Alex Warren gör intetsägande folkrock för sociala medier

I en ny recension i Dagens Nyheter riktar Mattias Dahlström skarp kritik mot Alex Warrens senaste singel ”Wildchild”. Låten beskrivs som anonym och stompig folkrock, skapad för sociala medier. Enligt Dahlström kan den visserligen generera innehåll på TikTok, men den är knappast stor popmusik.

Alex Warren tillhör den nya generationen artister som vuxit fram ur sociala mediers ekosystem. Med en stor följarskara på TikTok och andra plattformar har han byggt en karriär där låtarna ofta utformas för att fungera i korta, virala klipp. Hans musik har streamats flitigt, och han har setts som ett löfte bland de unga akustiska popartisterna. Men Dahlström ser alltså inte ”Wildchild” som något bestående bidrag till popmusiken.

Folkrocken har en lång tradition, från 1960-talets protestvisor till moderna akustiska band. Genren har alltid värderat berättelser och äkthet. I Warrens tappning blir den enligt Dahlström avskalad till en rytmiskt stampande, anonym ljudbild. Det är musik som fungerar som stämning, men som saknar den skärpa och personlighet som kännetecknar den stora poplåten, skriver recensenten.

”Stompig” är ett adjektiv som ofta används för att beskriva musik med en tung, rytmisk och drivande takt, gärna med inslag av stampande eller klappande. Det är en ljudbild som lämpar sig väl för korta videoklipp, där en tydlig rytm snabbt fångar uppmärksamheten. Men enligt Dahlström räcker det inte för att lyfta låten till något mer än just ett verktyg för content. Recensionen pekar på en bredare trend i musikindustrin: allt fler låtar skrivs med sociala medier som utgångspunkt. Skivbolag och artister anpassar sig efter algoritmer, korta uppmärksamhetsspannar och delningsbara ögonblick. En låt behöver inte längre bygga ett eget universum, den behöver bara fungera som en mall för TikTok-videor. Det har lett till en ström av musik som är effektiv men sällan minnesvärd.

För artister som Alex Warren är detta en medveten strategi. Genom att skapa låtar som är öppna för tolkning och delning kan de nå ut brett utan att behöva traditionella radiokanaler. Samtidigt blir gränsen mellan musik och marknadsföring alltmer suddig. Dahlströms kritik kan läsas som en varning: när musiken blir ett verktyg för content riskerar den att förlora sitt egenvärde. Den typen av invändningar har funnits förut. När radio och television förändrade musikens spridning varnade kritiker för att konsten skulle urholkas. I efterhand har dock mycket av den musiken överlevt. Frågan är om dagens TikTok-genererade låtar kommer att göra det. Dahlström tycks tveksam.

.

.

. . . . . . . .

Samtidigt ska man komma ihåg att recensenten bedömer ett enskilt släpp. ”Wildchild” kan vara en låt som i första hand syftar till att bygga momentum inför ett kommande albumprojekt, snarare än att presentera en ny konstnärlig riktning. Men om Dahlströms omdöme delas av lyssnare och branschfolk kan det påverka hur Warrens musik uppfattas i vidare bemärkelse. I en tid när musikindustrin alltmer liknar en uppmärksamhetsekonomi kan en kritiker som Dahlström spela en viktig roll genom att sätta ord på vad som gått förlorat. Hans recension av ”Wildchild” är inte bara en kommentar om en enskild låt, utan om en hel generations förhållningssätt till musik. Frågan är hur många som lyssnar.