Konstnären Johan Carlsson Ström: ”Skräck och mystik är väl outtömliga ämnen?”

Övernaturliga fenomen driver konstnären Johan Carlsson Ström

Övernaturliga fenomen, brottsplatser och true crime har format konstnären Johan Carlsson Ströms konstnärskap på ett avgörande sätt. I hans ofta nedtonade och mystiska motiv vävs spår från fiktiva och verkliga händelser samman till berättelser som känns både främmande och välbekanta.

Hans verk visar dockhusliknande interiörer, övergivna rum frysta i tiden. Dunkla utomhusscener där personerna verkar koreograferade efter ett särskilt händelseförlopp – kanske en brottsrekonstruktion. Och så dockorna med gyllene lockar, sockersöta men med mänskliga uttryck som antyder något mörkare.

”Ingången till en målning är ofta en referensbild som jag känt ett sug i. Ibland fastnar jag för historien bakom, ibland bara för bilden i sig. Det handlar ofta om snapshots, diffusa ögonblicksbilder som leder mig in på olika spår. Förhoppningsvis ett där målningen kan börja leva sitt eget liv”, berättar Carlsson Ström.

Vi träffas på Färgfabriken i Stockholm där konstnären just börjat hänga sin utställning som öppnar sista januari. Utställningen är en del av Beckers årliga konstnärsstipendium som han tilldelats för 2026. I konsthallens stora sal lutar dukar mot betongväggarna i väntan på sina platser på de 750 kvadratmetrarna. Konstnären uppskattar att det slutligen blir ett trettiotal oljemålningar.

Till utställningen har han gjort närmare sextio målningar som han sedan målat över. Men innan han refuserar ett verk fotograferar han det alltid. Mobilen fungerar som en digital skissbok som han ständigt återvänder till för idéer och inspiration.

”Jag är helt klart min egen värsta kritiker. En målning är klar när jag känner att jag inte stör mig på något längre. Det finns alltid utvecklingspotential, men det är också kampen med bilden som driver mig. Jag letar mer efter en viss stämning än att landa i ett specifikt motiv”, säger han.

Trots att Carlsson Ström avslutade sin kandidatexamen i fri konst vid HDK-Valand så sent som 2024 har han målat sedan barndomen, även om han under flera år arbetade som lärare. Han har en tydlig uppfattning om sina konstnärliga och kulturella influenser. Jämte modernistiska mästare som Édouard Vuillard, Pierre Bonnard och Edvard Munch nämner han mystiska myter. På en av dukarna syns påverkan från navajokulturens ”skinwalker” – en skadlig häxa som kan förvandla sig till en varg.

En överraskande inspirationskälla är ”En ding ding värld”, den svenska skämttidningen med påhittade nyheter som gavs ut under hans uppväxt på 1990-talet.

”Tidningen väckte en tidig fascination för det spektakulära, förskräckliga och övernaturliga. Sådant som ligger i linje med dagens AI-chatbottar, deepfakes och konspirationsteorier”, säger han.

”Jag tror att den utvecklingen hänger ihop med dagens intresse för magi och övernaturliga fenomen. Magiskt tänkande blir en slags verklighetsflykt, en alternativ religion i en värld där vi inte vet vad som är sant eller falskt, eller vad vi ska tro på. Ett slags ’morbid eskapism’ – vilket också var namnet på min kandidatutställning.”

Vi stannar vid en av de uppackade dukarna som troligen blir utställningens inledande verk. Den stora målningen ”Blå dunster” visar ett rum i fågelperspektiv. Interiören med sina blekta pasteller och ombonade möbler hade kunnat upplevas som mysig – om det inte vore för det som precis hänt. På golvet intill ett spegelbord ligger en omkullvält gungstol, och en bit därifrån syns siluetten av en människokropp.

Carlsson Ström berättar om en återkommande referens i hans arbete: Frances Glessner Lees ”Nutshell studies of unexplained death”. Miljardärskan och kriminalutredarens dockhusliknande dioramor av verkliga brottsplatser användes i mordutredningar och rättsmedicinska studier vid Harvard på 1940- och 50-talen. Precis som i Glessner Lees arbete är dockor ett återkommande inslag hos Carlsson Ström.

”Det finns en skräckblandad förtjusning över de där hemtrevliga miljöerna och dockorna. En lockelse som uppstår när det gulliga möter något väldigt hemskt. Jag har även tittat mycket på ’haunted dolls’, skräckdockor som säljs för enorma summor på Ebay.”

Skrämmer hans egna motivval honom ibland?

”Nej, jag ser inte mina målningar som obehagliga. Lika mycket som jag arbetar med teman kring skräck, arbetar jag med ett bildlösande. Att hitta en balans och förening av olika känslor och element. Då blir motivet mer av en träning i själva måleriet.”

Dragningen till det skräckblandade förtjusande verkar långt ifrån uttömd. Innan Carlsson Ström återgår till hängningen berättar han hur en lärare på HDK-Valand en gång kommenterade hans motivval med ”de här kan du ju inte jobba med hela livet?”

”Jag förstod inte riktigt vad han menade. Skräck och mystik är väl outtömliga ämnen? Jag tänker på Munch och hans serie ’The murderer’. Känslan och stämningen i de målningarna är otrolig. Dessutom finns det en utmaning i att någon säger att man inte kan göra något. Då tänker jag: ’Jo, det ska jag nog visst kunna göra.'”