Han förklarar varför du slutat att dagdrömma

Det senaste året har ordet ”storyteller” dykt upp i dubbelt så många amerikanska jobbannonser jämfört med föregående år. Företag söker desperat efter personer som kan skapa innehåll som driver tillväxt, bygger varumärken och ersätter traditionell PR. Wall Street Journal rapporterade nyligen om denna trend där dagens moderna berättare arbetar med ”content creation” och ”employer branding” istället för att samlas kring lägerelden på savannen.

Paradoxalt nog, mitt i denna explosion av historieberättande, pekar kulturfilosofen Byung-Chul Han på en kris i sin nya bok ”Narrationens kris”. Översatt till svenska av Georg Bengtsson och utgiven på förlaget Ersatz, argumenterar Han för att medan mikro-berättelser frodas i sociala medier, har de stora sammanhållande berättelserna – politik, religion, vetenskap och filosofi – försvagats markant.

”Den moderna tidens narrativa kris beror på att världen översvämmats”, skriver Han. De stora berättelsernas skönhet, gåtfullhet och allmängiltighet är enligt honom oförenliga med informationssamhällets transparens och överflöd. Han menar att vi drunknar i datapunkter och individuella perspektiv som saknar sammanhållen mening.

Detta är inte första gången litterära tänkare varnar för berättelsens försvagning. Redan 1974 uppmärksammade science fiction-författaren Ursula K. Le Guin en läskris där särskilt män undvek skönlitteratur eftersom fantasi ansågs barnsligt eller omanligt – endast det som genererade fakta eller pengar betraktades som värdefullt.

Dagens berättande har istället effektiviserats och komprimerats. Instagram och Snapchats bildflöden med ”stories” presenterar våra liv i realtid men utan djup. Byung-Chul Han är skeptisk till om dessa fragmenterade ögonblicksbilder verkligen kan kallas berättelser. På sin höjd är de bevis för att något hänt – ”jag var här” – men de saknar meningsskapande sammanhang.

När berättelserna krymper, krymper även vår uppmärksamhet. Han liknar det moderna tillståndet vid ett slags chock, där storstadsmänniskan är så överväldigad av intryck att förmågan till kontemplativt dröjande förtvinar. Vi fastnar i nuet utan möjlighet att dagdrömma eller berätta sammanhängande historier. Denna tillstånd gör oss mottagliga för enkla förklaringar och snabba slutsatser.

I avsaknad av kulturella och samhälleliga berättelser som erbjuder sammanhang återstår endast det ensamma jaget. Han har en intressant analys av selfie-kulturen som han menar inte drivs av narcissism utan av inre tomhet. ”Jaget saknar meningserbjudanden som skulle kunna ge det en stabil identitet. Inför denna inre tomhet producerar det sig själv oupphörligt. Selfier reproducerar jaget i tomform.”

Byung-Chul Han är känd för sin kritiska hållning till teknikutveckling och digitalisering. Hans analyser kan uppfattas som ensidiga eller överdrivet teknikfientliga, men de erbjuder ett genomtänkt ”varför” i en tid som ofta präglas av okritiskt teknikoptimism. Han ifrågasätter de digitala plattformarnas allt större inflytande över vår vardag, våra relationer och vårt mentala välbefinnande.

”Narrationens kris” är en relativt kort bok på 107 sidor, men den rymmer djuplodande reflektioner om vår tids berättandefattigdom. Den är utgiven på svenska av förlaget Ersatz och erbjuder en motvikt till den okritiska entusiasmen för digitala kommunikationsformer.

I en tid där tech-giganter styr allt mer av vår vardag och vårt medvetande, framstår Hans kritiska röst som både välbehövlig och angelägen. Hans analys pekar på hur berättelsernas förvittring kan kopplas till större samhälleliga förändringar och den ständigt ökande fragmentiseringen av vår uppmärksamhet och våra gemensamma referensramar.