektiv på hur vår syn på vikt och bantningsmetoder har utvecklats över tid. Medan moderna läkemedel som Ozempic och Wegovy har visat imponerande resultat med viktminskningar på upp till 23 procent, väcker de också frågor om långsiktiga effekter och ekonomisk hållbarhet för den enskilde.

Enligt marknadsbedömare förväntas den globala marknaden för bantningsläkemedel växa explosionsartat under kommande år. Från cirka 6 miljarder dollar 2022 prognostiseras den öka till över 100 miljarder dollar till 2030, enligt en rapport från Goldman Sachs. Detta återspeglar det enorma intresse och den betalningsvilja som finns kring viktminskningsmetoder.

För många som överväger olika alternativ blir balansen mellan kostnad, effekt och livsstilsförändringar en avgörande fråga. Bantings historiska metod påminner oss om att framgångsrik viktminskning har eftersträvats långt innan vår tids farmaceutiska lösningar, om än med metoder som idag skulle ifrågasättas ur näringssynpunkt.

William Bantings arv lever således vidare, inte bara i själva ordet ”bantning” utan också som en påminnelse om viktminskningens långa och skiftande historia. Oavsett om dagens bantare väljer injektioner, diet eller andra metoder, förblir målet detsamma som på Bantings tid – en hälsosammare vikt och en förbättrad livskvalitet.