Danskt val lämnar komplicerat politiskt landskap efter sig

Det politiska landskapet i Danmark har återigen skakats om efter tisdagens val. Trots att Mette Frederiksens Socialdemokrater har styrt sedan 2019, har deras försök att bilda en regering över blockgränsen resulterat i ett bakslag vid valurnorna.

Valkvällen startade med spänning när Danmarks Radio presenterade sin vallokalsundersökning. Liberal Alliance, ett relativt nytt parti på den danska politiska scenen, verkade initialt bli största parti i det borgerliga blocket. Detta trots att partiledaren Alex Vanopslagh under valrörelsen erkänt kokainanvändning – något som kommentatorerna i direktsändningen refererade till som ”kokain i maskineriet”.

Under kvällens lopp ändrades dock styrkeförhållandena. Det historiskt dominanta högerpartiet Venstre visade sig vara större än Liberal Alliance, med jämn styrka mellan det röda och blåa blocket. Samtliga tolv partier klarade den danska tvåprocentsspärren.

Valet blev ett tydligt nederlag för de två största regeringspartierna, men diskussionen kom främst att handla om det tredje partiet. Lars Løkke Rasmussens mittenparti Moderaterne, som valde att inte positionera sig inom något av de traditionella blocken, blev valets stora vågmästare trots en viss tillbakagång.

Den tidigare statsministern och nuvarande utrikesministern Løkke Rasmussen utropades till ”kongemager” – kungamakare – med en nyckelroll i de kommande regeringsförhandlingarna. Sent på valnatten anlände han själv till partiets valvaka, leende med pipan i munnen, väl medveten om sin centrala position i det danska politiska pusslet.

På ytterkanten av politiken visade Dansk Folkeparti tecken på ett remarkabelt comeback efter att nästan ha imploderat vid valet 2022. Partiledaren Morten Messerschmidt framträdde med påtagligt självförtroende till tonerna av Kanye Wests ”All of the lights” och riktade ett överraskande uttalande mot Løkke Rasmussen: ”Vi kommer äta honom och hans folk varenda dag.”

Danmarks politiska landskap kompliceras ytterligare av att det finns två partier på yttersta högerkanten – Dansk Folkeparti och Danmarksdemokraterne – som båda har inflytande i parlamentet, Folketinget.

En intressant konsekvens av Socialdemokratiets kursändring mot mitten är att Socialistisk Folkeparti har vuxit till landets näst största parti. Detta tyder på att när socialdemokratin rör sig högerut finns det utrymme för partier med en tydligare progressiv och jämlikhetsorienterad politik att vinna väljare.

Mette Frederiksens regeringsbygge från 2022, där hon trots en rödgrön majoritet valde att bilda regering med Moderaterne och Venstre, har skapat en ovanlig valrörelse. Ministrar från samma regering har kampanjat mot varandra, vilket har skapat en förvirring bland väljarna.

På den internationella arenan har Frederiksen uppmärksammats för att ha samarbetat med italienska högerledaren Giorgia Meloni inom EU, vilket ytterligare illustrerar den danska socialdemokratins förflyttning i vissa frågor.

Det danska valet har efterlämnat ett komplext politiskt landskap som påminner om den situation Sverige befinner sig i. Politiska kommentatorer diskuterar redan möjligheten för nyval, breda mittenkoalitioner och utdragna regeringsförhandlingar liknande de som Belgien har upplevt.

Det finns ett gammalt talesätt om att det som händer i dansk politik brukar inträffa i Sverige några år senare. Men kanske gäller även det omvända – att Danmarks väljare nu vaknar upp till ett politiskt landskap som känns bekant för svenska observatörer: svårlösta parlamentariska ekvationer, ideologisk omorientering bland de etablerade partierna och ett växande inflytande från ytterkanter.

Medan förhandlingar nu inleds i Köpenhamn står det klart att Danmarks politiska framtid förblir oviss, med Lars Løkke Rasmussen i den avgörande positionen att potentiellt forma landets nästa regering.