AI-tekonologins framfart: mellan hype och motstånd i bokbranschen

I en tid när artificiell intelligens tar allt större plats i vårt samhälle växer även motståndet mot teknologin. Medan företagsledare och makthavare talar sig varma för AI:s möjligheter, ökar skepsisen bland dem som faktiskt tvingas använda den i sitt dagliga arbete.

”Det är fascinerande hur alla företags och nationers ledarskikt talar sig varma för AI medan de anställda som faktiskt tvingas använda den är betydligt mer skeptiska”, konstateras i debatten. Ledare uppmanar till att ”vara förberedda” och varnar för att ”hoppa av efterkälken”, men saknar ofta konkreta strategier för hur tekniken faktiskt ska implementeras på ett produktivt sätt.

För bokbranschen har AI-utvecklingen väckt särskild oro kring upphovsrätt och autenticitet. Översättare anses vara den yrkesgrupp som först hamnar i riskzonen, följt av författare inom genrer som deckare, fantasy och romance. Samtidigt finns det tecken på att den funktionella analfabetismen ökar, vilket paradoxalt nog kan innebära att marknaden för AI-skriven litteratur riskerar att krympa till ”en icke lönsam rännil”.

I kontrast till teknologins framfart står den autentiska litteraturen. Ingela Strandbergs nya diktsamling ”Under sjöarna”, som nyligen toppat kritikerlistan, representerar en motsats till AI-producerad text. Den 81-åriga författaren från Grimeton i Halland har sedan tidigt 80-tal grubblat sig fram till denna nya samling, präglad av hennes personliga erfarenheter och reflektioner. I en av dikterna skriver hon: ”De beskäftiga går alltid fria/Deras praktiska händer/skyddar dem mot själslig insyn/Jag avundas dem deras lugn/Deras smidiga tungor”.

Inom akademiska kretsar råder förvirring kring hur man ska hantera AI. Vid ett större svenskt universitet rapporteras att en student fått sin uppsats underkänd enbart för användandet av tankstreck, då detta ansågs signalera AI-användning. ”Detta ger vid handen att framtida AI har klurat ut hur man reser i tiden, vilket skulle förklara varför mina texter sedan 40 år tillbaka kryllar av tankstreck”, kommenteras ironiskt i debatten.

Även i den akademiska miljön blir diskussionen kring AI allt mer polariserad. Medan vissa ser teknologin som ett oundvikligt framsteg, varnar andra för en övertro på dess kapacitet. ”Det är samma process som där med ’performativt läsande’, som innebär att en kaffe, en calvados och en god roman i offentligheten plötsligt betyder att man vill ligga”, beskrivs det sarkastiskt.

På kritikerlistan syns också andra verk som representerar den genuina litteraturens motpol till AI: Torborg Nedreaas norska klassiker ”Av månsken växer ingenting” från 1947, Richard Flanagans ”Fråga 7” om moraliska paradoxer, och Samanta Schweblins ”Det goda onda” med oroande och förtätade noveller.

Therese Bohmans ”Kammakargatan” beskrivs som en ”tät, stämningsfull och romantisk julberättelse om ett svunnet Stockholm”, medan nobelpristagaren László Krasznahorkais nya roman ”Ungerska nationens säkerhet” ”utmanar svartsynt frågorna om livet, vetenskapen och konsten”.

Kanske är det just nu Freuds ”Vi vantrivs i kulturen” från 1930 som behöver återupptäckas, föreslås det, i en tid när teknologin både fascinerar och skrämmer. För trots att många försöker mota bort AI ur sina liv, fortsätter den att påverka vår vardag och vårt kulturella uttryck.