I södra Asien pågår just nu en ofattbar humanitär katastrof som fått alltför lite internationell uppmärksamhet. Monsunregnen har orsakat några av de värsta översvämningarna i regionens historia med förödande konsekvenser för miljontals människor.
”Världen verkar inte bry sig. Jag vet inte var jag ska börja”, säger 25-åriga Dru Samuels med tårar i ögonen när hon beskriver katastrofens omfattning.
Enligt de senaste rapporterna har hundratals människor bekräftats döda och över en miljon tvingats lämna sina hem. Siffran väntas stiga i takt med att räddningsinsatserna når fram till de mest isolerade områdena.
Översvämningarna har slagit särskilt hårt mot länder som Bangladesh, Nepal och delar av Indien. I Bangladesh, ett av världens mest tätbefolkade länder, har stora jordbruksområden hamnat under vatten vilket hotar både matförsörjningen och ekonomin i ett redan utsatt land.
Klimatforskare menar att denna typ av extrema väderhändelser blir allt vanligare i regionen. Den senaste katastrofen är bara ett exempel i en oroande trend av allt intensivare monsunregn som drabbar Sydostasien.
”Vad vi ser nu är exakt vad klimatmodellerna har förutspått i årtionden. Högre temperaturer i Indiska oceanen leder till kraftigare monsunregn och mer intensiva vädermönster”, förklarar Anwara Begum, klimatforskare vid Dhaka University.
De ekonomiska konsekvenserna är enorma. Jordbrukssektorn, som utgör ryggraden i många av de drabbade ländernas ekonomier, har drabbats hårt. Risfält står under vatten och boskap har svepts bort i flodvågor.
Infrastrukturen har kollapsat på många håll. Vägar, broar och elförsörjning har förstörts, vilket försvårar både räddningsarbetet och den långsiktiga återuppbyggnaden. I Nepal har jordskred isolerat hela byar i bergstrakterna.
Hälsoriskerna ökar också dramatiskt. Förorenat dricksvatten sprider sjukdomar som kolera och denguefeber, vilket ytterligare belastar redan ansträngda sjukvårdssystem.
Internationella hjälporganisationer har mobiliserat insatser, men många lokala organisationer menar att stödet inte motsvarar katastrofens omfattning. Röda Korset har utlyst en kris av ”episka proportioner” och vädjar om ökade resurser.
”Situationen är akut, men vi ser inte samma internationella respons som vid liknande katastrofer på andra platser i världen. Det handlar om tusentals människoliv”, säger Fatima Rahman vid Bangladesh Röda Halvmånen.
Kanske mest oroande är att översvämningarna i Sydostasien följer ett mönster av allt mer extrema väderhändelser globalt. Under samma period har Medelhavsregionen drabbats av extrema värmeböljor, delar av Sydamerika av historisk torka, och Nordamerika av intensiva skogsbränder.
Lokala aktivister pekar på den globala orättvisan i klimatkrisen. Länderna som nu drabbas hårdast av klimatförändringarna är ofta de som bidragit minst till de globala utsläppen.
”Bangladesh står för mindre än 0,4 procent av världens koldioxidutsläpp, men vi betalar ett oerhört högt pris”, säger miljöaktivisten Jahangir Hasan Masum, som arbetar med klimatanpassning i utsatta kustområden.
Forskare varnar för att denna typ av katastrofer kommer att bli allt vanligare om inte mer drastiska åtgärder vidtas för att minska de globala utsläppen. Samtidigt behövs omfattande investeringar i klimatanpassning för de mest utsatta regionerna.
Under tiden fortsätter räddningsarbetet i de drabbade områdena. Militären har satts in för att evakuera människor från isolerade byar, och tillfälliga läger har upprättats för att härbärgera de hundratusentals som förlorat sina hem.
För människor som Dru Samuels och miljontals andra i regionen handlar det nu om att överleva dag för dag, i väntan på att vattenmassorna ska dra sig tillbaka och det mödosamma återuppbyggnadsarbetet kan påbörjas.
Men även när denna katastrof är över kvarstår den större frågan: Hur ska världen hantera de allt mer frekventa och intensiva klimatkatastroferna som drabbar de mest sårbara regionerna? Det är en fråga som kräver globalt ansvarstagande och handling bortom tomma löften.
20 kommentarer
Klimatmodellerna var rätsäkra i årtionden, men nu får vi se följderna. Jag hoppas det kommer få fler att vakna upp till verkligheten.
Precis, det är skrämmande hur lång tid det tagit för att nå fram med budskapet.
En annan aspekt är hur detta påverkar matförsörjning och ekonomi i dessa länder. En stadig ström av klimatflyktingar är inte långt borta.
Det skulle vara intressant att se hur politiker verkligen planerar för dessa framtida drogningar.
Det är tragiskt att se hur naturextremer förstör människors liv. Hoppas att internationella hjälporganisationer snabbt kan komma ut med mat och vård.
Det kommer att ta tid innan situationen blir bättre. Fortsatt jobba för ändring av klimat påverkan är viktigt.
Jag är läsare på detta forum och undrar om det skulle kunna finnas en koppling till den ökade malmproduktion i regionen? Kan det vara produktion som förstärker monsunerna?
Det är en relevant fråga. Miljöpåverkan från industriell verksamhet måste alltid analyseras.
Jag tycker det är underligt att vi i Sverige knappt hör något om detta, trots att det är en så enorm katastrof. Läggs det inga resurser på att hjälpa?
Ett orosinligt naturligt fenomen eller mänskligt orsakade vindar? Man undrar så mycket när man läser om detta.
Det är inte heller lätt att avgöra om detta är en konsekvens av detta.
Det tycks så som att klimatförändringar från humanitär verksamhet är en faktorer som kommer att påverka alla på ett eller annat sätt.
Vad kan vanliga människor göra förutom att skänka pengar? Det känns som att det finns en känsla av hopplöshet när man läser om detta.
Att ställa lokala och nationella politiker på mössan för att de ska agera påser ett klimat ursprung.
En fruktansvärd situation som verkligen visar hur klimatförändringarna påverkar de mest utsatta. För många människor blir detta en överlevnadsfråga.
En tragisk påminnelse om att väderextremerna blir värre och hårdare.
Absolut, och det är chockerande att det inte får mer globalt uppmärksamhet.
Det här är en påminnelse om att vi måste agera nu. Klasskillnader och geografi spelar stor roll – de som har minst är hela tiden de som drabbas hårdast.
Ja, det är en väldigt orättvist fördelning där de fattiga länderna bär tyngden av andras klimatskador.
Samtidigt är det svårt att veta hur man ska hjälpa till på ett verkligt effektivt sätt.