I Brasilianska Belém har FN:s klimatmöte COP30 inletts, men en central fråga lyser med sin frånvaro. Trots att världshaven absorberat hela 90 procent av den globala uppvärmningen får havsmiljön begränsat utrymme i klimatdiskussionerna. Detta oroar marina experter, däribland havsforskaren Kerstin Bergentz.
”Klimatets framtid är blå, inte grön,” säger Bergentz till Bonnier News under sitt besök vid klimattoppmötet. ”Vi måste fundamentalt omvärdera hur vi ser på havens roll i klimatfrågan.”
Bergentz påpekar att havens förmåga att absorbera värme och koldioxid har fungerat som en buffert som dämpat klimatförändringarnas effekter på land. Utan denna naturliga mekanism skulle den globala uppvärmningen varit betydligt mer dramatisk än vad vi hittills upplevt.
Men det finns en baksida. Stigande havstemperaturer leder till allvarliga konsekvenser för marina ekosystem. Korallblekning, förändrade migrationsmönster hos marina arter och minskad syrehalt är bara några exempel på hur havsmiljöer redan påverkas.
”Vi närmar oss flera kritiska tröskelvärden i havsmiljön,” varnar Bergentz. ”När korallreven dör förlorar vi inte bara biologisk mångfald utan även naturliga barriärer mot stormar och översvämningar för kustnära samhällen.”
Det amazonasbaserade klimatmötet i Belém har en särskild symbolik. Staden ligger där Amazonfloden möter Atlanten – en påminnelse om det intima sambandet mellan land- och havsekosystem. Trots detta symboliska läge har havsfrågor hamnat i skuggan av diskussioner kring skogsskydd och utsläppsminskningar.
Forskare och miljöorganisationer har länge argumenterat för att havsbaserade lösningar bör integreras bättre i klimatpolitiken. Restaurering av mangroveskogar, sjögräsängar och andra kustnära ekosystem kan binda stora mängder kol samtidigt som de skyddar kustlinjer mot extremväder.
”Vi behöver en holistisk syn på klimatfrågan där blå kol får samma uppmärksamhet som grönt kol,” säger Bergentz. Med blått kol avses koldioxid som binds i marina och kustnära ekosystem.
Sveriges delegation på COP30 har enligt uppgift lyft havsfrågor i flera bilaterala möten, men den större konferensagendan domineras fortfarande av landbaserade klimatlösningar. Detta trots att marina ekosystem som mangroveskogar kan lagra upp till fem gånger mer koldioxid per hektar än tropiska regnskogar.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC har världshaven absorberat cirka 30 procent av de koldioxidutsläpp som orsakats av mänsklig aktivitet sedan industrialiseringens början. Denna process leder till havsförsurning, vilket hotar skalbildande organismer som koraller, musslor och plankton – arter som utgör basen i marina näringskedjor.
Fiskeindustrin, som sysselsätter cirka 60 miljoner människor globalt och är en kritisk näringskälla för cirka tre miljarder människor, står inför stora utmaningar när havstemperaturerna stiger och arternas utbredningsområden förändras.
”Detta är inte bara en miljöfråga utan även en social rättvisefråga,” påpekar Bergentz. ”Småskaliga fiskare i utvecklingsländer har minst resurser att anpassa sig till förändringarna, trots att de bidragit minst till problemet.”
Flera initiativ för att öka havets roll i klimatarbetet har lanserats under de senaste åren. Ocean Risk and Resilience Action Alliance (ORRAA) arbetar för att kanalisera investeringar till havsbaserade klimatlösningar, medan Global Ocean Treaty, som antogs förra året, skapar en ram för att skydda den marina biologiska mångfalden utanför nationella jurisdiktioner.
Men enligt Bergentz och andra havsförespråkare går utvecklingen för långsamt i förhållande till krisens omfattning.
”Vi har ett unikt tillfälle här i Belém att verkligen lyfta havsfrågan på den internationella klimatagendan,” säger Bergentz. ”Att ignorera haven är som att försöka lösa ett pussel med bara hälften av bitarna.”
När COP30 fortsätter under kommande dagar återstår att se om havens kritiska roll i klimatsystemet kommer att få det erkännande som forskarna efterlyser, eller om diskussionen fortsätter att domineras av landbaserade strategier.
5 kommentarer
Vilken fascinierande aspekt av klimatförändringarna. Att haven absorberat så mycket av uppvärmningen visar vilken osynlig tjänst ekosystemet gör för oss alla.
Absolut, men samtidigt oroande hur snabbt dessa mekanismer kan brytas ner.
Det är befallande att koldioxidbufferten nu börjar bryta samman. Konkurren om marina resurser kommer sannolikt radikalisering att öka.
Det häpnar att havens avgörande roll i klimatfrågan inte får mer uppmärksamhet på FN:s klimatmöte. Det är en boundärkhet som behöver adresseras mer akut.
Tillsammans för att stärka havens roll i klimatstrategier är övertygande!