Johannes Klenell: Har jag förvandlats till en nyttig idiot i sossekonspirationen?

Alexander Ernstbergers återkomst: När konspirationer blir sociala medier-fenomen

För en tid sedan berättade min sambo om ett dilemma som en av hennes bekanta stod inför. Kvinnans son hade för första gången uttryckt en önskan om att få en bok i julklapp. Men boken ifråga var ingen vanlig ungdomsroman – det var ”Staten mot kapitalet”, skriven av den dömda ekobrottslingen Alexander Ernstberger från Allra-härvan.

Det visade sig att Ernstberger hade utvecklats till något av en ikon på TikTok. I en tidigare kommentar beskrev jag boken som tämligen tråkig – en variant av ”Jag är Zlatan”, fast om en ung man från Strandvägen som ”mot alla odds” startat ett telemarketingföretag i en källare. Bokens kärna utgörs av en konspirationsteori där Ernstberger påstår att Magdalena Andersson, Ardalan Shekarabi och Pensionsmyndigheten skulle ha beställt en fällande dom från hovrätten – enligt Ernstberger själv en bestraffning för att han brutit mot jantelagen.

Efter att min kommentar publicerades dröjde det bara några dagar innan Victor De Almeida från Youtubekanalen ”Dialogiskt” kontaktade mig med en inbjudan att debattera med författaren själv. Det blev snabbt uppenbart att Ernstberger under det senaste halvåret genomfört en digital eriksgata där han varvar framträdanden med unga män på TikTok och försvarar sin oskuld inför internetkändisar som Anis Don Demina – ofta utan att möta några kritiska motfrågor.

Min förutsättning för att delta i debatten var att De Almeida skulle läsa min bok om svensk välfärdskorruption, eftersom Ernstberger också berör så kallad ”mjuk korruption” i sin egen bok. Men medan jag diskuterar nepotism, exempelvis hur Allra rekryterade välkända politiker som Thomas Bodström, Anton Abele och Gunnar Axén för att förbättra sitt rykte, framför Ernstberger en helt annan tes. Han hävdar att han fallit offer för ett justitiemord iscensatt av ”den djupa socialdemokratiska staten” – ett påstående som går på tvärs mot etablerade beskrivningar av hur Sveriges maktelit agerat under de senaste decennierna.

Trots att youtubekanalprofilen accepterade min premiss stod det efter bara några minuter in i samtalet klart att han inte läst min bok. Den självutnämnde ”ortens Malou von Sivers” – en person som knappast är känd för kritiska följdfrågor – verkade totalt oförberedd inför varje längre resonemang. I stället för ett seriöst samtal befann jag mig plötsligt i ett forum inramat av reklam för energidrycker och testosteron-preparat.

Detta fenomen är tyvärr inte unikt. När unga manliga influencers kombinerar känslor och jakt på klick med en påklistrad kärlek till ”samtalets läkande kraft” blir resultatet ofta problematiskt, oavsett vad som egentligen sägs. Ett annat exempel är när Pontus ”Anjo” Björlund, känd från SVT:s granskning ”Hatet”, bjöd in en företrädare för nazistiska Nordiska motståndsrörelsen till ett samtal med Kartellens Leo ”Kinesen” Carmona. Anjo förklarade för sina 200 000 följare – mestadels unga män – att han skulle sitta med ”som en nyfiken liten student och bara lyssna”. Vad som följde var oemotsagda konspirationsteorier om allt från George Soros till förintelseförnekelse.

Övertron på dialog som universallösning är inte begränsad till sociala medier. År 2018 arrangerade Hornstulls bibliotek ett panelsamtal där en högerextremist bjöds in för att ”mötas över åsiktsgränserna”. Under detta evenemang framfördes omotsagda påståenden om att RFSL skulle lära ut analsex till barn och andra konspirationsteorier. Efter evenemanget utbrast en kvinna i publiken att ”så här borde vi ha det varenda kväll”.

Ernstberger har i detta klimat skickligt byggt upp en anhängarskara inför sin comeback efter avtjänat straff – en blandning av unga män med entreprenörsdrömmar och vanliga rättshaverister, förenade av ett misstroende mot statsapparaten. Det är i denna miljö han söker upprättelse för vad han anser vara en orättvisa.

Det demokratiska samtalet är naturligtvis viktigt i ett fungerande samhälle. Lika viktigt är dock att förstå när man riskerar att bli en nyttig idiot som används för att sprida orimliga konspirationsteorier – som exempelvis myten om en socialdemokratisk konspiration mot en ung finansman. Vi måste vara mer vaksamma mot när dialogen förvandlas från demokratiskt verktyg till plattform för ogrundade påståenden.