Slutet för det svarta guldet? En närmare titt på världens oljeberoende

I takt med att isen på vårvintern förlorar sin strukturella stabilitet och blir opålitlig, befinner sig vår oljedrivna civilisation i ett liknande tillstånd av förruttnelse. På ytan kan det mesta i Sverige se ut att fungera som vanligt, men under denna yta pågår en genomgripande förändring som har varit igång under en längre tid.

Världens blickar riktas nu mot Persiska viken och det strategiska Hormuzsundet, en flaskhals genom vilken en betydande del av världens oljetransporter passerar. Situationen är kritisk och riskerna enorma. Möjligen står vi vid tröskeln till ett tredje världskrig utan att fullt ut förstå allvaret. Alternativt kan störningarna i de globala försörjningskedjorna utlösa en finansiell kollaps när år av kreditfinansierad ekonomisk expansion möter verklighetens begränsningar.

Varningar från ledande institutioner om att oljemarknaden och världsekonomin står inför den allvarligaste krisen i historien försvinner snabbt i det allmänna mediebruset. Detta beror delvis på vad psykologer kallar normalitetsbias – vår tendens att föreställa oss framtiden som en förlängning av det förflutna, med endast mindre modifieringar. Denna kognitiva förvrängning gör att vi underskattar risken för abrupt förändring och lämnar oss oförberedda både mentalt och praktiskt när krisen väl inträffar.

Fenomenet är välbekant vid stora historiska förändringar. Covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är exempel på händelser som många hade svårt att föreställa sig innan de inträffade. Även om konflikten i Mellanöstern skulle avta, är det osannolikt att världen återgår till det normala tillstånd vi tidigare tagit för givet. De pågående konflikterna är snarare symptom på djupare strukturella problem än orsaker i sig.

Sedan andra världskriget har världsekonomin expanderat tretton gånger, en tillväxt som möjliggjorts genom exploatering av relativt lättillgängliga fossila bränslen och tusentals andra ändliga råvaror. Detta har skapat en civilisation som lagt praktiskt taget hela jordklotet under sig, spridit mikroplaster till våra kroppar och överskridit nästan alla planetära gränser. Men i takt med att civilisationens komplexitet ökat har också kostnaden för att upprätthålla denna komplexitet stigit. Systemet kräver ständigt ökande mängder resurser för att fungera.

Historiskt sett leder denna fas – när en civilisation inte längre kan växa sig ur sina problem – till skarpare konflikter om sinande resurser, ekonomisk tillbakagång och ökade politiska och sociala motsättningar. Detta resonemang börjar nu nå maktens korridorer. I en tidigare hemligstämplad brittisk underrättelserapport varnas för att kollapsande ekosystem kan orsaka ”geopolitisk instabilitet, ekonomisk osäkerhet, konflikt, migration och ökad mellanstatlig konkurrens om resurser” redan under 2030-talet.

Den finska regeringens nyligen publicerade ”framtidsredogörelse” presenterar fyra möjliga scenarier för världen år 2045. Det optimistiska scenariot ”En värld av samarbete” känns nästan skrattretande mot bakgrund av dagens geopolitiska spänningar. Ett andra scenario beskriver ett samhälle där teknikjättar skaffat sig enorm makt över ekonomi, politik och infrastruktur.

Det tredje scenariot påminner om vår nuvarande situation: intensifierad konkurrens om resurser, teknik och geopolitiskt inflytande, eskalerande kriser, stärkt nationalism och en försvagad internationell ordning. Det fjärde scenariot beskriver en värld i sönderfall, med kollapserande stater, ökande fattigdom, utbredd konflikt och avtagande teknologisk utveckling.

Att tänka i termer av olika scenarier kan hjälpa oss att övervinna vår normalitetsbias och förbereda oss för oväntade framtider. Vi tränar oss att föreställa det otänkbara, eftersom det otänkbara kan bli vår nya verklighet. Om isen under våra fötter börjar knaka är det klokt att börja söka sig mot tryggare mark.

Oljeberoendet som har byggt den moderna civilisationen visar tydliga tecken på sårbarhet, och den framtid som en gång verkade självklar framstår nu som alltmer osäker.