Bästa bilderna 2025 från DN:s fotografer

I den svenska Arjeplogs kommun råder en ovanlig stillhet denna torsdagsmorgon. Kyrkklockornas dova klang hörs knappt över det stilla sorlet från folkmassan som samlats utanför skolan. Det är studentdag, men stämningen är blandad – glädje blandas med vemod och eftertanke.

För exakt två år sedan förändrades allt för dessa ungdomar. Den värsta masskjutningen i modern svensk historia drabbade deras skola, och nu tar de överlevande studenten. Händelsen, som skakade hela nationen, lämnade djupa sår i lokalsamhället, men också en beslutsamhet att fortsätta framåt.

”Det känns overkligt att stå här idag,” säger Maja Lindström, en av studenterna som överlevde tragedin. ”Vi bär med oss minnet av våra klasskamrater som inte fick uppleva denna dag. Samtidigt finns det en stark känsla av gemenskap bland oss som gått igenom detta tillsammans.”

Skolans rektor, Anders Bergman, beskriver dagen som symboliskt viktig för hela samhället. ”Att dessa ungdomar nu tar studenten visar på en otrolig styrka och motståndskraft. De har inte bara klarat av sina studier under extremt svåra omständigheter, de har också visat vad som är möjligt när ett samhälle håller ihop.”

Minnesceremonin som hölls innan studentfirandet inleddes var stilla och värdig. Föräldrar, lärare och elever samlades i skolans aula där 21 ljus tändes till minne av offren. Efter ceremonin fortsatte studentfirandet enligt tradition, men med en djupare innebörd än vanligt.

I en annan del av Sverige pågår samtidigt ett annat historiskt ögonblick. I Kiruna genomförs en spektakulär teknisk bedrift när stadens ikoniska kyrka, ritad av Gustaf Wickman och invigd 1912, förflyttas till sin nya plats. Det är en del av den omfattande stadsomvandlingen som pågår i samband med LKAB:s gruvindustri.

Den röda träkyrkan, som utsetts till Sveriges vackraste byggnad, rullar sakta fram på specialkonstruerade hjul genom staden. Hundratals åskådare har samlats för att bevittna den historiska förflyttningen.

”Det är ett ingenjörsmässigt mästerverk,” förklarar Maria Sundin, projektledare för stadsomvandlingen. ”Kyrkan väger över 600 ton, och varje millimeter av förflyttningen har planerats i detalj. Det symboliserar hur vi bevarar vår historia samtidigt som vi måste anpassa oss till framtiden.”

Förflyttningen av kyrkan är bara en del av den enorma stadsomvandling som Kiruna genomgår. På grund av LKAB:s gruvdrift, som skapar deformationer i marken, måste stora delar av staden flyttas. Det är ett projekt som kommer pågå i decennier framöver och som beräknas kosta omkring 33 miljarder kronor.

”För kirunaborna är kyrkan en symbol för kontinuitet i en tid av förändring,” säger Sundin. ”Att se den rullas till sin nya plats är både vemodigt och hoppfullt på samma gång.”

Långt från de svenska breddgraderna, i en lägenhet i Tel Aviv, står Shira Cohen vid sitt fönster. Hennes blick är riktad söderut, mot Gaza, där rökmoln stiger mot himlen. Efter månader av konflikt har striderna intensifierats igen, och Cohen är bara en av miljontals människor vars vardag präglas av den pågående krisen.

”Man blir nästan avtrubbad med tiden,” berättar hon via telefon. ”Jag vaknar, ser röken, hör sirenerna, och fortsätter sedan min dag. Det är en surrealistisk normalitet som vi lever i.”

För Cohen, vars bror tjänstgör i den israeliska armén, är konflikten högst personlig. ”Varje dag kollar jag telefonen konstant. Ingen nyhet är god nyhet när det gäller de som är nära frontlinjen.”

Situationen i regionen har förvärrats under hösten, med civila offer på båda sidor och internationella försök till vapenvila som upprepade gånger har misslyckats. Humanitära organisationer varnar för en förvärrad kris om inte en politisk lösning kan nås.

Dessa tre olika ögonblick – studenter som överlevt en tragedi, en kyrka på hjul, och en kvinna som betraktar krigets rök – representerar vitt skilda mänskliga erfarenheter. Men tillsammans berättar de något om vår tid: om sorg och återhämtning, om förändring och kontinuitet, om vardag mitt i extraordinära omständigheter.

DN:s fotografer har under året fångat dessa och otaliga andra ögonblick. Bilderna talar sitt eget språk om året som gått – ett år präglat av både personliga och globala utmaningar, men också av människans förmåga att finna vägar framåt.