Barnteaterns uppsättning av ”Kattpromenaden”, baserad på Sara Lundbergs bilderbok, förmedlar en lekfull och tankeväckande berättelse om relationer och beroende. Bearbetad och regisserad av Emily Magorrian, bjuder föreställningen på en scenografisk och kostymdesign av Sofia Romberg, med ljussättning av Thabiso K Persson. Kostymdesignen inkluderar smarta inslag där en av skådespelarna förvandlar sig till en katt genom en enkel teknik med en tröja. Med skådespelare som Bernard Cauchard, Magdalena Eshaya och Karin Li Körsbärsdal, tar den 30 minuter långa uppsättningen plats på Lejonkulan i Dramaten. Målgruppen är barn från tre år, vilket innebär att berättelsen är medvetet förenklad för att tilltala och nå ut till en ung publik.
Kärnan i ”Kattpromenaden” handlar om relationen mellan katten och dess mänskliga följeslagare, där kattens längtan efter egen frihet ställs mot människans behov av att följa en förutbestämd rutin. Musiken i föreställningen, inkluderande ”Ain’t No Sunshine,” förbinder sig tematiskt med känslan av sorg och förlust, då katten kväver sin längtan till frihet och äventyr på grund av en människas rigiditet. Föreställningen lyckas på ett både humoristiskt och allvarsamt sätt utforska teman kring maktdynamik, till exempel hur individer i en relation försöker förverkliga sina önskningar och behov, och vad som händer när dessa önskningar inte sammanfaller.
Den yngre publiken, trots att de kanske missar vissa kulturella referenser, kan relatera till de känslor och teman som föreställningen berör. Uppsättningen tar barnens perspektiv och tar in deras erfarenheter av vänskap och rivalitet, något som ofta kan ses på förskolan. Skådespelarna ger liv åt dessa relationer genom interaktioner med både varandra och publiken, vilket bidrar till en stark känsla av gemenskap och delaktighet. Skådespelaren som gestaltar katten gör detta genom att kliva fram till åskådarna och bjuda in dem i berättelsen, vilket förstärker upplevelsen av att vara en del av något större.
En betydelsefull aspekt av uppsättningen är dess förmåga att lyfta fram komplexa frågor kring närhet och oberoende. Under den korta men känslomättade föreställningen får barnen reflektera över behovet av att släppa taget kontra att hålla fast vid relationer. Dessutom undersöker berättelsen om livet är en trygg och förutsägbar väg eller en oändlig upptäcktsfärd. Dessa frågor väcker nyfikenhet och uppmuntrar barnen att fundera över sina egna relationer, något som kan både utmana och bekräfta deras känslor och upplevelser.
Teaterns visuella uttryck och den koloristiska rymden i scenografin bidrar till att förmedla känslor och tankar från bilderboken på ett effektivt sätt. Denna livfulla och inbjudande scenografi skapar en fantasifull och lekfull miljö där barnens fantasi kan blomstra, och upplevda känslor får plats att uttryckas. I slutet av föreställningen, när berättelsen landar under stjärnhimlen med hjälp av en discokula, ger detta en varm och tröstande känsla som attraherar både barn och vuxna.
Sammanfattningsvis är ”Kattpromenaden” en berikande och tankeväckande teaterupplevelse för en ung publik. Den bjuder in till reflektion över relationer och den balans som behöver finnas mellan tillhörighet och frihet. Med sin lekfullhet och djup lyckas uppsättningen nå barnens hjärtan och få dem att tänka på svåra frågor genom ett enkelt, men djupt meningsfullt, narrativ. Genom insikter om relationer och de känslor som omger dem, lämnar ”Kattpromenaden” publiken med en känsla av gemenskap och hopp.
