Känslig samling överlämnas till Världskulturmuseerna: ”En arkivaries dröm”

En arkivaries dröm har blivit verklighet. Världskulturmuseerna i Sverige har nyligen mottagit en unik samling av dagböcker, fotografier och andra historiska dokument från den svenske vetenskapsmannen Eric Mjöbergs forskningsresor under 1900-talets början. Samlingen har återvänt till Sverige efter att länge ha förvarats vid California Academy of Sciences i San Francisco, USA.

Monica Sargren, arkivarie vid Världskulturmuseerna, beskriver händelsen som exceptionell. ”Hela situationen är ovanlig eftersom det är en svensk person som har samlat ihop ett arkiv, som sedan har förts ut ur Sverige, hamnat på en helt annan plats och nu kommer tillbaka. Jag har aldrig hört talas om ett liknande fall,” säger Sargren.

Eric Mjöberg var en framstående svensk zoolog med särskilt fokus på insekter. Under 1910- och 1920-talet genomförde han flera omfattande expeditioner till bland annat Australien, Borneo och Sumatra. Hans forskning finansierades delvis av Naturhistoriska riksmuseet. Under dessa resor samlade Mjöberg inte bara zoologiska exemplar och växtprover utan även kulturföremål och mänskliga lämningar från ursprungsbefolkningar – insamlingsmetoder som i dag betraktas som djupt problematiska.

Särskilt kontroversiellt är Mjöbergs plundring av gravplatser tillhörande australiska urfolk. Sargren pekar på att arkivmaterialet ger viktiga insikter om den tidens vetenskapliga synsätt och värderingar.

”Det här är ju tidigt 1900-tal, vilket man ser i alltifrån hur han formulerar sig till uppdragsbeskrivningarna från Naturhistoriska riksmuseet. Det är på väg mot ett slags rasbiologisk ideologi. Man håller på med skallmätningar. Man mäter längd, vikt och så vidare på individer ur den australiska ursprungsbefolkningen. De får nummer och inte namn,” förklarar Sargren.

Bland det nyanlända materialet finns särskilt känsliga fotografier av avlidna personer som Mjöberg och hans kollegor tog mot ursprungsbefolkningens uttryckliga önskemål. Dessa bilder kräver nu särskild hantering med hänsyn till etiska aspekter och kulturell känslighet.

Medan de fysiska föremålen och mänskliga kvarlevorna från Mjöbergs expeditioner sedan länge har funnits på Etnografiska museet i Stockholm, har stora delar av den tillhörande dokumentationen saknats i den svenska samlingen. Hur materialet ursprungligen hamnade i San Francisco är inte helt klarlagt, men det mest sannolika är att Mjöberg själv tog med sitt personliga arkiv under en studieresa till USA.

Svenska museitjänstemän har känt till arkivets existens sedan början av 2000-talet, då Världskulturmuseet påbörjade processen att återlämna mänskliga kvarlevor till australiska ursprungsbefolkningar. Men det är först nu som hela samlingen har kunnat föras tillbaka till Sverige.

Nu väntar ett omfattande arbete med att undersöka, katalogisera och digitalisera materialet. Digitaliseringen är särskilt viktig enligt Sargren:

”Digitalisering känns extra viktigt just för att det är ett internationellt material. Vi har förhoppningar om att kunna transkribera och översätta text till relevanta språk. Det är både för det internationella forskarsamhället och inte minst för de efterlevande på de här platserna. De ska också kunna få ta del av vad Eric Mjöberg skrev. Det tror jag är väldigt viktigt.”

Återföreningen av Mjöbergs samling illustrerar museernas förändrade roll i det moderna samhället. Från att tidigare ha varit institutioner som främst fokuserade på att samla och bevara, har världens kulturinstitutioner i allt högre grad börjat arbeta med kritiska perspektiv kring koloniala samlingar och deras komplicerade historia.

För Världskulturmuseerna representerar detta arkivmaterial inte bara en värdefull historisk källa, utan också ett verktyg för att förstå och bearbeta problematiska aspekter av Sveriges vetenskaps- och kolonialhistoria. Genom att göra materialet tillgängligt för forskarsamhället och berörda ursprungsbefolkningar, bidrar museet till en mer transparent och inkluderande historieskrivning.