Peter Alestig: Så kan vattenkrisen ge världen sina första klimatkrig

I spänningen mellan de tre nordöstra afrikanska länderna Egypten, Sudan och Etiopien har en långvarig konflikt kring Nilens vatten tagit en ny vändning. Under augusti 2024 genomförde Egypten och Sudan en omfattande gemensam militärövning med det talande namnet ”Nilens väktare” – ett tydligt budskap riktat mot Etiopien och dess nya vattenkraftverk.

I september invigdes nämligen Afrikas största vattenkraftverk, Grand Ethiopian Renaissance Dam, i det etiopiska höglandet. Detta enorma projekt kommer att fördubbla Etiopiens elproduktion genom att utnyttja vatten från Blå Nilen, en livsviktig källa som försörjer både Sudan och Egypten med färskvatten.

Egypten har inte tvekat att uttrycka sin oro, och har beskrivit dammbygget som ett ”existentiellt hot”. Landets ledning gick så långt som att varna FN:s säkerhetsråd att de ”inte kommer att tillåta Etiopien att ta ensidig kontroll över delade vattenresurser”. Trots medlingsförsök från bland annat USA:s tidigare president Donald Trump kvarstår spänningarna på en alarmerande nivå.

Denna konflikt är tyvärr långt ifrån unik. Den Washingtonbaserade tankesmedjan Council on Strategic Risks rapporterade i november att antalet vattenrelaterade konflikter globalt har nått historiska rekordnivåer. I Sydostasien har Kina ökat regleringen av Mekongflodens flöde, vilket skapar problem för länder som Kambodja och Vietnam. I Sydasien har Indien sagt upp vattenavtalet Indus Waters Treaty, något som Pakistan beskrev som en regelrätt krigshandling. Nu anklagas Indien för att använda vattentillgången som ett vapen i den långvariga konflikten mellan länderna.

Vattenbristen bidrar även till destabilisering på andra sätt. Forskning visar ett tydligt samband mellan vattenbrist och jihadistiska gruppers framgångar. När torka slår ut möjligheterna till försörjning underlättas rekryteringen av unga män till terrororganisationer. Den svåra torkan som drabbade Syrien mellan 2006 och 2011 anses ha varit en bidragande faktor till inbördeskrigets utbrott.

Varningssignalerna har funnits länge. Redan 2021 bedömde USA:s underrättelsechef att risken för vattenrelaterade konflikter mellan länder fram till 2040 var ”hög” – den högsta nivån på skalan, till och med högre än risken för konflikter om Arktis resurser.

Problemen förvärras dessutom av de lösningar som många länder tillgriper. Ny forskning visar att 40 av världens floddeltan sjunker, varav 18 i en takt som överstiger havsnivåhöjningen. Den främsta orsaken är överexploatering av grundvatten, när allt mer vatten pumpas upp ur marken för att kompensera för bristsituationer.

Vattenbristen får även omfattande ekonomiska konsekvenser. När Taiwan drabbades av svår torka 2021 tvingades landets halvledarindustri – en extremt vattenkrävande verksamhet som är global ledare inom sitt område – att drastiskt minska produktionen. Detta fick allvarliga följdeffekter för ekonomier världen över.

Även Sverige, trots sitt överflöd av sjöar och vattendrag, kommer att påverkas av den globala vattenkrisen. När vintrarna blir kortare och växtsäsongen förlängs väntas grundvattennivåerna sjunka även här. Odlingsmarker torkar ut snabbare i ett varmare klimat, vilket ökar behovet av bevattning. Men framför allt kommer Sverige att känna av konsekvenserna indirekt, genom de kriser som uppstår i vår omvärld. Vårt välstånd är i hög grad beroende av stabila förhållanden internationellt.

Experternas recept för att hantera situationen har länge varit tydligt: minska slöseriet med vatten, ställa om till mindre vattenkrävande jordbruksmetoder, förbättra det gränsöverskridande samarbetet kring vattenresurser, och minska utsläppen av växthusgaser för att bromsa klimatförändringarna.

Men trots den uppenbara nödvändigheten har implementeringen av dessa åtgärder visat sig vara en betydande utmaning. Under tiden blir konflikterna allt fler och mer allvarliga, vilket tyder på att världen har gått in i en ny era där kampen om vatten blir en av de mest kritiska säkerhetsfrågorna.