Konserthusets Vivaldikarneval blir energisk och oförutsägbar

Orfeus Barock hyllar Vivaldi i storslaget karnevalstema

Ett passande avslut på Venedigs karnevalssäsong ägde rum i Stockholms Konserthus när Orfeus Barock Stockholm framförde ett program helt tillägnat Antonio Vivaldi. Årets karneval i Venedig hade sport och konst som tema, vilket speglade sig i programmets val av öppningsstycke – den energifyllda uvertyren från Vivaldis opera ”Olympiaden”.

Konserten ägde denna gång rum i Konserthusets stora sal, en utmanande miljö för en mindre ensemble med historiska instrument. Trots den akustiska utmaningen levererade musikerna ett övertygande framförande under ledning av den franska violinisten Amandine Beyer, internationellt erkänd för sina tolkningar av barockmusik med ensemblen Gli Incogniti.

Två timmar Vivaldi för stråkinstrument kunde ha riskerat att bli monotont, särskilt med kompositörens karaktäristiska snabbt-långsamt-snabbt-struktur. Men tvärtom visade konserten på Vivaldis musikaliska mångsidighet. Programmet undvek medvetet välkända verk som ”De fyra årstiderna” och fokuserade istället på mindre spelade kompositioner som framhävde Vivaldis oförutsägbara harmonier och excentricitet.

Mycket av Vivaldis instrumentala produktion skrevs ursprungligen för den kvinnliga orkestern vid Ospedale della Pietà i Venedig, ett hem för föräldralösa flickor där Vivaldi verkade som musiklärare och kompositör. Under hans ledning utvecklades denna ensemble till en av Europas främsta orkestrar och blev ett måste för 1700-talets kulturturister som besökte Venedig. Flickorna spelade dock alltid bakom ett galler för att inte exponeras för publiken.

Konsertens höjdpunkt var en dubbelkonsert för violin och cello där Amandine Beyer och Orfeus egen cellist Johannes Rostamo visade imponerande teknisk briljans. Rostamo spelade på en femsträngad cello all’inglese, ett mindre och mer sällsynt instrument än den moderna cellon.

Johan Nordberg bidrog med ytterligare klangfärger genom sina virtuosa insatser på både luta och barockgitarr. Medan lutan dominerade i de långsamma, uttrycksfulla adagio-satserna, användes gitarren för att ge rytmisk skärpa i de livligare allegro-partierna.

Trots sitt namn som antyder ett strikt fokus på barockrepertoar, har Orfeus Barock visat stor musikalisk bredd i sin verksamhet. Nyligen framförde ensemblen verk av såväl Mozart som den samtida ungerske kompositören György Kurtág, som nyligen firade sin hundraårsdag. Inför påsken planerar orkestern att framföra Bachs passioner, och nästa projekt i Konserthuset blir en afton med musik för zinka, ett historiskt blåsinstrument.

Orfeus Barocks kärna förblir dock stråkensemblen, vilket tydligt framkom under denna Vivaldikväll. Deras förmåga att fånga barockmusikens energi och uttryck på historiska instrument har gjort dem till en viktig röst i Stockholms musikscen. Konserten visade hur Vivaldis musik, som en gång skrevs för unga musiker i 1700-talets Venedig, fortsätter att engagera och inspirera både musiker och publik i vår tid.

Framträdandet fick fyra av fem möjliga stjärnor i betyg – ett erkännande av ensemblens skicklighet och programvalets originalitet. Genom att undvika Vivaldis mest spelade verk och istället utforska mindre kända delar av hans omfattande produktion, gav konserten publiken en djupare och mer nyanserad bild av en kompositör vars musik fortfarande kan överraska.