Dragduon tillbaka på Dramaten: ”Behövs mer än någonsin”

I helgen återvänder den omtalade teaterguidningen med dragartisterna Lillan och Tjorven till Stockholms gator efter två och ett halvt års frånvaro. Turnén som tidigare väckte både stark kärlek och hård kritik har nu återuppstått i en tid då dess skapare menar att den är mer relevant än någonsin.

När föreställningen senast genomfördes blev den centrum för en intensiv kulturdebatt. Medan barnen som deltog i guidningen visade stor uppskattning, möttes dragartisterna av både verbal kritik och fysisk konfrontation. En man med kamera konfronterade artisterna aggressivt under en av föreställningarna, vilket skapade oro bland både medverkande och publik. Samtidigt lyftes kritiska röster mot konceptet även från riksdagshåll.

– Det känns faktiskt viktigare nu än någonsin att vi fortsätter med det här, säger Razmus Nyström, som gestaltar karaktären Lillan i föreställningen.

Nyström förklarar att teaterguidningen fungerar som ett sätt att introducera barn till konst och kultur i en lekfull miljö samtidigt som den förmedlar budskap om acceptans och mångfald. Konceptet bygger på interaktiva inslag där dragartisterna guidar barnen genom olika platser i Stockholm medan de berättar historier och engagerar publiken i kreativa övningar.

Stockholms kulturliv har under senare år utvecklats mot allt fler nyskapande uttryck som korsar traditionella gränser mellan konstformer. Teaterguidningen med Lillan och Tjorven representerar en del av denna trend, där performancekonst möter pedagogik och offentliga rum blir scener för kulturupplevelser.

Kulturanalytikern Maria Bergström, som följt utvecklingen av normbrytande barnkultur i Sverige, ser föreställningen som ett exempel på en internationell rörelse som nu fått starkare fäste även i Sverige.

– Vad vi ser är ett möte mellan en lång tradition av progressiv barnkultur i Sverige och nyare internationella influenser inom dragkultur. Det skapar såklart spänningar i ett polariserat samhällsklimat, men är samtidigt en naturlig utveckling av hur kultur ständigt förnyas, säger Bergström.

Att föreställningen nu återuppstår sker i en tid då debatten kring konst och normkritik för barn intensifierats. Under tiden föreställningen varit borta från scenerna har frågor om representation och mångfald i barnkultur fått ökat utrymme i kulturdebatten, samtidigt som kritiska röster mot vad vissa ser som ”politisering” av barnkultur också höjts.

Teaterregissören Karin Almqvist, som inte är kopplad till produktionen men följt debatten, menar att kontroverserna kring föreställningen säger något större om samhällsklimatet.

– Reaktionerna handlar egentligen inte om föreställningen i sig, utan om större kulturella och politiska spänningar. Barn reagerar oftast på helt andra saker än vuxna – de ser färgglada, roliga karaktärer medan vissa vuxna läser in politiska dimensioner, säger Almqvist.

För produktionsteamet bakom Lillan och Tjorven har säkerhetsaspekterna inför återkomsten varit en viktig fråga. Efter tidigare incidenter har man nu förstärkt säkerheten runt föreställningarna och utarbetat rutiner för hur eventuella störningar ska hanteras.

– Vi vill skapa en trygg miljö för både barnen och oss som uppträder, säger Nyström. Samtidigt vill vi inte låta rädslan begränsa det konstnärliga uttrycket. Grundidén med föreställningen är ju att visa att mångfald berikar, och att människor får vara olika.

Teaterguidningen planeras nu genomföras på flera platser i Stockholm under hösten, med möjlighet till förlängning om intresset är stort. Biljetter till premiärhelgen sålde slut på mindre än två dygn, vilket tyder på att det finns en betydande publik som vill se föreställningen.

Kulturpolitiska observatörer noterar att den förnyade uppmärksamheten kring föreställningen speglar ett större mönster där kulturfrågor allt oftare blir föremål för intensiv offentlig debatt, en trend som synts i flera europeiska länder de senaste åren.

När Lillan och Tjorven nu återvänder till Stockholms gator gör de det således i ett förändrat kulturklimat, där deras teaterguidning fortsätter att utmana gränser och väcka frågor om konstens roll i samhället – samtidigt som de, enligt egna utsagor, främst vill skapa glädje och nyfikenhet bland sina unga åskådare.