EU: När den lilla farbrorns baguette inte stod att finna

I kväll bevittnade jag världshistoriens kanske mest romantiska beställning på ett franskt bageri.

Det är en kylig vinterkväll i Paris. Jag befinner mig i självvald vinterexil och håller just nu på att återanpassa mig till alla de små seder och bruk som gör Paris till ett socialt spel lika mycket som en plats att bo på. Ett av dessa ritualer är deltagandet i vad som närmast kan beskrivas som en nationalsport – ”att gå på bageri” – och mer specifikt specialgrenen ”köa till det kvällsöppna bageriet tillsammans med halva kvarteret för att köpa en baguette”.

Framför mig i kön står en anmärkningsvärt liten äldre herre. Det är uppenbart att bageriets personal känner igen honom väl. Han behöver inte ens yttra sin beställning – de vet precis vad han vill ha. Detta är förmodligen en lättnad för mannen själv, då det är tveksamt om han överhuvudtaget säger något. ”Godkväll min herre, demi tradi chaude, eller hur?” ropar en av expediternas över disken. Den äldre mannen nickar blygt till svar.

Plötsligt uppstår ett problem. Hans vanliga beställning finns inte tillgänglig! Personalen blir märkbart bestörta över detta avbrott i den dagliga rutinen. ”Kan inte någon göra något?!” utbrister de med påtaglig oro i rösten.

En av de kvinnliga anställda tar på sig uppdraget att lösa situationen. Medan kön fortsätter att växa och ringlar sig ut genom dörren och längs gatan kliver den lille mannen åt sidan. Den beslutsamma expediten skyndar sig in bland bagarna som arbetar i den bakre delen av bageriet.

För att förstå dramatiken i situationen måste man veta att i Paris finns det nästan lika många ord för baguette som grönländare sägs ha för snö. Den som tror att man enkelt kan beställa ”une baguette” på stapplande franska kommer snabbt att få lära sig ödmjukhet inför den franska brödkulturens komplexitet.

De vanligaste varianterna är ”classique” och ”tradition” – där den klassiska är tämligen gammaldags och den traditionella är mycket gammaldags i sin framställning. Sedan finns även ”à l’ancienne”, som är extremt gammaldags i sin tillverkningsprocess. Efter dessa grundläggande val kommer frågor om gräddningsgraden – vill du ha den lätt solbränd eller mörkare, nästan förkolnad? Om det regnar kan du dessutom be om att få baguetten delad på mitten, vilket gör det lättare att bära den under armen utan att den blir blöt.

Vår äldre herres specifika beställning är alltså ”demi tradi chaude” – en halv, traditionellt bakad och fortfarande varm baguette. Under allmänt jubel från den väntande kön, som sprider en subtil doft av rödvin omkring sig, återvänder den hjälpsamma expediten från bagarnas domäner med en korg på höften. I korgen ligger flera rykande färska baguetter, precis tagna ur ugnen.

Med van hand skär hon en baguette på mitten och räcker över den ena halvan till den lille mannen. Han tar emot sin efterlängtade beställning och försvinner sedan diskret ut i den parisiska vinternatten. Under armen bär han sin skatt – en halv, varm baguette, bakad enligt traditionella metoder. Den kostade honom bara fem kronor, men ritualen är ovärderlig. Med denna lilla transaktion återställs ordningen, och allt är åter som det ska vara i Paris.

Detta till synes enkla utbyte representerar en djupare dimension av det franska vardagslivet – där traditioner, kvalitet och personliga relationer fortfarande värderas högt i vår alltmer standardiserade värld. I dessa små vardagliga möten återfinns kanske själva kärnan i det som gör Paris till just Paris – en stad där även det mest vardagliga kan förvandlas till ett litet men betydelsefullt ögonblick av kulturell perfektion.