Den stora amerikanska romanen får plats på 95 sidor

Denis Johnsons ”Tågdrömmar” – en mästerlig miniatyr om det glömda Amerika

I det vilda Idaho år 1917 deltar järnvägsarbetaren Robert Grainier i ett överfall på en kinesisk gästarbetare. En handling som kanske utlöser den förbannelse som sedan följer honom genom livet. Så inleds Denis Johnsons kompakta roman ”Tågdrömmar”, nyöversatt till svenska av Enrique de Gregorio och utgiven på Faethon förlag.

På endast 95 sidor lyckas Johnson skapa ett koncentrat av den amerikanska erfarenheten, långt från de kända storstäderna vid kusterna. Berättelsen utspelar sig i Idahos otämjda skogar, där huvudpersonen Robert Grainier anländer som föräldralös barn, endast sex eller sju år gammal. Hans ursprung är höljt i dunkel – han kommer med tåget, möjligen från Utah, kanske från Kanada. Det är som om han förkroppsligar själva järnvägsförbindelsen, ett barn av den industriella expansionen.

Tågen förblir centrala i Grainiers liv. Han arbetar med att bygga järnvägsbroar, en del av den massiva infrastruktursatsning som skär genom kontinenten. Johnson skildrar det hårda arbetet med att bygga ”strukturer som var lika stora som vad som helst, som flätade massiva fackverk av trä i luften över oöverbryggbara avgrunder, hela tiden större, längre, djupare.” Trots slitet känner Grainier en djup tillfredsställelse i att delta i dessa ”storslagna företag”.

Livet tar en tragisk vändning när Grainier återvänder från en arbetssäsong och får höra om en förödande skogsbrand som svept över hans hemtrakt. Tåget kan inte ens nå fram på grund av förödelsen, och Grainier tvingas fortsätta till fots. Väl framme möts han av förkolnade ruiner – hans fru och lilla dotter har omkommit, hemmet är förvandlat till aska.

Trots förlusten väljer Grainier att stanna. Johnson fångar hans sorg i drabbande ordalag: ”Så fort han återvände till resterna av sitt hem kände han hur hans hjärtas sorg svartnade och renades, som om det var en faktisk klump av stoff från vilket allt det hoppfulla, galna tänkandet brändes bort.” I sin isolering börjar Grainier uppleva mystiska fenomen – han tycker sig se spår av hustrun och dottern, som om deras andar fortfarande dröjde sig kvar.

I denna limbo lever Grainier, fångad mellan två världar. Å ena sidan den vilda, mystiska naturen där vargar ylar i skogen. Å andra sidan den moderna, rationella världen som representeras av de dånande tågen som passerar i närheten. Han blir en symbol för övergången mellan det gamla Amerika och det nya, industrialiserade samhället.

Romanen kan också läsas som en kritik av det koloniala projektet att omforma den nordamerikanska kontinenten efter kapitalistiska principer. För att förverkliga drömmen om järnvägen krävdes att enorma vidder böjdes efter mänsklig vilja. Skogar höggs ned, räls lades ut, och broar byggdes över tidigare oöverkomliga avgrunder. Arbetare som Grainier var förbrukningsvaror i denna framstegsberättelse.

Det anmärkningsvärda med ”Tågdrömmar” är hur Johnson på så litet utrymme förmår berätta inte bara en mans livsöde utan också en nations historia. Han lämnar mycket osagt, och utmanar läsaren att själv göra kopplingarna mellan det individuella ödet och de historiska krafterna. Detta är en roman som visar att den stora amerikanska berättelsen kan rymmas i en tunnare volym än vad man vanligtvis förväntar sig.

Johnsons prosa är lika precis som handfast, där varje mening tycks noggrant avvägd. Översättaren Enrique de Gregorio har lyckats bevara det sakliga men ändå poetiska tonfall som kännetecknar Johnsons författarskap. Med minimalistiska medel skapar Johnson ett panorama över en svunnen epok i USA:s historia, skildrad genom en mans tragiska levnadsöde.

”Tågdrömmar” är ett litet mästerverk som påminner om hur de stora berättelserna ofta finns i marginalen, bortom de gängse historieskrivningarnas fokus. Genom Robert Grainiers liv får vi en inblick i det tidiga 1900-talets USA, en tid av expansion, industrialisering och förändring, men också av förlust, mystik och ensamhet.