Dansken Slaktis: Dansk kulinarisk nostalgikänsla i Slakthusområdet

Sakta men säkert utvecklas Stockholms Slakthusområde till ett allt mer relevant kulinariskt resmål för matintresserade som är beredda att lämna innerstaden. Restaurang Solen har sedan länge fungerat som en dragkraft, och har under senare tid fått sällskap av kreativa grannar som Bar Montan och Matateljén.

Området har tydligt inspirerats av internationella förebilder som New Yorks Meat Packing District och Köpenhamns Kødbyen, men det är fortfarande en bit kvar innan jämförelsen blir helt rättvis. En kylig vinterdag känns området fortfarande ödsligt med få besökare och snötäckta uteserveringar – en påminnelse om att utvecklingen av området ännu pågår.

I Restaurang Afrikas tidigare lokaler etablerade sig i november ”Dansken Slaktis”, en tydligt danskpräglad restaurang med de karakteristiska röda och vita färgerna på lampor, menyer, väggar och danska flaggor som prydnad. Den patriotiska inramningen framstår nästan som en markering efter Donald Trumps försök att förvärva Grönland från Danmark.

Menyn domineras av danska smörrebröd, och enligt ägarna erbjuds även den danska nationalexporten ”hygge”. Vid Krogkommissionens besök är den varan dock knappt märkbar. Musiken pumpas ut ur högtalarna, lokalen är halvfull, och personalen är effektiv och korrekt, men knappast särskilt gemytlig.

Dansken är systerkrog till Nybroe Smørrebrød, som redan är etablerad i både Hötorgshallen och Östermalmshallen. Även om några ordinära varmrätter finns på en separat meny är det uppenbart att restaurangens fokus ligger på danska mackor, lämpligen kombinerade med öl och snaps.

För en fullvärdig middag rekommenderas två till tre smörrebröd per person. Portionsstorlekarna varierar dock, vilket kräver viss planering för att bli mätt. Varmrökt röding (165 kr) serveras på surdegstoast med bakat ägg, brynt smör-hollandaise och löjrom – den senare i så liten mängd att den knappt märks. Rödingens smak dränks i den smöriga såsen, som trots sitt namn saknar tydliga brynta toner. Ett besöksomdöme beskriver rätten träffande som ”frukost” – en glorifierad variant av brunch-klassikern ”eggs royale”.

Den rimmade oxbringan (145 kr) fungerar bättre – tunt skivad på danskt rågbröd och täckt med en kraftig potatiskräm. Den ölkaramelliserade löken upplevs onödigt söt och kladdig, men saltgurkan balanserar smakerna och ger mackan en rustik helhet.

Kombinationen kyckling och curry (135 kr) är enkel men välgjord, med fin fågel blandad i currykryddad majonnäs, toppad med knaprig bacon. Tillsammans med picklad silverlök och morot blir det en tilltalande, om än okomplicerad, smakupplevelse.

Den friterade rödspättan (145 kr) på rågbröd med dansk remouladsås är ljummen och krispigt panerad, men fiskens smak är något intetsägande och texturen något för grov. Såsen, återhållsamt currykryddad, lyfter dock helhetsintrycket.

Samma sås återkommer på rostbiffen (145 kr), som får extra dimension av picklad tomat, pepparrot och friterad lök – en oklanderlig servering som håller sig nära det danska originalet.

För vegetarianer finns tre alternativ. Brieosten (130 kr) består av två skivor kylskåpskall ost täckt med söt äppelkompott och rostade valnötter – acceptabel men oinspirerad.

Dessertmenyn erbjuder både syrliga och söta alternativ. Havtornscurden (135 kr) täcks av grillad maräng och krispiga pistaschnötter. Curdens beska balanserar den söta marängen väl, men blir något monoton när tillbehören är uppätna. Den bakade chokladpastejen (135 kr) är en tät och kompakt chokladkaka som trots den goda kombinationen med syrad grädde blir väl mastig.

Dryckesutbudet är förvånande begränsat för en restaurang med så tydlig dansk profilering. Vinlistan är liten, och trots att öl och snaps framhävs som naturliga följeslagare till smörrebröden saknas ett brett utbud av danska ölsorter. Endast Tuborg erbjuds på flaska, och ingen av de tre fatölssorterna är dansk. Snapsutbudet fokuserar på Gammeldansk, OP och Aalborg (27 kr/cl), vilket känns onödigt begränsat. Ett plus är dock möjligheten att beställa små smakprovningar.

I ett område där konkurrensen blir allt hårdare väljer Dansken en enklare, mindre sofistikerad linje jämfört med grannarnas moderna och kreativa matfilosofier. Detta kan vara en fördel för att locka gäster som bara vill ha något lättare att äta och dricka. Bitvis fungerar konceptet väl, men allt för ofta blir resultatet alldagligt och oengagerat. För att på allvar kunna konkurrera med grannarna behöver Dansken framför allt arbeta mer med den äkta danska hygge-känslan som utlovas men ännu inte levereras fullt ut.