Ledare: Vad är dyrast – att ställa om eller att inte göra det?

Klimatförändringarnas växande ekonomiska kostnader slår hårt mot Europa

Extremväder kostade EU i genomsnitt 44,5 miljarder euro per år mellan 2020 och 2023, enligt en färsk rapport från unionens miljöbyrå EEA. Detta representerar mer än en fördubbling av de årliga kostnaderna jämfört med föregående decennium, en alarmerande ökning som sätter press på både ekonomiska och ekologiska system.

Rapporten belyser flera oroväckande trender. Under det senaste decenniet har Europa förlorat 30 procent av sina koldioxidsänkor, områden som normalt absorberar koldioxid från atmosfären. Samtidigt minskar den biologiska mångfalden i snabb takt till följd av klimatförändringar, och tillgången på vatten har försämrats markant. Allt detta sker medan försäkringskostnaderna fortsätter att stiga.

Europa värms upp i snabbare takt än andra kontinenter, vilket resulterar i mer extrema väderhändelser. Konsekvenserna drabbar inte bara naturen utan även ekonomin, där både jordbruk och näringsliv är starkt beroende av fungerande ekosystem för sin verksamhet.

Detta är ingen ny information. Vetenskapen har länge varnat för dessa effekter, men skillnaden idag är att vi kan bevittna konsekvenserna i realtid genom återkommande värmeböljor och översvämningar. Det ekonomiska priset har under det gångna året blivit allt tydligare.

I Sverige varnade Finansinspektionen under våren för betydligt högre försäkringskostnader relaterade till klimatförändringarna. Parallellt med detta uppskattas klimatanpassning av bostäder och infrastruktur kosta samhället miljarder kronor.

Trots dessa tydliga varningssignaler väljer många att blunda för problemet. USA:s tidigare president Donald Trump kallade i september klimatvetenskapen för en bluff vid ett FN-möte och hävdade att Europa håller på att kollapsa på grund av sin klimatomställning.

Även vissa europeiska politiker som accepterar klimatvetenskapen verkar alltmer tveksamma till ambitiösa klimatmål. Den tyske kanslern Friedrich Merz intensifierade under hösten sin kritik mot EU:s planerade förbud mot förbränningsmotorer, och strax före årsskiftet meddelade EU-kommissionen att man river upp beslutet.

Attityden verkar alltmer bli: Vi erkänner klimatförändringarnas existens och människans roll i dem, men målen för att motverka dem är för svåra att uppnå. Detta trots att forskning visar att kostnaden för att inte agera kommer att bli betydligt högre på lång sikt.

Det är sant att omställningen medför kostnader, men rätt genomförd kan den faktiskt skapa ekonomisk tillväxt genom nya industrier och arbetstillfällen. I Sverige hörs röster, inte minst från regeringen, om att högre drivmedelspriser inte räcker för att få bort bensin- och dieselfordon från vägarna. Detta är en rimlig observation – det krävs även omfattande satsningar på alternativ som tågtrafik och laddinfrastruktur, samt stöd till dem som väljer elfordon.

Paradoxalt nog har samma regering valt att avskaffa miljöbilsbonusen, vilket går emot den logik man själv förespråkar om behovet av både ”morot och piska” i klimatpolitiken.

Klimatförändringarnas ekonomiska konsekvenser är inget man kan bortse från. Kostnaderna kommer att fortsätta stiga om vi inte agerar. Europa, inklusive Sverige, måste därför accelerera sin omställning – inte bara för att visa att det är möjligt och moraliskt riktigt, utan också av rent ekonomiska skäl.

Den krassa kalkylen är tydlig: På lång sikt blir det betydligt dyrare att avstå från handling. Varje år med fördröjd klimatpolitik adderar miljarder till framtidens räkning – pengar som istället kunde investerats i en hållbar och ekonomiskt gynnsam framtid.