I tisdagens riksdagsdebatt förklarade statsminister Ulf Kristersson att Sverige kommer att ha lägre koldioxidutsläpp 2026 jämfört med 2022. Ett uttalande som vid första anblick kan uppfattas som ett tydligt steg i rätt riktning för Sveriges klimatarbete. Men en närmare granskning av de siffror som ligger till grund för påståendet målar upp en betydligt mer nyanserad bild.
När statsministerns stab presenterade det statistiska underlaget framkom att den förväntade minskningen endast uppgår till 0,2 promille. I praktiska termer motsvarar detta utsläppen från några få timmars biltrafik i Sverige – en minskning som knappast kan betecknas som betydande i det större klimatperspektivet.
Statistiken väcker frågor kring regeringens klimatpolitik och hur den nuvarande strategin faktiskt bidrar till att uppnå Sveriges klimatmål. Enligt Parisavtalet och EU:s klimatramverk har Sverige förbundit sig till ambitiösa utsläppsminskningar, med målet att vara klimatneutralt till 2045.
Miljöforskare pekar på att en minskning på endast 0,2 promille över en fyraårsperiod är långt ifrån tillräcklig för att hålla Sverige på banan mot uppsatta klimatmål. ”Med denna takt skulle det ta hundratals år att uppnå klimatneutralitet,” säger Emma Berglund, klimatforskare vid Uppsala universitet, som DN talat med.
Förra året presenterade Naturvårdsverket statistik som visade att Sveriges territoriella utsläpp minskade med cirka 3 procent under 2021 jämfört med föregående år. Detta illustrerar hur marginell den nu prognostiserade minskningen är i jämförelse med tidigare års utveckling.
Oppositionen har reagerat starkt på statsministerns uttalande. ”Att framställa en så minimal minskning som en framgång är vilseledande,” säger Märta Stenevi, tidigare språkrör för Miljöpartiet. Hon menar att regeringen genom sin politik riskerar att bromsa den klimatomställning som påbörjades under tidigare mandatperioder.
Kritiker menar att den begränsade minskningen kan kopplas till flera av regeringens beslut, bland annat nedskärningar i klimatbidrag, sänkta drivmedelsskatter och minskade anslag till miljöforskning. Branschorganisationen Svensk Vindenergi har också uttryckt oro över försenade tillståndsprocesser för förnybar energi, vilket kan påverka omställningstakten.
Samtidigt framhåller regeringen att deras politik för grön industrialisering kommer att ge större effekt på längre sikt. ”Vi bygger en stabil grund för klimatomställningen genom att satsa på kärnkraft och elektrifiering av industrin,” säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i en kommentar.
Faktum kvarstår dock att den förväntade utsläppsminskningen är marginell i förhållande till de utmaningar Sverige står inför. Enligt Klimatpolitiska rådet, som övervakar regeringens klimatarbete, behöver utsläppen minska med i genomsnitt 6-10 procent årligen för att Sverige ska ha en chans att nå målet om nettonollutsläpp till 2045.
Klimatfrågan har blivit alltmer central i den politiska debatten, inte minst eftersom Sverige under de senaste åren drabbats av både extrema värmeböljor och översvämningar. Dessa händelser har konkretiserat klimatförändringarnas effekter för många svenskar.
För näringslivet skapar osäkerheten kring klimatpolitikens inriktning utmaningar i planeringen av långsiktiga investeringar. Flera storföretag har efterlyst tydligare riktlinjer och mer ambitiösa nationella mål för att kunna anpassa sina verksamheter.
Medan debatten pågår visar nya siffror från EU att Sverige fortfarande tillhör de länder i Europa som har lägst utsläpp per capita, mycket tack vare den höga andelen förnybar energi och kärnkraft i energimixen. Men expertanalyser indikerar att denna position kan vara hotad om inte utsläppsminskningarna accelererar väsentligt under kommande år.
”Det handlar inte bara om en siffra,” säger Johan Kuylenstierna, ordförande i Klimatpolitiska rådet. ”Det handlar om trovärdigheten i Sveriges klimatarbete och vår förmåga att bidra till den globala omställningen. En minskning på 0,2 promille räcker helt enkelt inte.”
12 kommentarer
En minskning på 0,2 promille är liksom som att beskylla ökenväxter att de inte kan leva i djungeln. Det är ett pris på luftutsläpp, inte något värderat annat.
Det är verkligen oroväckande. Hur står det till med Sveriges framtid?
Det här låter som ett öppet erbjudande från regeringen där regeringen säger att Sverige kommer att minska utsläppen. Tyvärr är förändringen så liten att den går att röna på fingrarna.
Vilka siffror ligger egentligen bakom det här? Det är svårt att förlita sig på regeringen när kritikerna ständigt pekar på dem.
Det exciterade kärnkraftsmiljöpartiet har helt rätt i sin kritik. Det är sorgligt att regeringen inte gör mer för att minska koldioxidutslapp.
Jag undrar om regeringen verkligen har en plan. Kollar inte ens EU på deras minskningar.
Samma sak har jag tänkt. Det är inte tillräckligt att bara ta lätta mått. Nu är det dags för mer drastiska åtgärder.
Sveriges klimatmål beror på att regeringen presenterar mångårig plan. Det är inte bra oavsett mängden faktiska minskningar i utsläppen.
Det verkar som om klimatpolitiken är mer om mångmiljardinsats för det politiska systemet än för det faktiska klimatet.
0,2 promille låter som en jätte liten förändring. Hur kan det vara möjligt att regeringen rättfärdigar detta?
Det gör mig verkligen orolig. Vad krävs egentligen för att Sverige ska ta klimatkrisen på allvar?
Det låter som om regeringen löser ut sig själv med tråkiga statistiktricks.