Erika Bjerström: ”Sanewashing” – här är de nya hoten mot journalistiken i USA

En amerikanskägd fri press i demokratins skugga

Ett år efter Donald Trumps tillträde befinner sig amerikanska medier under attack från olika riktningar. Presidenten upprepar konsekvent att medierna är ”folkets fiende”, vilket skapat en situation där nyhetsjournalister arbetar under livshot och med livvaktsskydd.

Paradoxalt nog attackeras nu etablerade medier som New York Times också av Trumpmotståndare. De anklagas för ”sane washing” – att med sin nyhetsrapportering från Vita huset normalisera och legitimera Trumps ofta kontroversiella utspel.

Den initiala chockfasen är över. Nyhetsredaktioner och universitet förbereder sig nu för ett fundamentalt förändrat USA. Efter besök på amerikanska nyhetsredaktioner och samtal med forskare vid Harvarduniversitet framträder en samstämmig analys – på bara ett år har USA ryckts loss från landets demokratiska fundament.

Statsvetaren Steven Levitsky, medförfattare till boken ”Så dör demokratier”, beskriver USA idag som en elektoral autokrati – ett auktoritärt system som på ytan ser ut som en demokrati eftersom val fortfarande genomförs. Mellanårsvalet står inför uppenbara utmaningar medan paramilitära styrkor som ICE rapporteras orsaka ökat gatuvåld.

I detta nya politiska landskap tvingas landets publicister hitta nya strategier. Utmaningen är enorm samtidigt som förtroendet för medierna rasar. Både på höger- och vänsterkanten vänder sig allt fler amerikaner till avhoppade eller självutnämnda journalister som driver egna kanaler på plattformar som Substack eller Youtube – utan redaktörskap och faktakontroll, vilket bekräftar deras följares världsbild fullt ut.

Liberala flaggskepp som New York Times kritiseras allt hårdare av sina traditionellt lojala läsare. Kraven växer på mer partisk rapportering som tydligt tar ställning mot Trump. Margaret Sullivan, tidigare nyhetschef på New York Times, granskar i sitt nyhetsbrev ”Crisis in America” nyhetsbevakningen i både sin gamla tidning och tv-kanaler som ABC och CNN. Hon menar att medierna inte tillräckligt tydligt distanserar sig från Trumps utspel.

Nationalekonomen Paul Krugman går ett steg längre och skrev nyligen att Trump och hans medlöpare, inklusive många amerikanska medier, ”ska brinna i helvetet”.

Radiostationen Sirius XM i Washington DC försöker möta den nya verkligheten med tre dagliga fördjupande nyhetsprogram med olika politisk färg: det Trumpvänliga ”The Nation”, vänsterorienterade ”The Progressive” och det opartiska ”Potus”. Detta leder till radikalt olika skildringar av samma händelser, som exempelvis dödsskjutningarna i Minneapolis.

Julie Mason, programledare för ”Potus”, får dagligen kritik för att hon bjuder in republikanska gäster som talar om politiska sakfrågor snarare än att grilla dem om Trumps senaste utspel. Hon anser att journalistens roll inte är att ingå i motståndarlaget och ser en ny Maga-rörelse växa fram inom det demokratiska partiet, lika oresonlig som Trumps kärnväljare.

Martin Baron, före detta chefredaktör för Washington Post, är också bekymrad. Han vidhåller att medierna bara kan överleva genom att upprätthålla journalistikens grundprinciper: låt alla komma till tals, dokumentera det som sker, visa hur Trump bryter mot lagen. Att etikettera politik som odemokratisk eller rasistisk är enligt honom åsiktsjournalistik, även om han medger att vissa tydliga fall – som när Vita huset sprider AI-bilder med rasistiskt innehåll – bör benämnas för vad de är.

Efter Barons avgång har Washington Post vridits i regimvänlig riktning. Ägaren Jeff Bezos har gett order om att ledarsidan inte ska kritisera president Trump utan i stället fokusera på ”personlig frihet och fria marknader”. Samtidigt har 300 journalister avskedats, flera anklagade för vänstersympatier. Baron kallar besluten en ”dödsspiral” för ett av världens starkaste varumärken.

USA möter idag den intensivaste nyhetsutvecklingen i modern historia med det lägsta antalet journalister någonsin. Cirka 3 000 dagstidningar har försvunnit på tio år. Public service är i fritt fall sedan kongressen beslutade att upphöra med sextio års statsstöd till public service-tv och -radio. Argumentet var att skattepengar inte ska finansiera påstådda vänsternyheter.

En ytterligare utmaning är att unga journalister från Generation Z har en helt ny syn på yrket – de ser journalistik främst som ett verktyg för att rädda demokratin. På nyhetsorganisationen Reuters har man börjat be nyanställda skriva under etiska regler, eftersom många unga reportrars åsikter i sociala medier anses äventyra företagets trovärdighet.

Genom alla samtal under resan i USA löper en medial självkritik. Martin Baron anser att Washington Post under hans ledning var oförmögna att förstå människors livsvillkor. Wall Street Journal satsar nu på att bli bredare med global omvärldsbevakning och har anställt 1 500 omvärldsanalytiker, vilket gett tidningen dess bästa resultat någonsin.

Många redaktioner planerar att bli mer transparenta genom att publicera källdokument online för att bygga tillit. Lokaltidningen Eagle i Pennsylvania har börjat hålla informationsmöten för att motverka kunskapsluckor om hur kommunpolitik och valprocesser fungerar.

Frågan är om dessa åtgärder kommer i tid. Kan opartisk journalistik överleva i ett land som snabbt förändras i auktoritär riktning? Om det blir strid om mellanårsvalet och republikanerna vägrar godkänna en demokratisk valvinst, kommer den demokratiska krisen att fördjupas. I ett sådant läge behövs oberoende domstolar och medier mer än någonsin – två av demokratins starkaste grundpelare.