Kleber Mendonça Filho: ”Minnet är ett särskilt viktigt tema i dessa tider”

När film skapar motstånd – brasilianska biografminnen formas till politisk konst

När Kleber Mendonça Filho var åtta år blev hans mamma sjuk i bröstcancer. Det var 1977, mitt under Brasiliens militärdiktatur, och för att skydda den lille pojken från hemmets sorg tog hans morbror med honom till biograferna i Recife flera gånger i veckan. I de varma salongerna med surrande fläktar, tät cigarettrök och projicerade drömmar fann den unge Kleber en tillflyktsort från både familjens och landets mörker.

Dessa biobesök skulle komma att forma inte bara hans karriär som filmskapare, utan också hans politiska medvetenhet. Idag, nästan femtio år senare, återvänder Mendonça Filho till dessa minnen i sin kritikerrosade film ”The secret agent”.

– ”The secret agent” är en film om minne. Men också om minnesförlust, nästan självförvållad. Minne är ett viktigt tema, särskilt i dessa tider, säger den verbale och karismatiske regissören under sitt besök på New Yorks filmfestival.

Filmen utspelar sig i Recife 1977 och följer änklingen Armando (spelad av Wagner Moura), en före detta forskare på flykt från militären som samtidigt försöker återknyta kontakten med sin son. Precis som Walter Salles Oscarsvinnande ”I’m still here” (2024) tar Mendonça Filhos verk sin utgångspunkt i landets militärdiktatur som varade mellan 1964 och 1985.

Att skapa film om denna mörka period var ingen slump. Mendonça Filho började arbeta med ”The secret agent” när högerpopulisten Jair Bolsonaro fick makten 2019.

– Vi gick nyligen igenom några riktigt mörka år i Brasilien. Nu är vi tillbaka i en bättre version av en demokrati – fortfarande ofullkomlig, men en demokrati. Det som bar oss var hopp. Brasilianare är hoppfulla. Och vi är måna om att vara nära dem vi älskar – och att hålla ihop, förklarar han.

Under Bolsonaros styre vände Mendonça Filho blicken mot sina minnen. Han hade redan etablerat sig internationellt med filmer som ”Neighboring sounds” (2012), ”Aquarius” (2016) och den kultförklarade ”Bacurau” (2019), men det var den personliga dokumentären ”Pictures of ghosts” (2023) – om moderns död, barndomshemmet i Recife och stadens försvinnande biografkultur – som banade väg för ”The secret agent”.

– Den gav mig känslomässig energi. Jag lärde mig se hur flera tidslinjer kan samexistera i samma bild. När jag gick igenom arkiv, tidningar och fotografier fann jag kopplingar till min egen historia. Jag är son till en historiker – jag såg hur mamma kom hem med lådor av kassettbandinspelningar för att analysera dem. Precis som människor en dag kommer göra med det vi spelar in i vår tid, reflekterar Mendonça Filho.

Denna känsla för historia och tid genomsyrar ”The secret agent”, som rör sig mellan dåtid och nutid. Men regissören betonar att hans syfte inte var att skapa en traditionell historisk film.

– Jag ville inte göra en klassisk diktaturfilm. Jag ville att vi skulle identifiera oss med Wagners rollfigur, se att han levde. Det berör mig, det är så historia känns.

En stor del av filmens styrka ligger i Wagner Mouras prisade rolltolkning. Han har uppmärksammats vid både Cannes och Golden Globe-galan och är nu Oscarsnominerad för bästa manliga huvudroll – den första brasilianaren någonsin med denna utmärkelse. Mendonça Filho och Moura har en lång relation som vänskades under regissörens tidigare karriär som filmkritiker.

– Jag skrev manuset direkt för Wagner och ville att han skulle göra något han aldrig gjort förut. Han förstår både filmen och Brasilien, och kameran älskar honom. När extremhögern kom till makten tog han och jag, liksom många andra, ställning, vilket ledde till attacker på sociala medier. De känslorna letade sig in i manuset, berättar Mendonça Filho.

Utöver Mouras rollprestation imponerar filmens rika persongalleri. Regissören har varit noggrann med ensemblen och skrivit flera roller specifikt för skådespelare han beundrar, som 77-åriga Tânia Maria och nu bortgångne tyska veteranen Udo Kier.

– Att hitta ensemblen är den vackraste delen av filmskapandet, det är då filmen blir levande, säger han.

Brasiliens filmkonst upplever just nu ett internationellt genombrott med sällan skådad kraft. ”The secret agent” är den andra brasilianska filmen i rad som nominerats till en Oscar för bästa film. Under årets första månader belönades Gabriel Mascaros ”Den blå färden” med Silverbjörnen i Berlin, Walter Salles ”I’m still here” med Brasiliens första Oscar för bästa internationella film, och Mendonça Filhos egen film prisades fyra gånger i Cannes.

Trots att ”The secret agent” är djupt rotad i brasiliansk historia och kultur menar Mendonça Filho att dess teman är universella.

– Överallt i världen finns i dag olika versioner av historia och sanning. Min film handlar också om makt, och makt är universell. Jag funderar på en ny film i 30-talets Recife, om hur historien upprepar sig på de galnaste sätt. Film kan skildra det absurda och det brutala, men bör alltid rymma ömhet och kärlek. För det är en del av livet.

Med sitt arbete har Kleber Mendonça Filho inte bara levandegjort sin barndoms biominnen utan också gjort politiskt motstånd genom konst – en tradition som fortsätter att inspirera nya generationer brasilianska filmskapare i tider av politisk turbulens.