Jan Eklund: Löjligt att Sara Danius och Peter Englund inte kvalar in på bästa fackbokslistan

Tidskriften Sikt och förlaget Volante har sammanställt en omtalad lista över seklets hittills främsta svenska fackböcker. Initiativet väcker frågor om litterär kvalitet och om vilka verk som verkligen förtjänar att lyftas fram i dagens boklandskap.

Listan, som omfattar böcker publicerade under 2000-talet, representerar ett försök att identifiera de mest betydelsefulla fackboksverken i modern tid. Enligt redaktionens motiveringar har man fokuserat på böcker som både uppvisat litterära kvaliteter och tillfört viktig kunskap inom sina respektive områden.

Bland de hyllade verken återfinns titlar som spänner över ett brett spektrum av ämnen – från idéhistoria och naturvetenskap till samhällsdebatt och kulturhistoria. Detta speglar den svenska fackbokens mångfald och det växande intresset för faktabaserad litteratur hos läsarna.

Dagens Nyheters fackboksredaktör Jan Eklund har dock en delad syn på urvalet. Han berömmer vissa val som han anser vara både välförtjänta och viktiga bidrag till den svenska litteraturen. Samtidigt riktar han skarp kritik mot andra inkluderade verk, där han menar att urvalskriterierna varit alltför generösa eller missriktade.

Eklunds kritik berör bland annat frågan om vad som egentligen konstituerar en framstående fackbok. Är det förmågan att popularisera svåra ämnen, den litterära kvaliteten, eller verkets genomslag i samhällsdebatten som bör väga tyngst?

Svenska förlagsbranschen har under 2000-talet genomgått betydande förändringar, med en gradvis förskjutning mot mer nischade utgivningar och specialiserade förlag. Volante, som tillsammans med Sikt står bakom listan, har själva positionerat sig som ett förlag med fokus på kvalitetslitteratur inom fackboksgenren.

Satsningen kommer i en tid då bokmarknaden står inför stora utmaningar. Den fysiska bokhandeln kämpar för sin överlevnad samtidigt som digitala format vinner mark. I denna kontext blir uppmärksammandet av framstående fackböcker också ett sätt att betona bokens fortsatta relevans som kunskapsförmedlare.

Flera av de listade böckerna har nått betydande kommersiell framgång, vilket visar att det fortfarande finns en livskraftig marknad för välskriven facklitteratur. Samtidigt återspeglar urvalet även vissa trender inom svensk bokutgivning, där historiska, populärvetenskapliga och samhällsorienterande verk fått allt större utrymme.

Reaktionerna på listan har varit blandade. Medan vissa litteraturkritiker applåderar initiativet som ett välkommet erkännande av facklitteraturens betydelse, ifrågasätter andra om det överhuvudtaget är möjligt – eller ens önskvärt – att rangordna böcker på detta sätt.

Diskussionen kring listan belyser även en bredare fråga om kulturkanon i Sverige. Till skillnad från exempelvis Danmark, har Sverige traditionellt varit försiktigt med att upprätta officiella listor över kulturella verk som anses särskilt värdefulla eller viktiga.

Tidskriften Sikts redaktion framhåller att deras ambition inte varit att skapa en definitiv kanon, utan snarare att stimulera till samtal och läsning av god facklitteratur. Denna typ av litteratur spelar en avgörande roll för folkbildningen och det demokratiska samtalet, menar de.

För förlagen kan ett omnämnande på listan innebära ökad försäljning och uppmärksamhet. Flera av de listade titlarna har redan fått se en förnyad efterfrågan, vilket visar på listans potentiella inflytande på bokmarknaden.

Jan Eklunds kommentarer till listan fungerar som en välbehövlig motvikt och påminner om vikten av kritisk granskning även av kulturella utmärkelser och kanonbildning. Hans perspektiv bidrar till en mer nyanserad diskussion om vad som utgör kvalitetslitteratur i dagens Sverige.

Oavsett vad man anser om det specifika urvalet, har initiativet onekligen lyckats med att skapa debatt och rikta strålkastarljuset mot facklitteraturen – en bokgenre som alltför ofta hamnar i skymundan av skönlitteraturen i kulturdebatten.