Jesper Högström: Svensk fotboll kan bara göra en sak – bojkotta VM

I den internationella fotbollsvärlden har en ny kontroversiell utveckling skapat debatt och fördjupat kritiken mot FIFA. Världsfotbollsförbundet har tagit steget från passiv acceptans av kontroversiella regimer till aktivt deltagande i politisk propaganda genom att dela ut ett fredspris till USA:s blivande president Donald Trump.

Denna händelse markerar en betydelsefull förändring i FIFA:s förhållningssätt till politik. Historiskt sett har fotbollsorganisationen haft nära relationer med politiska ledare av tvivelaktig karaktär – från italienska fascistledare och argentinska militärdiktatorer till Vladimir Putin och arabiska schejker. Dessa kontakter har dock alltid motiverats med att sporten står ”över politiken”.

Svenska Fotbollförbundets ordförande Simon Åström förklarade nyligen detta förhållningssätt när han kommenterade FIFA-presidenten Gianni Infantinos nära relation till USA:s statschef: ”Det är viktigt att FIFA och Infantino har en bra relation med de länder som ska arrangera den här typen av mästerskap.”

Men utdelningen av ett fredspris till Trump representerar något annat – ett direkt alliansbyggande med en specifik politisk aktör och hans världssyn. Detta sker trots att Trump byggt sin karriär på en retorik präglad av hot och splittringar, uppmanat sina anhängare att storma Kapitolium efter ett förlorat val, och hotat allierade nationer.

Särskilt anmärkningsvärt är att priset delas ut i ett sammanhang där USA:s nya säkerhetspolitiska inriktning tydligt visar att Trumps självbild som ”fredens man” är en del av en strategi som innefattar att överge Ukraina, försvaga Europa och normalisera relationen med Ryssland – en nation som fortfarande är utestängd från internationell fotboll på grund av aggressionen mot Ukraina.

Att en fotbollsorganisation över huvud taget delar ut ett fredspris framstår redan det som märkligt. Än mer uppseendeväckande blir det när mottagaren är en person vars politik och retorik konsekvent stått i motsats till de värderingar om respekt och samförstånd som sporten säger sig företräda.

Simon Åström har uttryckt att han är ”starkt tveksam” till utdelningen av priset. Denna tveksamhet skulle kunna vara början på ett mer kritiskt förhållningssätt från svensk fotboll gentemot FIFA:s agerande.

Många bedömare anser att det bara är en tidsfråga innan FIFA, i linje med den nya politiska inriktningen, kommer att återintegrera Ryssland i den internationella fotbollsgemenskapen. När det sker kommer Sverige, liksom andra nationer, att behöva ta ställning till om man vill delta i turneringar där Putins Ryssland är välkommet.

För många fotbollsälskare har VM-turneringar traditionellt fungerat som en tillflykt från världens problem – en möjlighet att för en stund glömma politiska spänningar och konflikter. Men med FIFA:s ökande politisering och aktiva stöd till kontroversiella politiska aktörer har denna illusion blivit allt svårare att upprätthålla.

Kritiker menar att det nu är dags för Sverige och andra demokratiska länder att överväga ett aktivt motstånd mot denna utveckling. Det skulle innebära en bojkott av det kommande VM-slutspelet i USA, något som vore ett historiskt steg för svensk fotboll.

Frågan blir särskilt aktuell för Sverige efter höstens turbulenta VM-kval där landslaget underpresterade så kraftigt att förbundskapten Jon Dahl Tomasson tvingades lämna sin post efter kort tid. Paradoxalt nog har Sverige fortfarande en teoretisk chans att kvalificera sig till VM-slutspelet, vilket gör att diskussionen om en eventuell bojkott kan bli högst reell.

FIFA:s agerande väcker nu grundläggande frågor om idrottens roll i samhället och relationen mellan sport och politik. Det som en gång var en tydlig gräns mellan dessa sfärer har genom fotbollsförbundets aktiva val blivit allt mer suddig. För fotbollsvärlden och dess supportrar står mycket på spel när sporten allt tydligare används som ett verktyg för politisk legitimering.