Israeliska filmer mitt i politisk konflikt på väg mot Oscarsgalan

För några veckor sedan uppmärksammades den israeliska regissören Shai Carmeli-Pollak när hans drama ”The sea” först vann pris för årets bästa film på den israeliska filmgalan Ophir Awards och kort därefter utsågs till Israels officiella Oscarsbidrag. Filmen skildrar en laddad historia om en 12-årig palestinsk pojke från Västbanken som riskerar sitt liv för att förverkliga sin dröm att nå stranden i Tel Aviv.

Med det pågående Gaza-kriget som bakgrund dröjde inte de politiska reaktionerna. Israels idrotts- och kulturminister Miki Zohar reagerade omedelbart och beskrev priset som ”en skandalös seger”. Han hotade även att dra in det statliga stödet till den israeliska filmakademin bakom galan och förklarade enligt branschtidningen Variety: ”Den här patetiska ceremonin ska inte längre bekostas med skattebetalarnas pengar… Den är en loska i ansiktet på våra heroiska soldater.”

Vid prisutdelningen uttryckte filmens unga huvudrollsinnehavare, Mohammad Gzawi, som även han belönades under galan, en enkel men kraftfull önskan: ”Jag önskar att alla barn i världen ska få leva och drömma utan krig.”

Vägen mot Oscarsgalan har visat sig vara komplicerad för teamet bakom ”The sea”. Frågan är hur Oscarsjuryns medlemmar kommer att förhålla sig till de polariserade kampanjer som just nu splittrar Hollywood. På ena sidan står namninsamlingen ”Filmworkers for Palestine” där över femtusen personer, inklusive stjärnor som Joaquin Phoenix, Emma Stone, Jonathan Glazer, Yorgos Lanthimos, Tilda Swinton, Javier Bardem och Lily Gladstone, uppmanar till bojkott av israeliska institutioner.

På andra sidan har en motreaktion bildats med skådespelaren Liev Schreiber i spetsen. Denna grupp argumenterar mot bojkott av israelisk film med motiveringen: ”Vi kan inte vara tysta när en historia förvandlas till ett vapen.” I det öppna brevet varnar de för censur och ett ”utraderande av konsten”. Även filmbolaget Paramount har offentligt ställt sig mot filmbojkotten med argumentet att ”att tysta ner filmskapare skapar inte fred.”

Oscarsakademin har historiskt sett inte varit särskilt konflikträdd. Vid den senaste Oscarsgalan tilldelades dokumentären ”No other land” en statyett för bästa dokumentär – en känslostark skildring av kampen mellan palestinier och bosättare på Västbanken, där israelisk militär figurerar.

Bland årets möjliga Oscarskandidater återfinns även Tunisiens bidrag ”The voice of Hind Rajab”, som vann Silverlejonet vid filmfestivalen i Venedig. Denna hybridfilm tar tittarna rakt in i Gazas civilbefolknings verklighet och berättar den sanna historien om en liten flicka och flera hjälparbetare som dödades av israeliska vapen.

Oavsett om någon av dessa filmer tar sig igenom nålsögat till den ”korta listan” inför Oscarsgalan 2026, illustrerar de hur nationalitetsbeteckningar i filmvärlden blir alltmer irrelevanta och hur bojkotter kan verka kontraproduktiva.

”The sea” är ett israeliskt-palestinskt samarbetsprojekt, vilket speglar en bredare trend där allt fler uppmärksammade filmer finansieras genom ett nätverk av producenter från olika länder. Kaouther Ben Hania, regissören bakom ”The voice of Hind Rajab”, fick exempelvis stöd av Hollywood-stjärnor som Brad Pitt, Joaquin Phoenix och Rooney Mara som exekutiva producenter.

Denna utveckling understryker att filmer skapas av människor, inte av nationer. I bästa fall fungerar dessa konstnärliga verk som brobyggare över gränser och bidrar till en mer nyanserad förståelse av vår tids komplexa konflikter. De blir vittnesmål som kan hjälpa oss att förstå och bearbeta historiska trauman, samtidigt som de belyser mänskliga berättelser bortom politiska ställningstaganden.

Filmkonsten fortsätter därmed att vara en vital arena för att utforska svåra ämnen, skapa dialog och väcka empati – även när den omges av intensiv politisk kontrovers.