I sommar bildades långa köer utanför Kölnerdomen när den brittiska organisten Anna Lapwood gav två konserter i den tyska katedralen. Publiktrycket var så stort att inte alla fick plats. Detta faktum har blivit en del av Lapwoods varumärke – på hennes webbshop säljs nu t-shirts med texten ”I was in the queue” och en siluett av domens karakteristiska torn.
Att Lapwood skulle bli organist var dock inte självklart från början.
”Det är en rätt pinsam historia”, berättar hon via videolänk från sitt hem utanför Cambridge, där korsvirkesväggarna från 1500-talet bildar en historisk bakgrund. Som tonåring spelade hon harpa med målet att bli yrkesmusiker och när hennes mamma föreslog att hon skulle börja spela orgel avfärdade hon det först som ”löjligt” och ansåg att orgeln var ett ”gräsligt instrument”.
Det som ändrade hennes inställning var när hon fick veta att orgelstipendiater vid Cambridge och Oxford får ett eget piano på sitt rum under studietiden.
”Jag upplevde processen att lära mig spela orgel som mycket tuffare och mer skrämmande jämfört med något annat instrument. Men det gjorde mig mer beslutsam att försöka komma underfund med hur jag skulle bli vän med orgeln”, säger hon med sitt karaktäristiska entusiastiska leende.
I dag har Lapwood 1,4 miljoner följare på Tiktok där hon delar personliga och informativa videor från såväl nattliga repetitioner som konserter. Hon filmar med sin mobiltelefon och fångar ofta publikhavet efter framträdanden. Denna sociala mediestrategi har gjort att hon kallats ”den klassiska musikens Taylor Swift” – en jämförelse hon inte har något emot.
”Folk förväntar sig att jag ska bli irriterad över den typen av etikett, men det stör mig inte det minsta. Jag beundrar Taylor Swift! Hon är inte bara en fantastisk musiker, utan även en smart artist i fråga om hur hon bygger upp en gemenskap,” säger Lapwood och tillägger skämtsamt att Swift vet vart hon ska vända sig om hon någonsin vill ha orgel på en låt.
Trots att den klassiska musikvärlden ständigt diskuterar hur man ska nå yngre publik, tycks många institutioner inte förstå potentialen i sociala medier. För Lapwood är det självklart att finnas där publiken är.
”Min erfarenhet är att publiken står redo och är sugen på att lära sig mer. Vi måste bara vara villiga att möta unga på deras villkor,” förklarar hon.
Hashtaggen #playlikeagirl har blivit något av ett signum för Lapwood. Det började som en ironisk reaktion när hon som 19-åring deltog i en orgeltävling och fick höra att hon borde ”spela mer som en man”. Nu använder hon uttrycket för att göra upp med förlegade fördomar och uppmuntra fler kvinnor att börja spela orgel.
Karriären har tagit fart på flera fronter. I våras hamnade hon på Sunday Times ”Young power list” över de 30 mest inspirerande personerna under 30 år i Storbritannien. Hon utsågs också till den första officiella organisten någonsin i Royal Albert Hall.
En vändpunkt kom 2022 när hon samarbetade med klubbmusikproducenten Bonobo i Royal Albert Hall.
”Fram till dess hade jag framför allt betraktat mig själv som en klassisk musiker. Jag minns tydligt hur hela min musikaliska värld bara exploderade i samband med den där konserten. Jag blev plötsligt hypermedveten om hur mycket fantastisk musik det finns inom alla genrer,” berättar hon.
I maj 2024 släppte Lapwood albumet ”Firedove” där hon kombinerar musik av den franske orgelkompositören Maurice Duruflé med nutida tonsättare, transkriptioner av filmmusik samt låtar av Robbie Williams och Bob Dylan. Albumet är inspelat i Nidarosdomen i Trondheim.
Nu väntar en konsert i Studio Acusticum i Piteå där hon fortsätter sitt genreöverskridande arbete.
”Jag parar gärna ihop klassiskt med filmmusik på ett sätt som gör det lätt för folk att höra likheterna. I Piteå kommer jag exempelvis att placera Duruflés fuga bredvid ’Pirates of the Caribbean’ eftersom de går i samma tonart och har en liknande ljudvärld,” förklarar Lapwood.
Hon ser också konserter som ett tillfälle att lyfta fram sällan spelade eller mindre kända verk, särskilt av kvinnliga kompositörer.
”Det är möjligt att påverka mycket genom programläggning. Vi har makten att varsamt åstadkomma förändring,” avslutar Lapwood.
