Arvida Byström dissekerar sexdockor och AI-porr

I Stockholm ställer konstnären Arvida Byström ut ”Soft composition” på Gallery Steinsland Berliner, en utställning som utforskar gränserna mellan kropp, teknologi och konsumtion med både tredimensionella verk och AI-genererade bilder.

Centralt i utställningsrummet hänger en skulptur av en kvinnokropp från taket. Verket påminner om en sexdocka, men med ett mer rått och obearbetat uttryck. På golvet står enkla människoliknande metallskelett placerade i olika positioner – ett på alla fyra i verket ”Lola Skeleton on all Fours” och ett annat sittande med benen isär i ”Heyley Skeleton Sitting”. Dessa metallskelett kommer från robotporrdockor som konstnären tidigare använt i sitt arbete.

Byström har under drygt 15 år arbetat med linsbaserad och numera även AI-genererad konst. Hon har sedan starten använt internet och sociala medier som primära distributionskanaler, samtidigt som hon även ställt ut mer traditionella konstformat på gallerier och konsthallar.

På den aktuella utställningen presenteras en serie bilder framställda med hjälp av AI, ett slags ”AI-porr” där könsorgan och kroppsdelar smälter samman på närmast omöjliga sätt. Dessa AI-bilder har konstnären omvandlat till tredimensionella reliefer med förvrängningar och tillägg, vilket skapar en spänning mellan den digitala bildens immaterialitet och ett konkret materiellt utforskande.

Det centrala i Byströms konstnärskap är inte bara den strukturella exploateringen av kvinnokroppen, utan även internets sociala och estetiska logik – de täta kopplingarna mellan intimitet, teknologi och kommersialism. Hennes verk kan sägas parodiera flödet av stereotypa självporträtteringar som dominerar sociala medier, samtidigt som de testar gränserna för vilka kroppar och kroppsformer som accepteras i vår kultur.

”Anastasia”, ett av de mest framträdande verken i utställningen, är en vägghängd skulptur baserad på det som återstår när en porrdocka dekonstruerats – en huvudlös sammansättning av armar och ben med två framträdande bröst i mitten. Verket framkallar associationer till konstnärer som Marcel Duchamp och Hans Bellmer, som båda arbetat med iscensatt våld mot kvinnokroppen och byggt sina verk på en inrotad voyeuristisk och objektifierande blick.

I Byströms konst finns en påtaglig ihärdighet som både berör och provocerar – en konfronterande gest som samtidigt är sorglig och absurd. Trots att hennes verk ibland kan liknas vid tidigare generationers feministiska fotobaserade konstnärer som Cindy Sherman, Laurie Simmons, Lotta Antonsson eller Axel Karlsson-Rixon, finns det en direkthet i hennes arbete som skiljer sig från föregångarna.

Byström utforskar i sin konst hur teknologin – särskilt AI – nu skapar nya möjligheter för både exploatering och kritisk granskning av könsrepresentationer. Där tidigare generationer huvudsakligen arbetade med fotografi och fysisk installation, kan Byström arbeta i gränslandet mellan digital manipulation och skulptur.

Utställningen visar hur samtidskonsten nu måste förhålla sig till en verklighet där AI-genererade bilder blir allt vanligare och där gränsen mellan äkta och fabricerat blir allt svårare att urskilja. I en tid när sexualiserade bilder och objektifiering av kroppar får nya digitala dimensioner, ställer Byström viktiga frågor om hur konsumtionen av dessa bilder påverkar vår syn på varandra.

”Soft composition” pågår till den 7 mars på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm. Utställningen representerar ett betydande bidrag till den pågående debatten om kroppslighet och representation i en alltmer teknologiserad kultur, där Byström använder de verktyg som möjliggör objektifiering för att i stället avslöja och kritisera samma mekanismer.