Duo skildrar Bo Widerbergs liv i ny dokumentär: ”Han var färgstark och dramatisk”

I huvudet på Bo Widerberg: Kaos, genialitet och kreativ frihet

Bo Widerberg gjorde entré i svensk filmhistoria på ett för honom typiskt sätt. År 1962 publicerade han en stridsskrift där han förklarade all svensk film, inklusive Ingmar Bergmans verk, som medelklassig och värdelös. Därefter levererade han två av svensk films mest betydelsefulla verk – debuten ”Barnvagnen” och ”Kvarteret Korpen” – under samma år.

Kring Widerberg florerar otaliga myter och berättelser om hur han krävde att varje millimeter film skulle kännas helt äkta. Hans vision var att han själv och varje medarbetare skulle ge sitt yttersta för att skapa genuint filmiskt liv.

Den nya dokumentärfilmen ”I huvudet på Bo”, som har biopremiär den 10 oktober, skildrar både triumferna och de kaotiska inspelningarna. Bakom filmen står två debutanter men välkända namn i filmbranschen – Mattias Nohrborg, producent för en rad dokumentärer och inköpschef på filmdistributören Triart, samt filmkritikern och författaren Jon Asp.

”Vi ville visa hur det var att jobba med Widerberg och hur det kunde gå till på hans inspelningar. Det ska kännas hur hög insatsen var och hur höga krav han kunde ställa på sin omgivning – både tekniker och skådespelare”, berättar Jon Asp i en intervju.

För tre år sedan påbörjade duon arbetet med dokumentären genom att se om Widerbergs filmer fortfarande höll måttet. Det gjorde de – med råge. Regissörerna konstaterade att Widerberg börjat falla i glömska och att många av dem som arbetat med honom började bli gamla. Lyckligtvis fanns tillräckligt med arkivmaterial på Kungliga biblioteket och SVT, samt skådespelare, medarbetare och familjemedlemmar som kunde dela sina minnen.

”De ställde verkligen upp och berättade men gav oss också en jäkla massa material som inte visats för en stor publik”, säger Mattias Nohrborg.

Dokumentärens fokus ligger på 60-talet, med ambitionen att förmedla känslan av att delta i en inspelning ledd av Widerberg. Han var både älskad och ökänd för att skapa en intensiv atmosfär där filmen formades i stunden, utan manus men i en process öppen för ingivelser och känsloutbrott. Widerberg kunde höja skådespelarnas insatser till skyarna men också totalt avfärda dem.

Regissörerna är eniga om att Widerbergs metoder skulle vara omöjliga i dagens filmbransch.

”Nej. Det kan jag säga som producent. Aldrig. Men samtidigt kan man ju säga att Widerberg så klart hade anpassat sig, något i varje fall, till dagens omständigheter. Du kan inte finansiera en film i dag utan ett manuskript. Det finns inte. Och den typen av metoder som han använde, även i sina sista filmer, hade aldrig accepterats”, förklarar Nohrborg.

Under 1970-talet gjorde ryktet om Widerbergs filmskapande det allt svårare att finansiera hans projekt. Inspelningen av ”Joe Hill” i New York kollapsade, och produktionen av ”Mannen på taket” präglades av kaotiska scener där en helikopter kraschade på Odenplan.

”’Mannen på taket’ var en exceptionell framgång, med nästan en miljon besökare. Folk som var med på inspelningen berättade att det fanns massa energi där. Men finansiärerna och de som bestämde tyckte inte samma. Där var han oönskad. Ingen ville jobba med honom”, berättar Asp.

Flera av dokumentärfilmens medverkande vittnar om Widerbergs förmåga att växla mellan ljus och mörker.

”Det var problematiskt för folk i hans närhet. Han hade så höga krav, på både sina medarbetare och sin familj. Där har det varit viktigt för oss att inte gå in som läkare och analytiker. Det är långa perioder då det inte funkar för honom att vara kreativ, men också långa perioder som är oerhört harmoniska. Men vi vill inte koppla det till någon sjukdom eller diagnos”, säger Nohrborg.

Jon Asp menar att dagens filmskapare har mycket att lära av Widerberg: ”Som filmare i dag krävs det att du anpassar dig ganska mycket. Bo Widerberg är en påminnelse om att tänka på sin integritet och vara lite på tvärs.”

Bo Widerberg föddes i ett arbetarhem i Malmö 1930 och avled 1997. Innan han blev regissör var han författare och kritiker. Hans första roman ”Hösttermin” gavs ut redan 1952, och debattboken ”Visionen i svensk film” kom 1962. Bland hans mest kända filmer finns ”Elvira Madigan”, ”Ådalen 31”, ”Joe Hill” och ”Mannen på taket”. Widerbergs verk belönades med flera internationella priser och Oscarsnomineringar för bästa utländska film.