Gustav Lindh: ”Jag försökte vara naiv och blåögd trots att jag fyllt 30”

För några år sedan spelade Gustav Lindh i vikingafilmen ”Northman”, en medeltida variant av ”Hamlet”. Men när han fick chansen att gestalta den ikoniska danska prinsen på Dramatens scen Elverket hade han aldrig sett pjäsen uppföras.

– Jag försöker så gott det går – trots att jag har fyllt 30 – att vara naiv och blåögd. Förhoppningsvis har jag tillskansat mig en hantverksskicklighet, som jag inte hade när jag började för tio år sedan. Men det är en ära för en skådespelare att få göra Hamlet, så det var väl några nätter när jag hade svårt att somna, berättar han.

Den nästan fyra timmar långa uppsättningen var fysiskt krävande. Lindh inleder föreställningen med att banka ett plaströr mot väggen och fortsätter sedan med intensiva fysiska uttryck genom hela föreställningen.

– Varje kväll var en ansträngning, men jag gjorde mitt bästa för att inte hålla igen. Vi har nog en större chans att nå publiken om den ser att vi pressar oss själva med röst och kropp, att det står någon på scenen och svettas. Det var också skönt att ha rent fysiska uttryck för Hamlets känslor, förklarar han.

En av de mer oväntade tolkningarna i Lindhs Hamlet är när han går omkring på alla fyra med gummistövlar på händerna och nynnar på ”The lion sleeps tonight”. Detta uppstod spontant under en repetition och behölls sedan i uppsättningen.

– Det är ju när min Hamlet har bestämt sig för att spela galen. Det uppstod som en impuls under en repetition en onsdagseftermiddag, och sedan bestämde vi oss för att jag skulle testa samma sak igen dagen efter, berättar Lindh.

Föreställningen blev snabbt utsåld och fick ett överväldigande mottagande, särskilt bland den yngre publiken. Lindh beskriver hösten som ”magisk” och uppskattar att ha varit med i en produktion som fick människor att reflektera.

– Det har varit överväldigande, med jättemycket unga människor som stannar en på stan eller skickar något brev. Jag har varit med i en uppsättning som kan få människor att tänka efter. I vår tid kändes dess blotta existens som en revolutionär akt, säger han.

Lindh tror att teaterns unika kvaliteter lockar den unga publiken i en tid där mycket annat präglas av snabbkonsumtion.

– Upplevelsen är unik, när så mycket annat ska vara snabbmat. Jag vill inspirera någon att känna: ”Det här var kul! Låt oss gå till en mindre scen nästa gång, kanske Brunnsgatan Fyra.” Att på något sätt få vara med i en liten rörelse, säger han.

Trots framgångsrika filmroller är det teatern som lockar Lindh. Han berättar om ett avgörande ögonblick under första året på teaterhögskolan, när han var 19 år och utan teatervana, då en klasskamrat utmanade hans syn på naturalistiskt skådespeleri.

– Diskussionen som vecklade ut sig den kvällen bär jag med mig jämt, säger han.

”Hamlet” var den sista uppsättningen på Dramatens scen Elverket innan den stängdes. Lindh beskriver känslan av triumf vid sista föreställningen, men också sorgen över att ett viktigt teaterrum försvinner.

– Efteråt har jag haft mer tid att reflektera över vilket privilegium det var att spela där, men också hur sorgligt det är att det där rummet inte längre finns kvar som teaterrum, säger han.

Uppsättningen, som hade underrubriken ”The death of theatre”, kommer att återuppstå på Dramatens stora scen till hösten, något som Lindh ser fram emot. Föreställningarna är redan utsålda.

– Det blir mäktigt att blåsa ut budskapet i det största teaterhornet vi har i landet. Den är redan utsåld nästa höst, det tyder på någon form av entusiasm för teatern. Jag brinner för att den inte ska försvinna och dö. Jag vill aldrig sluta spela teater, säger han med övertygelse.

I DN:s motivering till nomineringen av Gustav Lindh till Kulturpriset framhävs att ”när Dramaten ska iscensätta ’teaterns död’ står Gustav Lindh på scenen som en hjärtstartare, med ett skådespeleri som är laddat av liv. I hans känsliga och rasande rolltolkning blir Hamlets tragiska ungdomsrevolt förtvivlat aktuell.”