Animerad fabelvärld med ömsint skruvade tablåer

I ett limbo mellan verklighet och absurdism – Niki Lindroth von Bahrs ”Terminal”

En förvirrad fluga fastnar i flygplatsens säkerhetskontroll och utsätts för existentiella förhör. En rullstolsburen räka kämpar förgäves för att nå sin väska på bagagebandet. På affischtavlorna lockar det paradisiska ”Elysium” medan högtalarna monotont meddelar ändlösa förseningar.

När konstnären Niki Lindroth von Bahr ger sitt nya filmprojekt titeln ”Terminal” är det ingen slump. Flygplatsen fungerar som en metaforisk slutdestination, ett modernt limbo där resenärer befinner sig i ett evigt väntrum mellan avgångar som aldrig kommer.

På Kalmar konstmuseum pågår nu en ovanlig utställning där besökarna får en försmak av ”Terminal” – ett verk som inte beräknas stå färdigt förrän under 2026. I stället för den fullständiga filmen visas en installation med rekvisita och korta filmklipp som avslöjar von Bahrs minutiösa hantverk.

Detaljrikedomen är slående. Sushirestaurangens färgglada små tallrikar, kafépersonalens väggschema med kladdiga postitlappar och korsordstidningen på flygplatsledningens manöverbord – alla dessa till synes oväsentliga detaljer skapar tillsammans den särpräglade atmosfär som kännetecknar von Bahrs animerade universum.

Det är just i dessa omsorgsfullt utformade miniatyrmiljöer som paddor, sniglar och delfiner ger liv åt vår samtids tragikomiska tillstånd. Von Bahr har sedan länge utmärkt sig genom sin förkärlek för senmodernitetens anonyma offentliga miljöer – köpcentrum, snabbmatsrestauranger, sjukhus och kontorslandskap. I dessa rum utför hennes djurkaraktärer den kommersiella kulturens ritualer tills de antingen förvandlas till karikatyrer eller faller igenom dess ytliga fasad ner i existentiell tomhet.

Utställningen på Kalmar konstmuseum omfattar även två tidigare animationer av von Bahr: ”Min börda” från 2017 och ”Något att minnas” från 2019. I den senare har Alice Tegnérs klassiska ”Grodans sång” transformerats till en absurd vaggvisa som utmynnar i en apokalyptisk vädjan om mening. ”Min börda” utspelar sig i ett förortscentrum där slukhål plötsligt öppnar sig inne på stormarknaden, och där kontorsapor och städråttor bryter ut i spontana sång- och dansnummer innan berättelsen överraskande vidgas till ett kosmiskt perspektiv.

Von Bahrs konstnärliga uttryck befinner sig i ett egendomligt gränsland mellan barnboksillustratören Richard Scarrys färgglada dockskåpsvärldar och filmskaparen Roy Anderssons existentiella tragikomik. Hon laddar sina till synes näpna scenerier med en sådan bottenlös tröstlöshet att den slår över i det absurt komiska.

I hennes värld inskränker sig mänsklig gemenskap till marknadens kalla kundrelationer eller arbetsplatsens kollektiva neuroser. Endast i sällsynta ögonblick faller den sociala masken och vi får bevittna äkta sårbarhet – som när en snigel bryter ihop på vårdcentralen eller en ensam sill med sprucken röst riktar sin bön om befrielse ut i tomheten.

Det profana frälsningstema som löper genom hennes tidigare verk tycks också bli centralt i ”Terminal”. Även om utställningen endast erbjuder fragment av det kommande verket – något som märkligt nog inte tydligt framgår av museets presentation – ger den ändå besökaren en värdefull inblick i von Bahrs kreativa process.

Att få komma nära de minutiöst utformade modellerna är en upplevelse i sig. Den rörelsehindrade räkans fyrärmade lilla polotröja, smörgåsdiskens förbluffande verklighetstrogna salladsblad och smoothiemenyn som skamlöst annonserar drinkar spetsade med asbest, arsenik och diklorodifenyltrikloroetan – allt vittnar om von Bahrs enastående kombination av hantverksskicklighet och svart humor.

I sitt konstnärskap fortsätter Niki Lindroth von Bahr att förfina den originella, surrealistiska estetik som gjort hennes verk till publikfavoriter. Med en blandning av värme och obarmhärtig iakttagelseförmåga skildrar hon samtiden genom antropomorfa djur som navigerar i en värld präglad av alienation, kommersialism och existentiell oro. I väntan på den färdiga ”Terminal” ger utställningen på Kalmar konstmuseum en spännande försmak av vad som komma skall.