Amerikanska klassiker får nutida prägel på månadens bästa jazzskiva

Den amerikanska standardlåten lever i modern tappning

En gäspning. Det är kanske vad många skulle reagera med när de ser titlar som ”All the things you are” och ”I cover the waterfront” på en skivetikett vintern 2026. Vad finns det egentligen kvar att tillföra till den amerikanska sångboken som inte redan uttryckts av hundratals artister genom årtiondena?

Betydligt mer än man kan tro, visar sig när man lyssnar på kvartetten Ellas Kapell och deras nya album ”Ember”.

Gruppen, som i år firar tioårsjubileum, startade som namnet antyder som ett hyllningsprojekt till jazzsångerskan Ella Fitzgerald. Sedan dess har verksamheten breddats, men fokus ligger fortfarande på tolkningar av låtar från jazzens guldålder.

Bakom projektet står sångerskan Lovisa Jennervall, pianisten Manne Skafvenstedt, basisten August Eriksson och trummisen Edvin Glänte. Det som är slående med Ellas Kapell är hur de individuella musikerna underordnar sig helhetssoundet. Här handlar allt om att lyfta fram sångerna och ge dem en egen, samtida prägel.

På ”Ember”, gruppens fjärde och relativt korta album, har de själva stått för både arrangemang och produktion. Det märks i de försiktiga elektroniska inslagen som smygs in i ljudbilden – ett produktionsgrepp som öppnar dörrarna för lyssnare även utanför den traditionella jazzkretsen.

Lovisa Jennervall återuppväcker den inneboende sensualismen i klassiker som ”I fall in love too easily” och ”The very thought of you”. I sin tolkning av Billie Holidays otrohetslåt ”Don’t explain” träffar hon precis rätt ton – en perfekt balans mellan besvikelse och sårad kärlek.

Vad som gör albumet särskilt anmärkningsvärt är dess genomgående sammanhållning. Istället för att bli en samling disparata tolkningar framstår ”Ember” som en väl genomtänkt helhet. Ellas Kapell har skapat något som kritiker med rätta skulle kunna beskriva som ”ursnyggt”.

Denna förmåga att ge nytt liv åt standardmaterial visar på en bredare trend inom den svenska jazzscenen, där unga musiker allt oftare vågar sig på att omtolka klassiskt material med ny fräschör. Fenomenet är intressant mot bakgrund av den annars ofta experimentella inriktningen inom svensk jazz, där nyskapande snarare än omtolkning brukar premieras.

I ett musiklandskap där gränsen mellan jazz, pop och elektronisk musik blir alltmer diffus, positionerar sig Ellas Kapell som en brygga mellan generationer. De visar att den amerikanska sångboken fortfarande har relevans för dagens lyssnare.

Gruppen har sedan starten etablerat sig som en respekterad ensemble inom den svenska jazzscenen, men med ”Ember” har de potential att nå en bredare publik. Albumets tillgänglighet och sofistikation skapar en ingång för lyssnare som annars kanske skulle avfärdat jazzgenren som svårtillgänglig eller daterad.

I likhet med internationella artister som José James och Cécile McLorin Salvant har Ellas Kapell hittat en balans mellan tradition och förnyelse som känns både respektfull och nyskapande.

När man betraktar den samtida svenska jazzscenen framstår Ellas Kapell som ett av de mest intressanta exemplen på hur tradition kan förnyas utan att förlora sin essens. Deras albumsläpp sker samtidigt som flera andra spännande jazzprojekt ser dagens ljus: Julie Campiches feministiska ljudlandskap ”Unspoken”, Signe Emmeluths altsaxbaserade ”With love” och etiopiska Tilaye Gebres loungedoftande ”Tilaye’s saxophone with the Dahlak Band”.

Med ”Ember” bekräftar Ellas Kapell sin plats i denna vitala tradition av nytolkare, och visar övertygande att även de mest välbekanta standardlåtarna kan få nytt liv i rätta händer.