I en tid då den globala maktbalansen genomgår dramatiska förändringar står vi inför en ny världsordning där etablerade demokratiska värderingar utmanas på bred front. Martin Kraghs nya analys av det geopolitiska landskapet ger en nyanserad bild av hur västerländsk liberalism tappar mark samtidigt som auktoritära makter som Kina och Ryssland intar en allt mer offensiv position på världsarenan.
Det senaste decenniet har präglats av en gradvis förskjutning där demokratiska principer och institutioner som tidigare ansetts orubbliga nu ifrågasätts både utifrån och inifrån. Kraghs kartläggning visar hur denna utveckling inte är isolerad till enskilda händelser utan representerar en mer genomgripande strukturell förändring i det internationella systemet.
Särskilt oroväckande är tendensen att historiska narrativ allt oftare manipuleras för att legitimera territoriella anspråk och militära interventioner. Detta har blivit ett återkommande inslag i Rysslands retoriska arsenal, inte minst i samband med annekteringen av Krim 2014 och den pågående konflikten i Ukraina, där historiska band används som förevändning för aggression.
Kina, å sin sida, har under president Xi Jinpings ledning övergett den tidigare lågmälda utrikespolitiska hållningen till förmån för en betydligt mer självsäker och expansiv strategi. Med ekonomiska initiativ som ”Belt and Road” och ett växande militärt inflytande i Sydkinesiska havet utmanar Peking öppet den liberala världsordning som USA och Europa byggt upp sedan andra världskrigets slut.
Samtidigt upplever de västerländska demokratierna interna utmaningar. Populistiska rörelser, polarisering och en växande misstro mot etablerade institutioner har försvagat det demokratiska systemets motståndskraft. Den liberala idétraditionen, som tidigare framstått som historiens självklara slutpunkt, verkar ha förlorat både sin attraktionskraft och förmåga att försvara sig.
Kragh pekar på hur ekonomiska faktorer spelar en avgörande roll i denna maktförskjutning. Medan västvärldens ekonomier brottas med stagnation och växande ojämlikhet har Kinas ekonomiska modell, som kombinerar marknadsekonomi med auktoritärt styre, framstått som ett attraktivt alternativ för många utvecklingsländer.
Särskilt tydligt blir detta i Afrika, där kinesiska investeringar har skapat ett omfattande ekonomiskt och politiskt inflytande under de senaste två decennierna. Till skillnad från västerländskt bistånd, som ofta kommer med krav på demokratisering och mänskliga rättigheter, erbjuder Kina finansiering utan politiska villkor – ett tilltalande erbjudande för regimer som önskar ekonomisk utveckling utan demokratisk reform.
Rysslands strategi skiljer sig från Kinas men är lika problematisk för den liberala världsordningen. Genom hybridkrigföring, desinformationskampanjer och cyberattacker har Moskva systematiskt arbetat för att undergräva demokratiska processer och öka polariseringen i västerländska samhällen. Kragh visar hur dessa insatser, i kombination med militär upprustning, skapat en situation där Ryssland trots sin relativt begränsade ekonomi utgör ett betydande hot mot europeisk säkerhet.
En central aspekt i Kraghs analys är hur historien har blivit ett slagfält i denna nya geopolitiska kontext. Auktoritära regimer omskriver systematiskt det förflutna för att stärka nationalistiska känslor och legitimera aggressiv utrikespolitik. Detta historiebruk är särskilt framträdande i Putins Ryssland, där Sovjeterans minne har omformulerats från ett avskräckande exempel till en källa för nationell stolthet.
Trots denna dystra bild erbjuder Kraghs analys också nyanser och möjliga vägar framåt. Han argumenterar för att västerländska demokratier måste hitta en balans mellan att försvara liberala värderingar och samtidigt utveckla en mer pragmatisk förståelse för andra kulturella och politiska traditioner.
För svenska beslutsfattare och medborgare har denna geopolitiska omställning direkta konsekvenser. Sveriges säkerhetspolitiska vägval, handelspolitik och diplomatiska förbindelser måste anpassas till en värld där demokratiska principer inte längre kan tas för givna och där ekonomisk och militär makt koncentreras till stater med fundamentalt annorlunda värderingar.
I denna komplexa miljö blir kunskap och nyanserad analys avgörande verktyg. Kraghs kartläggning av den nya världsordningen erbjuder just detta – en djuplodande förståelse för hur historiska krafter, ekonomiska intressen och ideologiska visioner formar vår tids mest avgörande internationella utmaningar.
22 kommentarer
Historiska band som förevändning för aggression är juice om man ser till Rysslands tidigare handlingar. Det är inte så konstigt att omvärlden blir skeptisk.
Precis, och det i kombination med Kinas agerande gör det ännu mer komplicerat.
Det här är ett skäl för väst att ompröva sin strategi för energpolitik, framför allt beslut om fossilbränslen.
Absolut, men det är lättare sagt än gjort. Konflikter mellan nationer är också drivande i den frågan.
En annars bra text, men påståenden om att negativa händelser skulle legitimera aggression är för stärkta påståenden för en analys.
Hur skulle du uttrycka det annars? Det är ju faktiskt så att Ryssland ofta hänvisar till historia i sin politik.
Spanar med intresse på hur Kina och Ryssland utnyttjar historiska narrativ för egna syften. Hur påverkar detta egentligen ekonomin?
Ekonomiskt kan det leda till osäkerhet och investerares försiktighet, framför allt inom känsliga områden som energi och metallmarknaderna.
Det här är ett välvtigt, men viktigt ämne. Kommer västmakterna att våga agera förstärkande mot auktoritära regimer eller fortsätta att tvivla främst?
Det är svårt att säga, men förhoppningsvis kommer det att ske en förändring snart.
En intressant analys som visar på hur maktförhållandena förskjuts. Hur tror andra att detta kommer påverka global handel och ekonomiska allianser?
Vestern behöver vakna upp och anpassa sig, annars riskeras de att bli förbisedda.
Det är svårt att förutse, men det är klar att merparten av världens ekonomiska styrka kommer att ligga i Asiens händer inom några år.
Det här är ju inte nyheter. Vilken analys som helst år framför allt en självberättelse från analyseraren.
Analyser ska ju tolkas kritiskt, men det betyder inte att Kraghs slutsatser saknar grund.
En välskriven artikel som lyfter viktiga frågor. Hur har egentligen de demokratiska länderna misslyckats att upprätthålla sin position?
Det är en lång historia med många faktorer. Inte minst ekonomiska skillnader och fördelar i globalisering.
Skrivs det här av någon som har kunskap inom quellkritik? Jag skulle ha varit skeptisk till så många påståenden.
Kragh har tidigare visat sig vara väl informerad inom geopolitik, så jag litar på hans analys.
Man behöver inte vara expert för att vara skeptisk. En balans är alltid bra.
Intressant läsning, men jag saknar en djupare genomlysning av hur väst självt bidragit till den här utvecklingen.
Det hade varit en bra poäng att diskutera. Kanske är det något som de tar upp i fortsättningen.