Kvinnors dominans inom litteratur – en förändrad balans i bokvärlden

För ett kvartssekel sedan, när jag som ung kulturskribent deltog i min första bokmässa i Göteborg, var samtalet kring kvinnliga litteraturkritiker präglat av frågor om underrepresentation. Vi diskuterade känslan av ensamhet med våra referenser till författare som Cora Sandel, Virginia Woolf och Doris Lessing, och funderade över om kvinnor kanske skrev kritik på ett annorlunda sätt än sina manliga kollegor.

Idag är situationen närmast den omvända. Sedan 2010-talet har kvinnliga kritiker och skribenter dominerat kultursidorna, även om en viss manlig återhämtning kan skönjas de senaste åren. Den aktuella oron handlar istället om att allt färre män blir författare och att pojkar och män i allt mindre utsträckning öppnar böcker överhuvudtaget.

Diskussionen har blivit så utbredd att de unga män som faktiskt läser känner att de måste förhålla sig till sitt läsande. I Svenska Dagbladet berättade nyligen Victor Johansson att han brukade dölja sina böcker i kollektivtrafiken för att undvika att bli stämplad som tönt eller som någon som försöker imponera med sin läsning.

På kultursidorna har många av oss länge hävdat att litteraturvärlden genomgått en feminisering. Kvinnliga författare dominerar utgivningen, och trenden ser ut att fortsätta om man studerar könsfördelningen på landets skrivarutbildningar. Enligt statistik från Förläggareföreningen är cirka 90 procent av alla bidrag till Lilla Augustpriset skrivna av unga kvinnor.

Forskaren Hanne Willekens har nu undersökt denna fråga vetenskapligt i studien ”Har killarna lämnat litteraturen?”. Hon har analyserat den skönlitterära utgivningen hos 125 professionella förlag mellan 2018 och 2022. Resultaten visar att könsfördelningen fortfarande är relativt jämn totalt sett, med 56,5 procent kvinnliga författare och 43,5 procent manliga. Den verkliga förändringen har skett i åldersgruppen 17–48 år, där kvinnliga författare är dubbelt så många som manliga.

Det mest intressanta med Willekens studie är att hon även undersökt sambandet mellan andelen kvinnliga anställda på förlagen och andelen kvinnliga författare i utgivningen. De stora förlagen, som Albert Bonniers och Norstedts, har en hög andel kvinnor bland sina anställda och många kvinnor i ledande positioner. I deras utgivningskatalog dominerar också de kvinnliga författarna.

Willekens pekar på homosocialitet som en möjlig förklaring – att människor tenderar att välja att arbeta med personer av samma kön. En annan rimlig tolkning är förlagens strategiska satsningar på underhållningslitteratur, en genre där kvinnor traditionellt haft en stark ställning.

De mindre förlagen avviker dock från detta mönster. Där arbetar fler män än kvinnor, få kvinnor har chefspositioner (36,7 procent), och de äldre författare som dessa förlag väljer att publicera är främst män. Detta är anmärkningsvärt eftersom småförlagen ofta har högt anseende bland kritiker och kulturjournalister, men samtidigt tycks upprätthålla en kultursyn där äldre kvinnliga författare inte anses lika betydelsefulla.

Tiderna har onekligen förändrats. Författaren Kristoffer Viita skrev nyligen i Dagens Nyheter att det inte är förvånande att unga män tappat intresset för böcker i en litterär offentlighet dominerad av kvinnor. Han utgick från mottagandet av sin egen debutroman ”Demon time”, där han hade förväntat sig framgång men istället upplevde sig sågad av vad han beskrev som moralistiska kvinnliga kritiker.

Viitas hypotes kan tyckas djärv, och kanske hade hans bok faktiskt mötts av fler positiva recensioner i en mer mansdominerad litterär offentlighet. Men detta innebär inte att litteraturens kraft har försvagats. Under Bokmässans fyra dagar i Göteborg samlas årligen över 100 000 läsare för att delta i seminarier, lyssna på författarintervjuer och köpa böcker. Genom hallarna rör sig människor i alla åldrar, både män och kvinnor, med välfyllda tygkassar och mässkataloger. Här syns ingen tydlig genusklyfta.

Litteraturens värld fortsätter att förändras, och frågor om representation och makt kommer säkerligen att vara relevanta även i framtiden. Men den grundläggande kärleken till böcker och berättelser består, oavsett om pendeln för tillfället svänger mot kvinnlig dominans eller jämn fördelning.