Maktutredning larmar: ”Skogsindustriellt komplex” styr Sverige

I Sverige har gränsen mellan statliga myndigheter och privata särintressen inom skogspolitiken suddats ut genom vad som beskrivs som dold lobbyism. Detta framgår av en ny maktutredning genomförd av Skogsstyrelsen, som kastar ljus över problematiska strukturer inom en av landets viktigaste näringar.

Utredningen visar på ett oroväckande mönster där högt uppsatta tjänstemän, däribland nyckelförhandlare och statssekreterare, går direkt från offentliga positioner till välbetalda roller inom PR-byråer. Denna så kallade svängdörrsproblematik skapar enligt forskarna bakom rapporten en snedvridning av demokratiska processer och beslutsfattande inom skogssektorn.

Skogsnäringen utgör en betydande del av svensk ekonomi och sysselsätter tusentals personer runt om i landet. Den står för cirka 10 procent av Sveriges varuexport och har en årlig omsättning på över 200 miljarder kronor. När gränserna mellan tillsynsmyndigheter och de intressen som ska regleras suddas ut, uppstår enligt forskarna allvarliga frågor kring beslutsprocessernas legitimitet.

”Vi ser ett tydligt systemfel där personer med insyn i statens beslutsprocesser och med värdefulla nätverk snabbt kan kapitalisera på denna kunskap i den privata sektorn,” säger en av forskarna bakom rapporten, som menar att detta fenomen har normaliserats inom skogspolitiken.

Rapporten pekar på flera exempel där tidigare myndighetspersoner har tagit med sig insiderinformation och kontaktnät till privata aktörer, vilket ger dessa företag oproportionerliga fördelar i dialogen med staten. Denna typ av informationsasymmetri snedvrider konkurrensen och kan underminera demokratiska processer, enligt utredningen.

Särskilt problematiskt är att många av dessa övergångar sker utan någon karenstid, vilket innebär att tjänstemän ena dagen kan fatta beslut som påverkar en sektor och nästa dag representera intressen inom samma sektor. I flera europeiska länder finns regelverk som kräver en viss tids uppehåll mellan offentliga uppdrag och lobbying inom samma område, men i Sverige är denna reglering svagare.

Skogsstyrelsen, som själv är en central aktör i skogsförvaltningen, erkänner genom rapporten indirekt sin egen roll i problematiken. Myndigheten har ansvar för tillsyn av hur skogsbruket efterlever skogsvårdslagen och miljöbalken, samtidigt som den samverkar nära med skogsbrukets aktörer.

De stora skogsbolagen i Sverige, som SCA, Stora Enso och Sveaskog, har betydande ekonomiska intressen i hur skogspolitiken utformas. Miljöregler, avverkningskvoter och stödsystem påverkar direkt deras lönsamhet. Lobbyorganisationer som Skogsindustrierna och LRF Skogsägarna har länge varit inflytelserika röster i utformningen av svensk skogspolitik.

”Det finns en tradition av konsensus inom svensk skogspolitik, men den här rapporten visar att denna samsyn delvis kan vara resultatet av en alltför nära relation mellan reglerare och de reglerade,” kommenterar en oberoende skogsexpert som tagit del av rapporten.

Miljöorganisationer har länge kritiserat vad de beskriver som ett allt för industriorienterat fokus i svensk skogspolitik, där ekonomiska intressen prioriteras framför biologisk mångfald och klimathänsyn. Rapporten ger nytt bränsle åt denna kritik genom att visa hur maktstrukturerna kan vara snedvridna till förmån för industriella intressen.

Forskarna bakom utredningen rekommenderar stärkta karensregler för tjänstemän, ökad transparens kring lobbyverksamhet och tydligare skiljelinjer mellan myndighetsuppdrag och privata intressen. De pekar också på behovet av att stärka den demokratiska kontrollen av skogspolitiken genom ökad insyn och bredare representation i beslutsprocesserna.

Rapporten kommer i ett känsligt läge då Sverige står inför viktiga vägval gällande skogens roll i klimatpolitiken och den gröna omställningen. EU:s skärpta miljökrav och den globala efterfrågan på hållbara skogsprodukter skapar både möjligheter och utmaningar för den svenska skogssektorn.

”Ytterst handlar detta om allmänhetens förtroende för demokratiska processer,” avslutar en av forskarna. ”När gränsen mellan stat och särintressen suddas ut, undermineras förtroendet för att beslut fattas för allmänhetens bästa snarare än för snäva ekonomiska intressen.”