Demokratins framtid: Globala utmaningar och Sveriges position

Den globala demokratin har under det senaste decenniet visat en tydlig tillbakagång. Ett särskilt oroande mönster är att nedmonteringen ofta sker via demokratiska processer – när folkvalda ledare systematiskt urholkar demokratiska institutioner inifrån, ett fenomen som forskare kallar autokratisering.

Experter på området har identifierat flera faktorer bakom denna utveckling. Antiliberala, populistiska politiker som hävdar att de representerar ”den sanna folkviljan” driver ofta processen. Denna utveckling sammanfaller med spridning av desinformation och ökad känslomässig polarisering i samhället. Det är också värt att notera att populistiska rörelser sällan vinner en majoritet av väljarstödet utan ofta når makten genom samarbeten med traditionella partier.

Trots omfattande kunskap om demokratins utmaningar och att de flesta medborgare säger sig värdera demokratin högt, lyckas inte öppna samhällen effektivt försvara sig mot auktoritära krafter. Detta utgör en ödesfråga inte bara för enskilda länder utan för hela Europa.

De enorma militära satsningar som görs för att skydda Europa riskerar att vara förgäves om kontinentens demokratier försvagas inifrån. I flera stora europeiska länder, däribland Frankrike, Tyskland och Storbritannien, står högerpopulistiska politiker med dokumenterade sympatier för Rysslands president Vladimir Putin redo att ta makten.

Ungern under Viktor Orbán illustrerar tydligt riskerna med denna utveckling. Inför det ungerska valet den 12 april har både Donald Trump och hans anhängare aktivt stöttat Orbán, vilket visar på de transnationella kopplingarna mellan auktoritära rörelser.

Forskningsinstitutet V-Dem, som årligen mäter demokratins tillstånd i världen, har rapporterat att nästan hälften av världens demokratier har upplevt någon form av autokratisering under de senaste 25 åren. Även om demokratinivån förblir oförändrad i majoriteten av världens länder, är trenden oroväckande och jämförbar med en sjukdom som sprider sig – även om de flesta förblir friska är det alarmerande att spridningen ökar.

I Sverige visar data från SOM-institutet att förtroendet för demokratin fortfarande är högt, men att det numera varierar tydligt beroende på partitillhörighet. Sverigedemokraternas väljare uppvisar cirka 20 procent lägre förtroende för demokratin än övriga väljare, trots en viss ökning sedan Tidöavtalet 2022. Samma väljare har också betydligt lägre förtroende för centrala samhällsinstitutioner som riksdagen, domstolarna, public service och universiteten.

Detta mönster påminner om utvecklingen i USA, där förtroendet för institutioner har polariserats längs partipolitiska linjer, vilket banade väg för Trumps angrepp på statens institutioner. Enligt V-Dem och andra forskare klassificeras USA inte längre som en liberal demokrati, även om landet fortfarande har allmän rösträtt och formellt fria val.

Flera experter, däribland Steven Levitsky, har beskrivit USA som en auktoritär stat av samma slag som Ungern – en så kallad elektoral autokrati. Detta innebär att den amerikanska demokratin som vi känner den, med maktdelning och demokratiska friheter, har försvagats avsevärt. Inför höstens mellanårsval i USA uttrycker experter oro över Trumpadministrationens initiativ för att förändra valsystem och valprocesser.

För Sveriges del rapporterar V-Dem att demokratinivån förblir stabil, men det finns oroande tecken. Bland dessa nämns utbredd självcensur bland journalister, ökad hatretorik från politiker och politiskt motiverade attacker mot fria medier och forskare. Den känslomässiga polariseringen i samhället ökar också i kulturkrigets spår och förväntas nå rekordnivåer inför valet 2026.

Andra tecken på demokratisk tillbakagång i Sverige inkluderar kritik mot hur utredningssystemet fungerar, rapporter om en försvagad rättsstat, nedskärningar som påverkar civilsamhället, samt utspel riktade mot universitet som enligt experter hotar den akademiska friheten.

Det finns ett starkt behov av saklig och nyanserad diskussion om demokratins tillstånd. Samtidigt visar historien att demokratier sällan kollapsat för att medborgare oroat sig för mycket, utan snarare för att hot mot demokratin inte tagits på tillräckligt allvar.