I somras blev den svenska klimataktivisten Greta Thunbergs deltagande i Frihetsflottan mot Gaza föremål för hård kritik. Många, särskilt från israeliskt håll och dess allierade, avfärdade aktionen som ett meningslöst PR-jippo med ”solbrända kändisar” ombord på vad som spydigt kallades ”S/Y Selfie”.
Svenska medier som Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten anslöt sig till kritiken. Peter Wennbland på SvD kallade aktionen ett ”futtigt och meningslöst PR-jippo” som bara riktade strålkastarljuset mot Thunberg själv. GP:s ledarsida hävdade att Israel borde ha ignorerat gruppen.
Situationen har dock tagit en allvarlig vändning. Efter ett första försök att segla mot Gaza, då Thunberg snabbt skickades hem, befinner hon sig nu tillsammans med andra aktivister i det ökända ökenfängelset Ketziot i Israel. Förhållandena där har enligt både Thunbergs egna vittnesmål och rapporter från människorättsorganisationer varit alarmerande.
Thunberg har berättat om skadedjur, hunger och uttorkning. Andra fångar vittnar om nekad tillgång till livsviktiga mediciner, enligt The Guardian. Ketziot-fängelset är ökänt för sina inhumana förhållanden där plågsam och förnedrande behandling av fångar förekommer. Enligt Dagens Nyheters korrespondent Emma Bouvin har även fall av misshandel, sexuellt våld och brist på mat och vatten dokumenterats av bland annat den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem.
Samtidigt som premiärminister Benjamin Netanyahu nyligen uttryckte förhoppningar om att få hem israeliska gisslan ”inom ett par dagar”, håller Israel enligt Amnesty International omkring 11 000 palestinier fångna. Mer än hälften av dessa hålls utan åtal eller rättegång, vissa i årtionden.
Rädda Barnen rapporterade i slutet av september om en oroväckande ökning av tortyr mot palestinska barn som hålls i militärt förvar i Israel. Organisationen beskriver hur misshandel, våldtäkter och isolering används mot minderåriga. Nyligen slog även Israels Högsta domstol fast att palestinska fångar inte får tillräckligt med mat.
Thunbergs deltagande i Frihetsflottan har enligt kulturskribenten Stefan Jonsson ett tydligt syfte: ”en iscensättning av det självklara”. Det handlar om den grundläggande friheten att färdas på internationellt vatten och ett försök att verkställa FN-resolutionen som förklarar Israels blockad av Gaza olaglig.
I detta sammanhang fungerar Thunbergs kändisskap som hennes främsta politiska vapen och även som ett skydd mot en regim som upprepade gånger visat låg värdering av mänskligt liv. Hennes berömmelse är sannolikt ett starkare skydd än hennes svenska medborgarskap.
Den svenska regeringens hållning har varit anmärkningsvärt passiv. På en fråga från TT om vilken hjälp de svenska aktivisterna kan förvänta sig hemifrån, svarade statsminister Ulf Kristersson: ”I grund och botten ingen alls.” Han påminde samtidigt om att UD länge avrått svenskar från att åka till Gaza.
Denna demonstrativa likgiltighet från regeringens sida har väckt kritik, särskilt i kontrast till hur regeringsföreträdare i andra sammanhang talar om värdet av det svenska medborgarskapet. Situationen belyser den komplexa diplomatiska balansen Sverige försöker upprätthålla i förhållande till konflikten i Mellanöstern och visar samtidigt på de risker aktivister tar när de engagerar sig i politiskt känsliga frågor i regionen.
Thunbergs öde i det israeliska fängelsesystemet fortsätter att väcka oro både i Sverige och internationellt, och situationen aktualiserar frågor om mänskliga rättigheter, diplomatiskt skydd och politiskt aktivism i konfliktdrabbade områden.
