Språkbruk: Skillnaden mellan ”crime” och ”deckare” i svenskan

Det engelska ordet ”crime” har på senare tid börjat användas allt mer i svenskan, särskilt inom litteraturbranschen. Ett exempel är när författare som John Ajvide Lindqvist beskrivs som ”skräck- och crimeförfattare”. Men frågan är om detta lånord verkligen fyller en funktion i det svenska språket, och om det är lämpligt att använda det i till exempel nyhetstexter.

”Crime” är egentligen en förkortning av engelskans ”crime fiction” och används ibland i svenska sammanhang för att beskriva den litterära genre som på svenska traditionellt kallas ”deckare”. Denna genre omfattar flera olika typer av spänningslitteratur, såsom detektivromaner, kriminalromaner och thrillers.

I de flesta svenska bokhandlar används fortfarande benämningen ”deckare” eller ”deckare och kriminalromaner” när man kategoriserar denna typ av litteratur. I många fall skulle det alltså vara fullt möjligt att ersätta ordet ”crime” med det etablerade svenska ordet ”deckare”.

För den som ändå vill använda ordet ”crime”, kanske för att man anser att det fyller en lucka i det svenska språket, är det viktigt att precisera vad man menar, särskilt om man vänder sig till en bred publik, som i en nyhetstext. Det är alltid en fördel att använda ord som är begripliga för så många som möjligt av läsarna.

Det finns också ett annat närliggande ord i svenskan, nämligen ”krim”, som på engelska motsvaras av ”true crime”. Detta ord syftar dock på litteratur som skildrar verkliga kriminalfall, till skillnad från ”deckare” som är en skönlitterär genre.

Islamisk eller muslimsk – vilket är rätt?

En annan språkfråga som ofta väcker förvirring är adjektivet till ”islam”. Det korrekta adjektivet är ”islamisk”, även om formen ”islamsk” också förekommer, om än inte lika frekvent.

Intressant nog används ordet ”muslimsk” ofta i samma betydelse som ”islamisk”, särskilt när det handlar om människor. Man talar exempelvis om ”muslimska grupper”, ”muslimsk befolkning” och ”muslimska kvinnor”. Även i uttryck som ”muslimsk församling” – som både kan syfta på en grupp människor och en organisatorisk enhet – är ”muslimsk” den mer etablerade formen. Detsamma gäller för ”muslimska högtider”.

I andra sammanhang är ”islamisk” ungefär lika vanligt som ”muslimsk” i medietexter. Exempel på detta är uttryck som ”islamisk lag” och ”islamisk tideräkning”.

Denna typ av språkfrågor kan vid första anblick verka vara av mindre betydelse, men de speglar hur det svenska språket hela tiden utvecklas och förändras i takt med samhällets förändring och globalisering. Nya ord lånas in från andra språk, samtidigt som vi också har en rik skatt av svenska ord och uttryck som fyller samma funktion.

För den som är intresserad av att lära sig mer om språkfrågor publiceras varje vecka nya svar i samarbete mellan Språktidningen och Språkrådet. För den som har egna språkfrågor finns också möjlighet att få svar genom Språkrådets frågelåda på nätet.