Kriget gjorde Alina Sarnatska till dramatiker: ”Vill göra teater mer politisk”

I en källare i Bachmut sov Alina Sarnatska i snitt två timmar per natt. Från att ha forskat på könsbaserat våld vid universitetet i Kiev befann hon sig plötsligt i en helt ny roll – som improviserad sjuksköterska i frontlinjen av Ukrainas krig.

”Det var en väldigt märklig upplevelse. Många människor är rädda för att inte vara tillräckligt utbildade, även yrkespersoner. Jag blev sjuksköterska över en dag och kunde ingenting om det,” berättar Sarnatska.

I sin nya roll fick hon stöd från en gynekolog i Lviv, över tusen kilometer bort, som dygnet runt besvarade hennes frågor om allt från blodtrycksmätningar till behandling av akuta tillstånd som blindtarmsinflammation.

Medan hon befann sig i krigets epicentrum fortsatte byråkratin från hennes tidigare liv att göra sig påmind. En dag kontaktade en jurist från universitetet i Kiev henne angående ett dokument som behövde signeras. När hon skickat tillbaka papperet, undertecknat med en svart penna, fick hon beskedet att det måste göras om – med blå penna.

”Jag sa: ’Ni är galna, jag har ingen blå penna här’. Men de insisterade. Det blev en militär operation bara för att få fram den där blå pennan,” säger hon.

Denna surrealistiska kontrast mellan krigets verklighet och vardagslivets triviala bekymmer blev senare grunden för hennes första pjäs, ”Militärmamma”. Medan hon tjänstgjorde vid fronten började Sarnatska dokumentera kriget genom att dela dialoger mellan människor på sociala medier, delvis för att samla in pengar till sitt förband.

En kvinna från Veteranernas teater i Kiev upptäckte hennes texter och uppmuntrade henne att söka till teaterns program som hjälper soldater och veteraner att omvandla krigserfarenheter till scenkonst. Programmet leds av dramatikern Maksym Kurochkin.

”Och jag frågade, men varför? Jag kunde ingenting om dramatik och tänkte att det är något Shakespeare höll på med, och han dog ju för jättelänge sedan,” minns Sarnatska med ett skratt.

Trots sin initiala tvekan blev hennes pjäs ”Militärmamma” ett av de mest uppmärksammade bidragen och sattes senare upp på den prestigefyllda Left Bank-teatern i Kiev. Idag är hon en prisbelönt dramatiker vars pjäser, ofta med kvinnor i centrum, spelas på flera nationella scener i Ukraina.

DN träffade Alina Sarnatska när hon besökte Dramaten i Stockholm för en uppläsning ur sin pjäs. ”Militärmamma” utforskar en kvinnas upplevelser i armén och berör teman som moderskap, sexism, separationer, psykisk ohälsa och desertering. Framför allt fokuserar den på den konflikt som många mödrar slits mellan: att ta hand om sina barn och samtidigt skydda dem från kriget.

”Jag tror att alla ukrainare som har anslutit sig till armén har gjort det av kärlek till något eller någon. Kvinnorna gör det för att de älskar sina barn och vill skydda dem,” förklarar hon.

Sarnatska beskriver hur mödrar som tar värvning ofta möts av skambeläggning på sociala medier, där de kallas för dåliga mammor – ironiskt nog ofta av män som själva undviker militärtjänst.

”De tror att de här kvinnorna har mer makt än dem,” säger hon med ett bistert leende.

För Sarnatska handlar teater inte om terapi utan om förändringskraft. Hon ser konsten som ett verktyg för att väcka medvetenhet om krigets realiteter och konsekvenser, särskilt för länder som ännu inte upplevt det på nära håll.

”Jag vill göra teater mer politisk för att väcka medvetenhet. För vem vet, i värsta fall attackerar Ryssland något av de baltiska länderna den här våren, och jag tycker att era konstnärer behöver prata med människor om kriget,” säger hon med eftertryck.

Sarnatska menar att omvärlden behöver ta kriget på större allvar och förstå vad det innebär i praktiken. Hennes egen resa från akademiker till frontlinjesjuksköterska illustrerar hur snabbt livet kan förändras när kriget bryter ut.

”Jag vill inte att någon doktorand eller socialarbetare i ert land ska behöva gå med i armén och bli sjuksköterska över en dag,” säger hon.

Genom sitt konstnärskap har Sarnatska funnit ett sätt att bearbeta sina erfarenheter och samtidigt skapa en plattform för att lyfta fram kvinnors perspektiv i en krigskontext. Hennes arbete visar hur kulturen blir central även i kristider, något som forskare menar kräver särskilda satsningar i länder som ännu är förskonade från krig.

Alina Sarnatska, född 1987, fortsätter sitt arbete som dramatiker, författare och doktor i socialt arbete i Kiev, nu med erfarenheterna från fronten som en outplånlig del av sitt konstnärskap och sin identitet.