I början av denna vecka uppmärksammades prins Carl Philips nya kollektion av sidenscarfar, vilket snabbt väckte reaktioner i både sociala och traditionella medier. Kollektionen, som lanserats genom prinsens designföretag, har fått kritik för vissa mönster som enligt bedömare har olyckliga associationer.
Debatten kring prinsens design är inte den första i sitt slag. Genom åren har flera kända formgivare och klädmärken hamnat i blåsväder för designval som uppfattats som problematiska. I Carl Philips fall handlar det om mönster som vissa kritiker menar påminner om historiskt belastade symboler.
Fenomenet med oavsiktliga eller ibland medvetna referenser till kontroversiella historiska symboler kallas ibland för ”nazi chic” – ett begrepp som beskriver när modeindustrin lånar estetik som kan kopplas till fascistiska regimer. Detta har förekommit i olika sammanhang genom decennierna, från nischade subkulturer till stora internationella modehus.
Den kungliga designern har tidigare visat stort intresse för formgivning och driver sitt eget varumärke där han bland annat designat porslin, möbler och nu alltså accessoarer. Hans tidigare arbeten har dock inte väckt samma typ av diskussion som denna kollektion gjort.
Vad som gör denna debatt särskilt intressant är att den belyser något fundamentalt inom kulturhistorien – nämligen betydelsen av misstag och felsteg. Tabbar i designvärlden är inte bara misslyckanden utan ofta viktiga markörer som synliggör samhällets värderingar och gränser.
Historiskt sett har modeindustrin återkommande hamnat i kontroverser kring symboler och referenser. Stora märken som Hugo Boss har ett dokumenterat förflutet med kopplingar till nazityskland, medan andra moderna modehus som Gucci och Prada under senare år fått be om ursäkt för produkter som ansetts förstärka rasistiska stereotyper.
Även i Sverige har vi sett liknande fall där designer oavsiktligt – eller ibland medvetet – skapat produkter med kontroversiella associationer. Det handlar ofta om en balansgång mellan konstnärlig frihet, historiemedvetenhet och respekt för traumatiska historiska händelser.
Frågan många ställer sig är om prins Carl Philip och hans designteam gjorde tillräcklig research innan de lanserade kollektionen. I dagens digitala tidsålder sprids bilder och budskap snabbare än någonsin tidigare, och varumärken måste vara mer försiktiga med hur deras produkter kan tolkas i olika kulturella sammanhang.
Samtidigt är det viktigt att påpeka att tolkningen av symboler är subjektiv och kontextbunden. Det som uppfattas som stötande av vissa kan passera obemärkt för andra, beroende på bakgrund, kunskap och perspektiv.
Hovets pressavdelning har varit sparsam med kommentarer kring kontroversen, vilket är typiskt för det svenska kungahuset som ofta håller en låg profil i kontroversiella frågor. Deras traditionella hållning har varit att medlemmar av kungafamiljen bör stå över politiska debatter och samhällskontrovers.
För designindustrin i stort är detta en påminnelse om vikten av kulturell medvetenhet och historisk kunskap i skapandeprocessen. Många företag anlitar numera experter på kulturell känslighet just för att undvika denna typ av situationer.
Sett ur ett bredare perspektiv belyser debatten också spänningen mellan monarkin som traditionell institution och de individuella familjemedlemmarnas önskan att etablera egna karriärer och verksamheter utanför den officiella rollen.
För prins Carl Philip, som tidigare fått både ris och ros för sina designprojekt, blir detta ytterligare ett kapitel i en komplex relation till offentligheten där hans arbete granskas genom flera lager av förväntningar – som formgivare, som kunglig person och som offentlig profil.
I slutändan kommer denna kontrovers sannolikt att bli en fotnot i den svenska designhistorien, men den påminner oss om att tabbar och misstag ofta är nycklar till en djupare förståelse av kulturella värderingar. När något går fel blir samhällets gränser och tabun plötsligt synliga på ett sätt som de sällan är när allt fungerar som det ska.
Frågan är om prins Carl Philip kommer att revidera sin kollektion, eller om han väljer att stå fast vid den konstnärliga visionen trots kritiken.














11 kommentarer
Frågan är om kontroversen har påverkat försäljningen? Publiken uppskattar nog att prinsen tar för sig.
Intressant hur olämpliga associationer kan drabba även kända designers.ophilic design är inte enkel.
Viktigt att vi fortsätter diskutera denna typ av problematik inom modebranschen, även när det gäller offentliga personer.
Vet inte om mönstren verkligen liknar vad kritiker påstår, men debatten visar hur känslig design kan vara.
Det handlar väl mer om kontext än verktyg själva.
Design är subjektivt, ändå kan man se poäng med kritiken?
Det är ändå märkligt att nåt sådant missas.
Hur skall man kunna förutse sånt?
Skulle vara nyfiken på hur prinsen reagerar på kritiken. Han är väl van vid uppmärksamhet nu? Handske på glassdörr kanske?
Inget konstigt att detta kommer upp igen med tanke på tidigare exempel inom modebranchen.
Modeindustrin borde nog vara mer pålåtsen när det gäller historiska referenser.