När världen känns farlig – så kan du stötta ditt barn

I en tid då nyhetsflödet ständigt strömmar genom våra skärmar blir barn allt mer exponerade för svåra händelser världen över. Krig, naturkatastrofer och andra oroande nyheter når numera barnen via sociala medier och tv-sändningar, ofta innan föräldrar och andra vuxna hinner förbereda eller förklara sammanhanget.

– Barn idag nås av information långt tidigare än vad vi vuxna ofta är medvetna om. Det kan vara via klasskompisar som sett något på TikTok eller genom notiser som dyker upp på en surfplatta, säger psykologen Åsa Nordström som specialiserat sig på barn och ungas psykiska hälsa.

Enligt Nordström är det inte ovanligt att barn bär på oro eller funderingar kring dramatiska världshändelser utan att de vuxna i deras närhet vet om det. Forskning visar att barn så unga som 6-7 år regelbundet exponeras för nyheter som kan vara svåra att förstå och bearbeta.

– Många föräldrar försöker skydda sina barn genom att undvika att prata om svåra ämnen, men tystnaden kan faktiskt förvärra barnens oro. När vi inte pratar om det barnen redan sett eller hört, lämnas de ensamma med sina tolkningar och fantasier, vilket ofta är värre än verkligheten, förklarar Nordström.

Barn har inte samma förmåga som vuxna att sätta information i kontext eller förstå geografiska avstånd. En konflikt på andra sidan jorden kan för ett barn uppfattas som ett direkt hot mot den egna säkerheten.

– Ett barn kan till exempel se bilder från kriget i Ukraina och oroa sig för att striderna ska nå deras hem i Sverige, eller att deras föräldrar ska behöva åka iväg och kriga. De saknar den vuxnes förståelse för att händelsen utspelar sig långt bort, säger Nordström.

Hon betonar vikten av att vuxna vågar öppna för samtal om svåra ämnen, även när det känns obekvämt. Ett bra första steg är att ta reda på vad barnet redan vet eller har hört.

– Börja med att fråga: ”Har du hört något om det som händer i Ukraina?” eller ”Vad vet du om jordbävningen?” Då får du en uppfattning om vad barnet redan känner till och kan rätta till eventuella missuppfattningar, förklarar hon.

För yngre barn räcker det ofta med enkla förklaringar, medan äldre barn kan behöva mer detaljerad information. Det viktiga är att anpassa samtalet efter barnets ålder, mognad och personlighet.

– Vissa barn vill ha mycket fakta och ställer många frågor, medan andra behöver mer känslomässigt stöd. Det finns inget universellt rätt sätt att prata om svåra händelser med barn, utan det handlar om att känna in det enskilda barnets behov, säger Nordström.

Hon understryker också betydelsen av att vara ärlig men samtidigt lugn och hoppfull. Barn tar efter vuxnas reaktioner, och om den vuxne visar extrem oro kan det förstärka barnets känsla av att något är farligt.

– Det är okej att säga att man som vuxen också tycker att något är ledsamt eller oroande, men det är viktigt att samtidigt förmedla trygghet. Berätta om hjälpinsatser, visa på att det finns människor som arbetar för att lösa problemen, säger hon.

Enligt en undersökning från Statens medieråd uppger nästan hälften av barn mellan 9-12 år att de ibland känner sig ledsna eller oroliga av nyheter. Siffran stiger med åldern, och bland tonåringar är det över 60 procent som rapporterar liknande känslor.

– Som samhälle behöver vi bli bättre på att erbjuda både barn och föräldrar verktyg för att navigera i dagens informationslandskap. Mediakunnighet är en viktig del av detta, men lika viktigt är att vi lär barn hur man hanterar svåra känslor, säger Nordström.

Hon avslutar med ett viktigt råd till föräldrar och andra vuxna i barns närhet:

– Var uppmärksam på förändringar i barnets beteende, som sömnsvårigheter, ökad klängighet eller ett plötsligt intresse för nyheter. Det kan vara tecken på att barnet bär på oro. Och kom ihåg att det aldrig är för sent att prata – även om en händelse inträffat för en tid sedan kan barnet fortfarande bära på funderingar som behöver ventileras.