Johanna Frändén: Hemmafruarna spelar roulette med framtiden

Det väckte uppmärksamhet när ”The nordic women report” nyligen avslöjade att mer än en tredjedel av svenska kvinnor mellan 18 och 29 år drömmer om att bli försörjda av en man. I en tid präglad av jämställdhetsdiskussioner och ekonomisk självständighet för kvinnor framstår statistiken som överraskande – och potentiellt oroande.

Rapporten indikerar att generation Z, som ofta beskrivs som progressiv och medveten, paradoxalt nog visar tecken på att återgå till traditionella könsroller. Men frågan är om denna längtan efter att bli hemmafru verkligen är genomtänkt ur ett ekonomiskt perspektiv.

Finansiella experter pekar på riskerna med att vara ekonomiskt beroende av en partner. Skilsmässostatistiken visar att cirka hälften av alla äktenskap slutar i separation, vilket gör beroendeställningen till ett ekonomiskt vågspel. Pensionsmyndigheten har i flera rapporter varnat för konsekvenserna – kvinnor som stått utanför arbetsmarknaden under längre perioder riskerar betydligt lägre pension och sämre ekonomisk trygghet på äldre dagar.

I Frankrike, där hemmafrun fortfarande är en relativt vanlig företeelse, syns konsekvenserna tydligt. Många äldre kvinnor kämpar idag med låga pensioner och har svårt att hantera stigande levnadskostnader efter ett liv där de prioriterat hemarbete framför lönearbete. Situationen har förvärrats av inflationen, som särskilt drabbar dem med begränsade inkomster.

Sociologer menar att den pågående trenden delvis kan tolkas som en reaktion mot samtidens höga prestationskrav. Unga kvinnor beskriver en längtan efter att slippa karriärhetsen och istället fokusera på familj och hem. I en intervju publicerad i Göteborgs-Posten beskrev en kvinna hur hon upplevde att relationen förbättrades när hon lät sin partner fatta beslut, vilket gav henne utrymme att ”vara feminin” och slappna av.

Jämställdhetsforskare vid Göteborgs universitet problematiserar dock bilden och menar att lösningen på kvinnors dubbla arbetsbörda – både lönearbete och huvudansvar för hemmet – knappast kan vara ännu mer oavlönat hemarbete. Istället efterlyses en jämnare fördelning av det obetalda arbetet mellan partners.

Arbetsmarknadsexperter pekar på att även korta perioder utanför arbetsmarknaden kan få långvariga konsekvenser för karriärutveckling och lönebildning. När man återvänder till arbetslivet efter några år som hemmafru har ofta kollegor hunnit avancera både positions- och lönemässigt. Denna ”karriärpenalty” är svår att kompensera för senare i livet.

Det handlar inte bara om ekonomi. Psykologer pekar på värdet av ekonomisk självständighet för individens självkänsla och maktbalansen i relationen. En fransk kvinna som tidigare arbetat inom finansbranschen men som senare valt att bli hemmafru uttryckte det koncist i en intervju: ”Jag saknar att tjäna egna pengar.” Uttalandet belyser den personliga frihet som kommer med ekonomiskt oberoende.

Kontrasten blir tydlig i jämförelse med en sjuksköterska i Paris ytterområden som, trots en heltidsanställning och en välbetald partner, fortfarande insisterar på att arbeta extra för att ha ”lite pengar på fickan”. Detta återspeglar en önskan om självständighet som många kvinnor kan relatera till.

Bakom längtan efter ett traditionellt liv som hemmafru kan också finnas en protest mot samtidens höga krav och ekorrhjulet. Men kritiker menar att drömmen bygger på en romantiserad bild som sällan överensstämmer med verkligheten.

Utan ekonomiska reformer som bättre värderar obetalt hemarbete, eller radikala förändringar i det ekonomiska systemet, kvarstår faktum: att förlita sig på en partners inkomst är och förblir ett ekonomiskt risktagande som kan få långtgående konsekvenser för den enskilda kvinnans ekonomiska trygghet.