Jonas Thente: Fem böcker av László Krasznahorkai man bör läsa

I torsdags tillkännagavs att den ungerske författaren László Krasznahorkai tilldelas 2023 års Nobelpris i litteratur. För många svenska läsare är han kanske ett okänt namn, trots att flera av hans verk finns översatta till svenska. Här presenteras fem böcker som ger en god introduktion till Krasznahorkais unika litterära värld.

Krasznahorkai, född 1954, har länge ansetts vara en av Europas mest betydelsefulla samtida författare. Hans säregna stil kännetecknas av långa, hypnotiska meningar, en mörk atmosfär och komplexa skildringar av människans villkor i en kaotisk värld. Svenska Akademiens motivering lyfte fram hans ”innovativa prosa som skildrar samhällens skörhet och individens utsatthet”.

”Motståndets melankoli” från 1989 (på svenska 2015) betraktas ofta som författarens genombrottsverk internationellt. Romanen utspelar sig i en sönderfallande ungersk småstad där ankomsten av ett mystiskt cirkussällskap utlöser en kedja av våldsamma händelser. Boken filmatiserades senare av den berömde regissören Béla Tarr under titeln ”Werckmeister harmóniák” (Werckmeister harmonier).

”Satantango”, Krasznahorkais debutroman från 1985 (på svenska 2015), är ytterligare ett mästerverk som skildrar invånarna i en övergiven jordbrukskoloni som manipuleras av en karismatisk bedragare. Romanen, som också filmatiserades av Béla Tarr, beskriver med obarmhärtig precision hur människor kan förledas i tider av förtvivlan och hopplöshet.

För läsare som föredrar en mindre omfångsrik ingång till författarskapet rekommenderas novellsamlingen ”Kommer Venedig att sjunka?” från 2018 (på svenska 2020). Här visar Krasznahorkai sin förmåga att i kortare texter fånga existentiella frågor och absurditetens närvaro i vardagen.

”Seiobo där nere” (på svenska 2016) representerar en annan sida av författarskapet, med berättelser som kretsar kring konst, skönhet och transcendens. Boken, som fick prestigefulla International Man Booker Prize 2015, utforskar konstens heliga dimension genom nedslag i olika kulturer och tidsåldrar.

”Baron Wenckheims återkomst” från 2016 (på svenska 2019) beskrivs ofta som kronan på Krasznahorkais författarskap. Romanen följer en utblottad baron som återvänder till sin ungerska hemstad och möts av både förhoppningar och misstänksamhet. Genom denna berättelse väver Krasznahorkai samman teman som självbedrägeri, korruption och kollektiv hysteri.

Krasznahorkais verk har vunnit en hängiven läsekrets världen över, trots – eller kanske tack vare – sin utmanande karaktär. Hans böcker kräver tålamod och koncentration, men belönar läsaren med djupa insikter om den mänskliga existensen.

Svenska förläggare rapporterar nu om ett kraftigt ökat intresse för Krasznahorkais böcker efter Nobelpristillkännagivandet. Förlagen planerar nytryck av tidigare översatta verk och överväger att ge ut fler titlar från hans omfattande produktion.

Litteraturkritiker har länge hyllat Krasznahorkai för hans språkliga virtuositet och kompromisslösa vision. Den inflytelserika amerikanske författaren Susan Sontag beskrev honom en gång som ”den samtida ungerska mästaren av apokalypsen som inspirerar jämförelser med Gogol och Melville”.

För nya läsare kan Krasznahorkais prosa inledningsvis kännas överväldigande, med meningar som ibland sträcker sig över flera sidor och en kompromisslös mörkersyn. Men under ytan finns en djup medkänsla med människans sökande efter mening i en obegriplig värld.

Nobelpriset i litteratur har återigen lyft fram en författare som utmanar konventionerna och vidgar gränserna för vad litteratur kan vara. László Krasznahorkai står nu i centrum för det internationella litterära samtalet, och svenska läsare har ett utmärkt tillfälle att upptäcka en av samtidslitteraturens mest originella röster.