Hyllad filmatisering utforskar Shakespeares dolda familjeliv

I en tid när vi fascineras av kulturpersonligheters privatliv tar sig regissören Chloé Zhao an den brittiska nationalskalden i det prisbelönta dramat ”Hamnet”. Filmen, baserad på Maggie O’Farrells hyllade roman från 2020, utforskar William Shakespeares privata värld genom en berättelse om förlust, sorg och konstnärskap.

Historien kretsar kring makarna Shakespeares förlust av sin son Hamnet år 1596, en verklig händelse som filmen kopplar direkt till skaldens mästerverk ”Hamlet” från 1601. Under Shakespeares tid var namnen ”Hamnet” och ”Hamlet” i praktiken utbytbara, och filmen lämnar inga tvivel om sambandet mellan sonens död och den berömda pjäsens tillkomst.

Med Jessie Buckley och Paul Mescal i huvudrollerna som Agnes (Anne Hathaway) och William skapar Zhao ett närgånget familjeporträtt. Filmen pendlar mellan lantlig erotik i Stratford-upon-Avon och karriärens framväxt på Globe Theatre i London, med fokus på familjelivet som hamnar i skuggan av dramatikerns växande berömmelse.

Zhao, känd för Oscarsvinnaren ”Nomadland”, målar med dämpade färger en känslostark berättelse om hur en familj hanterar sorg och distans. Redan i första scenen mellan Buckley och Mescal etableras en magnetisk intensitet som genomsyrar hela filmen. Deras relation skildras både i passionerade ögonblick och i vardagens utmaningar.

Buckley, som redan belönats med både Golden Globe och Bafta för sin insats, står i filmens centrum med ett laddat porträtt av Agnes som naturmystiker och läkekunnig kvinna. Agnes framställs med en fot kvar i skogen, präglad av sorgen efter sin så kallade ”häxa till mamma”. Hennes karaktär blir den emotionella förankringen i berättelsen.

En avgörande scen visar Mescal som en ung Shakespeare kämpandes med sitt skrivande i förgrunden av rummet, medan Agnes och deras nyfödda dotter försöker sova i bakgrundens mörker. Det är en träffande bild av konstnärens kamp mellan skapande och familjeansvar.

Filmen väcker frågor om hur man lever med en konstnär – på kort eller lång distans – och undersöker den speciella dynamiken mellan en person som kämpar med att finna de rätta orden i sitt dagliga liv men samtidigt kan skapa ett helt litterärt universum.

Det finns förstås en problematisk sida med denna typ av biografiska tolkningar. Genom att presentera svar på alla frågor om ”Hamlet” lämnar filmen lite åt fantasin. Den tar över det tolkningsutrymme som vanligtvis tillhör publiken eller läsaren. Exempelvis ges en specifik biografisk förklaring till vålnaden i pjäsen, vilket kan ses som en förenkling av Shakespeares komplexa skapelse.

Denna tendens att reducera konstnärliga mysterier till psykologisk traumakultur kännetecknar vår tid, där vi gärna vill se allt som inspirerat av verkliga händelser. Samtidigt lyckas ”Hamnet” lansera sin tolkning med sådan övertygelse att den ändå fungerar som en förtrollande berättelse om konst, sorg och försoning.

Filmen ger också Agnes/Anne Hathaway en chans att kliva fram ur historiens skuggor och bli mer än bara en fotnot i Shakespeares biografi. Här får hon en egen röst och en central roll i berättelsen om skaldens liv och verk.

”Hamnet” är i slutändan en gripande skildring av varje förälders värsta mardröm och brottas med existentiella frågor om hur man vakar över sina barn efter döden. Som en av Paul Mescal-karaktärens repliker uttrycker det: han har svårt att finna de rätta orden, men rymmer samtidigt ett helt universum inom sig.