Kulturarvet hotas när multinationella företag äger våra frön

En morgon på ett litet italienskt kafé i Stockholm utspelade sig en scen som fått mig att reflektera över äganderätt och tillgång till naturresurser. Två unga kvinnor bad om att få köpa ett glas vatten, vilket utlöste en passionerad reaktion från baristan. Med tydlig italiensk accent förklarade han att vatten inte kan ägas eller säljas – det tillhör jorden och oss alla gemensamt. Ingen människa ska behöva gå törstig när vatten finns tillgängligt.

Denna händelse kom tillbaka till mig när jag nyligen såg dokumentären ”Kriget om fröerna” på SVT Play. Den belyser en liknande paradox i vår samtid – att något så grundläggande som frön har blivit föremål för kommersiellt ägande och juridiska begränsningar.

Det har alltid känts obegripligt för mig att frön kan vara olagliga. Att multinationella företag tillåts patentera och äga växtsorter, vilket gör det förbjudet för odlare att spara och återanvända frön utan tillstånd, strider mot något fundamentalt i vår relation till naturen.

För några år sedan gick EU så långt att de övervägde ett förslag som skulle förbjuda småskaliga odlare att byta frön med varandra. Jag föreställde mig en absurd framtid: fritidsodlare som möts i skymningen för att utbyta små kuvert med förbjudna fröer – ”Lokförare Bergfälts Jätteärt”, potatislök och gråärt – värdefulla kultursorter anpassade för nordiskt klimat. Sorter så ovanliga att de stora fröföretagen inte bryr sig om dem, men samtidigt så betydelsefulla för vårt kulturarv att samma företag ser dem som potentiella hot mot sin marknadskontroll.

Tack vare omfattande protester från odlarföreningar, miljöorganisationer och engagerade privatpersoner gick förslaget aldrig igenom. Fröbyten förblev lagliga, men frågan är fortfarande högaktuell i en värld där biologisk mångfald minskar i oroväckande takt.

Vad som står på spel är inte bara traditionella växtsorter utan också vår framtida matsäkerhet. När den globala frömarknaden domineras av ett fåtal multinationella företag minskar den genetiska variationen i våra grödor. De sorter som prioriteras är oftast de som ger högst avkastning under idealiska förhållanden, medan mer motståndskraftiga lokala sorter trängs undan.

I Sverige arbetar flera ideella föreningar för att bevara vårt odlingsarv. Organisationer som Sesam och Svenska Örtasällskapet erbjuder medlemmar tillgång till traditionella fröer för symboliska summor eller helt gratis. Dessa eldsjälar dokumenterar, odlar och distribuerar hundratals växtsorter som annars riskerar att försvinna.

Professionella svenska fröodlare, som blivit allt färre genom åren, spelar också en avgörande roll. Deras kunskap om lokala odlingsförhållanden och erfarenhet av att utveckla sorter anpassade för vårt nordliga klimat är ovärderlig.

För den som vill bidra till bevarandet av vårt odlingsarv finns flera vägar. Att handla frön från småskaliga svenska företag istället för internationella jättar är ett första steg. Att gå med i en fröförening ger möjlighet att själv odla och spara frön från traditionella sorter. För den verkligt engagerade finns möjligheten att bli fröodlare och bidra till att bevara och sprida hotade kultursorter.

De senaste årens ökade intresse för självhushållning och ekologisk odling har gett nytt hopp för bevarandet av traditionella växtsorter. Allt fler upptäcker glädjen i att odla grödor med historia, smak och särprägel bortom de standardiserade sorterna i dagligvaruhandeln.

I en tid när biologisk mångfald försvinner i alarmerande takt är varje bevarad frövariant en liten seger. Som italienaren på kaféet skulle kunna ha sagt: Frön tillhör inte företag, de tillhör oss alla och framtida generationer. Inget frö är olagligt!