Gälla ”Kiss of the spider woman” räddas av Jennifer Lopez klackdans

I argentinsk diktatur föds en oväntad vänskap – spindelkvinnans kyss når svenska biodukar

I en mörk fängelsecell i det tidiga 1980-talets Argentina utvecklas en komplex relation mellan två fångar med helt olika bakgrund. Filmen ”Kiss of the Spider Woman” har nu nått svenska biografer i en ny musikalversion regisserad av Bill Condon, känd för filmer som ”Dreamgirls” och ”Beauty and the Beast”.

Handlingen utspelar sig under den argentinska militärdiktaturen, en tid då tusentals människor ”försvann” i landets fängelser och anonyma massgravar. I centrum står den homosexuelle Luis Molina, spelad av Tonatiuh, som avtjänar ett treårigt straff för ”otukt”. Hans cellkamrat är den buttre politiske fången Valentin Arregui, porträtterad av Diego Luna, en hängiven medlem av motståndsrörelsen.

För att hantera sin tillvaro i fängelset ägnar sig Molina åt att återberätta filmer han sett, särskilt de som innehåller hans idol, filmstjärnan Ingrid Luna (Jennifer Lopez). Genom dessa berättelser skapar han en flyktväg från fängelsets brutala verklighet. ”Se inte vad du ser, gör inte det du gör, var inte där du är”, sjunger divan i en av filmens scener – ett mantra som representerar Molinas överlevnadsstrategi.

Valentin är till en början avvisande mot Molinas världsfrånvända drömmar och vad han uppfattar som ett föråldrat kvinnoideal. Men med tiden bryts hans motstånd ner av cellkamratens värme, humor och omsorg. Det utvecklas en oväntad vänskap mellan de två männen, samtidigt som en farlig dynamik uppstår – Molina har nämligen blivit kontaktad av fängelsemyndigheterna för att försöka utlocka information från den politiske fången.

Filmen bygger på Manuel Puigs roman, som tidigare filmatiserats med stor framgång 1985 av Hector Babenco under titeln ”Spindelkvinnans kyss”, där William Hurt och Raul Julia spelade huvudrollerna. Den nya versionen är en adaption av Broadwaymusikalen med samma namn.

I Condons film spelar filmstjärnan Ingrid Luna en central roll i Molinas inre värld. Hon framträder i fantasierna både som hjältinna och monster, en spindelkvinna vars kyss kan vara dödlig. När de två fångarna börjar se sig själva i de filmer Molina beskriver, inleds en psykologisk resa som speglar både deras personliga traumor och det argentinska samhällets mörka undermedvetna.

Trots ambitiösa intentioner lyckas filmen inte helt förmedla denna komplexa berättelse med önskvärt djup. Jennifer Lopez visar prov på sina talanger som dansare – i en imponerande scen balanserar hon på en klack medan hon smuttar på en martini och låter sig snurras runt av sin partner. Men hennes uttryck begränsas av en kraftig makeup som ska matcha de färgsprakande scenerierna, vilket skapar en distans till publiken.

Diego Luna, som spelar Valentin, har kritiserats för bristande sång- och dansförmåga, vilket kunde ha fungerat i en mer realistisk tolkning av materialet. Problemet är att filmen försöker kombinera perfektionistisk musikal med realistiskt drama, och hamnar i ett mellanläge som inte riktigt fungerar i någon av riktningarna.

Filmens räddande ängel är Tonatiuh, vars karismatiska tolkning av Molina binder ihop berättelsen. Hans hängivna inlevelse i de olika roller hans karaktär antar skapar en emotionell kärna som filmen annars saknar.

”Kiss of the Spider Woman” speglar ett mörkt kapitel i Argentinas historia och utforskar teman som identitet, kärlek och politiskt motstånd genom musikalens form. Trots att filmen inte når sin fulla potential, erbjuder den ett annorlunda perspektiv på en klassisk berättelse som tidigare berört publik världen över.

För den som är intresserad av Jennifer Lopez tidigare roller rekommenderas filmer som ”Out of Sight” (1998), ”Kärleken checkar in” (2002) och ”Shall We Dance?” (2004), där hennes talanger kommer till bättre användning än i denna något ojämna musikalversion av en älskad historia.