Kalle Lind: Så blev ”Fäbodjäntan” en svensk klassiker

En kulturikon på Dramaten: ”Fäbodjäntan” från pornografi till nationalscen

En sommardag i Dalarna gör fäbodjäntan Monika en häpnadsväckande upptäckt. I en vikingagrav hittar hon ett gammalt horn som har en oväntat kraftfull effekt – när hon blåser i det blir kvinnor i närheten intensivt sexuellt upphetsade. Detta leder till ”hög samlagsfrekvens på den gård där hon bor”, som Svensk Filmdatabas så sakligt uttrycker det.

Denna berättelse utgör grunden för den svenska pornografiska långfilmen ”Fäbodjäntan” från 1978. Nu, närmare 50 år senare, tar den steget in på Dramaten – ett oväntat karriärkliv för en lågbudgetfilm som spelades in under endast en vecka och baserades på en amerikans lösryckta idéer om svensk urkultur.

Filmen skrevs på engelska med repliker som sedan hjälpligt översattes till svenska innan de lades i munnen på oerfarna skådespelare från Sverige, Danmark och Norge. Men framför allt var det en hårdpornografisk film, något som många som bara hört talas om den kanske inte är medvetna om. De som faktiskt sett filmen blir ofta överraskade av hur explicit den är, inte minst i den ökända scenen där en falukorv används på ett sätt som knappast överensstämmer med Livsmedelsverkets rekommendationer.

Trots sitt explicita innehåll är ”Fäbodjäntan” mer än bara en vanlig pornografisk film. Den har med tiden uppnått status som en kultklassiker i svensk populärkultur. I en klassisk busringning från 1990-talets ”Hassan” ringer Kristian Luuk till Skansen för att arrangera inspelningsplatser till en påstådd uppföljare. Receptionistens reaktion avslöjar hur djupt ”Fäbodjäntan” etsat sig in i det svenska kulturmedvetandet – som något både ökänt och ökänt.

Precis som med många pornografiska verk har ”Fäbodjäntan” omgärdats av skam och rykten. Filmens fotograf, som är krediterad i eftertexterna, vägrade livet ut att erkänna sin inblandning. Premiärvisningen i Orsa, nära inspelningsplatsen i Skattungbyn, blev så skandalomsusad att den 40 år senare blev föremål för en P4 Dokumentär.

Det som skiljer ”Fäbodjäntan” från genomsnittlig pornografi är dess ambitioner. Med sina nästan två timmar, där huvuddelen består av dialog, är det uppenbart att regissören ville berätta en historia. Filmen är också späckad med nationalromantiska symboler – fäbodar, vikingalur, dragspel, midsommar och den oundvikliga falukorven.

Filmen skrevs och regisserades av amerikanen Joseph W Sarno under pseudonymen Lawrence Henning. Hans hustru Peggy Steffans Sarno stod för kläder, smink och manusbearbetning. Paret hade kommit till Sverige 1967 och trivdes så bra i det då sexualliberala landet att de skaffade en lägenhet i Hägersten, där de tillbringade varje sommar fram till Joes död 2010.

”Fäbodjäntan” var för paret Sarno bara ett i raden av snabba lågbudgetuppdrag under deras Sverigesemestrar. Inspelningen gjordes diskret – teamet hyrde in sig på en dalagård och bad de boende att hålla sig undan. När Peggy senare fick frågan om någon i Skattungbyn visste vad de egentligen gjorde, svarade hon ett tydligt: ”No, no one.”

Premiären den 23 september 1978 på biografen i Orsa var fullsatt. Vissa i publiken kan ha trott att det rörde sig om en traditionell bygdeskildring, andra visste kanske exakt vad de skulle få se. I publiken blandades enligt uppgift raggarvästar med Orsa-folkdräkter – en kulturkrock som i sig själv sammanfattar filmens märkliga position.

Trots – eller kanske tack vare – den lokala skandalen blev filmen en publiksuccé med omkring tusen besökare under fem visningskvällar. Men den riktigt stora kultstatusen uppnådde ”Fäbodjäntan” under videoeran, när tonårspojkar födda på 1960- och 70-talen nervöst hyrde filmen och upptäckte denna märkliga blandning av grovporr och svenska folkloristiska element.

Filmens kulturella genomslag fortsätter att märkas. Killinggängets Henrik Schyffert övervägde i slutet av 90-talet att göra en mockumentär om premiärvisningen. Under 2010-talet skrev manusförfattaren Wiktor Ericsson ett manus som han beskrev som ”Änglagård möter Boogie Nights”, inspirerat av turerna kring inspelningen. Han träffade paret Sarno och blev så fascinerad av dem att han istället gjorde den prisade dokumentären ”The Sarnos: A Life in Dirty Movies” (2013), där ”Fäbodjäntan” dock bara nämns i förbifarten.

Nu får filmen nytt liv genom filmfantasten Rickard Gramfors, vars bolag Klubb Super 8 släpper ”Fäbodjäntan” på bluray, inklusive en nyklippt version utan de explicit sexuella scenerna. Dessutom släpps en vinylutgåva med filmens lurtutande och dialog, och planer finns på att producera en särskild ”Fäbodjäntan”-korv.

Paret Sarno fortsatte sin karriär i USA, där Joe producerade runt 125 filmer som regissör, manusförfattare eller klippare. Peggy Steffans Sarno blev förvånad när hon fick höra att ”Fäbodjäntan” uppnått kultstatus i Sverige, och ännu mer förvånad över att den skulle sättas upp på Dramaten. Tyvärr får hon aldrig uppleva teaterversionen eftersom hon gick bort i februari i år, 87 år gammal.

När hon lämnade lägenheten i Hägersten tog Rickard Gramfors hand om filmrelaterat material från källarförrådet, inklusive ett förkläde som bars i ”Fäbodjäntan” och som nu har lånats ut till Dramaten.

Även om det är svårt att hävda att ”Fäbodjäntan” är ett filmatiskt mästerverk, är det omöjligt att förneka dess kulturhistoriska betydelse. Att filmen nu får en tolkning på nationalscenen är kanske inte så överraskande trots allt. I nästan 50 år har detta verk väntat på att omtolkas, dekonstrueras och förklaras för en bredare publik – nu av ett konstnärligt team som inte består av män födda på 1960-talet.

Dramatens fria scenversion får premiär den 6 mars och utlovar att utforska ”forntid och samtid, falukorv och kulturkanon, kropp och begär” – teman som alla finns i den originella ”Fäbodjäntan”, en film som gått från skandalös pornografi till en del av Sveriges kulturhistoria.