Kåtkaos och gladporr när rumänen Radu väcker liv i landsmannen Dracula

Efter framgångarna med filmer som ”Bad Luck Banging or Loony Porn” och ”Aferim!” vänder den rumänske regissören Radu Jude återigen blicken mot sitt hemlands historia och mytbildning. Denna gång tar han sig an en av litteraturens och filmens mest ikoniska gestalter – vampyren Dracula – eller rättare sagt den historiska förlagan Vlad Tepes, även känd som Vlad Pålspetsaren.

I sin nya film ”Dracula” väver Jude samman historia och nutid i en tre timmar lång feberaktig upplevelse som både förtjusar och utmanar sin publik. Filmen utgör ytterligare ett exempel på Judes förmåga att använda provokation och absurdism som verktyg för djuplodande samhällskritik.

Vlad Tepes är en komplex historisk gestalt i den rumänska historien – en 1400-talshärskare som för många rumäner representerar nationell stolthet och motstånd mot utländska inkräktare. Samtidigt är han i västvärlden främst känd som inspirationen till Bram Stokers vampyrroman från 1897, en koppling som skapat en kulturell dikotomi som Jude skickligt utforskar.

Det som gör ”Dracula” särskilt intressant är hur Jude behandlar denna dubbla identitet: den historiska personen kontra den fiktiva monsterfiguren. Genom ett fragmentariskt berättande blandar regissören dokumentära inslag med surrealistiska scener, historiska återblickar och samtida politiska kommentarer.

Filmen utmanar den nationalistiska mytbildningen kring Tepes, samtidigt som den undersöker hur västvärlden har approprierat och omformat denna rumänska historiska figur till underhållning. Detta blir en metafor för Rumäniens position i Europa – ett land vars historia ofta förenklas, missförstås eller exploateras utifrån.

Den visuella stilen i ”Dracula” är lika vild som dess narrativ. Jude växlar mellan olika format, färgskalor och filmtekniker. Vissa scener påminner om stumfilm, andra om experimentell videokonst eller dokumentär. Denna formella lekfullhet understryker filmens tematiska utforskning av hur berättelser formas och omformas över tid.

Trots filmens långa speltid och utmanande struktur finns en förvånande tillgänglighet i Judes approach. Hans humor, som ofta är både mörk och absurd, fungerar som en inkörsport till filmens mer komplexa idéer. Även när ”Dracula” är som mest förvirrande finns det en underhållningsfaktor som håller publiken engagerad.

Under den galopperande galenskapen finns ett seriöst intresse för hur nationer konstruerar sina historiska narrativ. Jude dissekerar hur makthavare genom tiderna har använt figurer som Vlad Tepes för att forma nationell identitet och rättfärdiga politiska agendor. Detta gör filmen högst relevant i dagens Europa, där nationalismen åter växer sig starkare.

För filmvetare och historieintresserade erbjuder ”Dracula” ett rikt material att utforska. Jude refererar inte bara till den traditionella Dracula-mytologin utan också till otaliga filmversioner, från Nosferatu till Francis Ford Coppolas tolkning. Dessa referenser fungerar som både hyllning och kritik av hur popkulturen har format vår förståelse av historien.

Rumäniens komplicerade relation till kommunismen och dess efterverkningar är också en central tematik. Jude antyder paralleller mellan historiska tyranner som Tepes och det moderna Rumäniens politiska ledarskap, vilket ger filmen en skarp samtida udd.

”Dracula” kommer sannolikt att polarisera publiken. För vissa kommer dess längd och experimentella karaktär att kännas överväldigande, medan andra kommer att uppskatta dess djärvhet och intellektuella ambitioner. Oavsett reaktion är det svårt att förneka filmens originalitet och Judes kompromisslösa vision.

I en tid när kommersiella krafter och algoritmer alltmer styr filmskapandet, representerar Radu Jude en viktigt motvikt. Hans ”Dracula” är ett bevis på att film fortfarande kan vara ett medium för genuint konstnärligt risktagande och samhällskritisk reflektion.

Med denna film befäster Jude sin position som en av Europas mest intressanta filmautörer – en skapare vars verk utmanar, provocerar och, viktigast av allt, får oss att se både historien och samtiden med nya ögon.