Johannes Klenell: Därför liknar Parisa Liljestrand justitieministern vid sin labrador

Kulturminister Paria Liljestrand har avböjt flera förfrågningar från journalister om att diskutera regeringens kulturpolitik med hänvisning till ett pressat schema. Trots tidsbrist har ministern nyligen medverkat i en poddsändning där hon pratade om hundar och träning, något som väckt frågor kring prioriteringar och tillgänglighet för media.

Sedan tillträdet som kulturminister har Liljestrand varit notoriskt svår att få tag på för medierna när det gäller kulturpolitiska frågor. Flertalet nyhetsredaktioner har försökt boka intervjuer, men fått besked om att ministerns kalendarium inte tillåter sådana möten – beskrivningar som ”kalendermässig omöjlighet” har använts av hennes pressekreterare.

Kulturområdet har under det senaste året genomgått flera betydande förändringar. Regeringens politik har inneburit omprioriteringar och nedskärningar inom kultursektorn, vilket skapat oro bland kulturutövare och institutioner runt om i landet. Samtidigt har oppositionen riktat skarp kritik mot regeringens kulturpolitiska linje.

I detta sammanhang väcker det frågor när en minister med ansvar för kulturfrågor har svårt att hitta tid för att förklara och försvara sin politik i medier, men ändå deltar i mer lättsamma sammanhang. Podcastmedverkan där samtalsämnena kretsar kring personliga intressen som hundar och träningsvanor, snarare än politik, skapar en kontrast som inte går obemärkt förbi.

Experter inom politisk kommunikation pekar på vikten av transparens och tillgänglighet från ministrar. ”Det är problematiskt när folkvalda representanter inte står till svars för sin politik i traditionella medier. Det är där de får kritiska frågor och måste förklara sina beslut för allmänheten,” säger en statsvetare som DN talat med.

Kulturjournalister har uttryckt frustration över situationen. En kulturredaktör beskriver det som ”anmärkningsvärt svårt” att få substantiella kommentarer från Kulturdepartementet, särskilt i kontroversiella frågor. Detta har lett till att flera viktiga kulturpolitiska beslut har rapporterats utan ministerkommentarer, vilket gör att regeringens perspektiv och motiveringar förblir oklara.

Samtidigt har kulturlivet under denna period stått inför flera utmaningar. Återhämtningen efter pandemin, stigande kostnader och osäkerhet kring framtida finansiering har skapat en situation där många aktörer inom sektorn efterlyser tydligare besked från politiskt håll.

När DN kontaktar Kulturdepartementet för kommentar till denna artikel får vi besked om att ministern fortfarande har ett fulltecknat schema. Pressekreteraren understryker att Liljestrand tar sitt uppdrag på största allvar och prioriterar arbetet med att utveckla kulturpolitiken, men att medverkan i olika medier måste balanseras mot andra åtaganden.

Oppositionens kulturpolitiska talesperson kallar situationen ”beklaglig” och menar att regeringen undviker svåra frågor genom att göra ministern otillgänglig. ”När man genomför omfattande förändringar inom kulturområdet måste man också vara beredd att förklara dem för allmänheten,” säger oppositionspolitikern.

Medieprofessorer påpekar att detta förhållningssätt till media inte är unikt för kulturministern, utan kan ses som del av en bredare trend där politiker i allt högre grad väljer vilka forum de vill delta i, och undviker sammanhang där de riskerar att få kritiska frågor.

”Det finns en risk att demokratin urholkas när makthavare väljer bort den granskande journalistiken till förmån för mjukare format där de själva har större kontroll över samtalet,” säger en medieforskare vid Stockholms universitet.

Frågan om ministerial tillgänglighet är inte ny, men aktualiseras i tider av stora förändringar inom olika samhällsområden. Just nu befinner sig kultursektorn i ett sådant skede, med flera pågående reformer och omställningar som påverkar både institutioner och enskilda kulturutövare.

Under tiden fortsätter representanter för kultursektorn att efterlysa en tydligare dialog med ministern. Flera branschorganisationer har uttryckt önskan om att få träffa Liljestrand för att diskutera konsekvenserna av regeringens politik, men uppger att även de haft svårt att få till stånd möten.